Flytta med barnen.

När mitt äldsta barn var omkring 3 år lekte hon med sin pappa och satt på hans axlar. Plötsligt gjorde hon någon rörelse, liksom krängde till och gled därmed ner från pappans axlar och pappan som höll i hennes ena hand råkade då vrida till hennes arm så vi åkte till akuten. 

Läkaren såg ju att det var en vridskada och frågade dottern vad som hänt varpå hon (hon har asperger) svarade: Pappa vred om armen. 

Gissa om jag blev alldeles iskall! Pappan blev alldeles vit i ansiktet, det hon sa var ju sant, men han hade ju inte gjort det med flit. 

Läkaren frågade då lugnt hur det gick till och då berättade hon att hon klättrat på pappa och ramlade ner och då vreds armen. Ingen anmälan gjordes. 

Orosanmälan gjordes på mig när dottern var äldre och vägrade gå i skolan, från skolans håll. Tre gånger. Jag och dottern gick på mötena och varje gång kom de fram till att det var skolans fel, inte mitt, att dottern inte stannade kvar där. Sista gången gjordes utredningen av högsta chefen, som dessutom var vän privat med rektorn. Men hon kunde ändå inte hitta något fel på oss, utan kom även hon, om än motvilligt, fram till att det var skolan som gjorde fel. 

Så, finns en oro för ditt barn och soc inte släpper oron trots samtal med dig så ser de något som du kanske inte ser själv. 

Ta emot hjälp om de erbjuder den så ska du se att det löser sig. 

Om det nu är så att det enkom är pga att du har adhd så är det väl antagligen något du gör, som du kanske inte tänker på, som gör dem oroliga. 

Mitt bonusbarns mamma har adhd och där fanns en oro och soc ville att barnet skulle bo mest hos oss istället. Jag sa ifrån, för mamman var (och är) bra, men behövde stöd och det fick hon då istället och nu går det jättebra med allt. 

Det fanns saker hon inte tänkte på att hon gjorde och som hade med hennes adhd att göra och nu har hon fått strategier som fungerar. Hon vet också att hon alltid kan ringa oss om det blir övermäktigt och så kommer vi antingen dit eller så hämtar vi barnet så mamman får landa lite. Om vi är iväg så vi inte kan komma så har vi tillsammans med mamman alltid en back up plan. 

Då får du anmäla vidare uppåt. Det är många som inte har någon som helst koll på vad det kan innebära att ha en diagnos. Mitt bonusbarns mamma trodde också hon hade koll, men det hade hon alltså inte. Där var ju soc lite snabba med att bedöma situationen och ansåg att det bästa var att barnet bodde mest hos oss. De ändrade sig ju sen när jag påpekade att mamman behövde få stöd i sitt föräldraskap först innan en slutlig bedömning kunde göras.