Vi som blivit gravida efter IVF

Halloj gänget! Både gamla o nya som kanske inte ens känner igen mitt nick ;)

Har läst i den här tråden sedan jag blev aktiv i Facebook gruppen. Men inte kan man släppa er som är kvar här för det. Så lite koll har man ändå! :)

Tänkte bara berätta vad som hänt med mig och min graviditet, och tyvärr får jag berätta att jag återigen fått veta att jag har ett ma(tänk vad jag hinner med under loppet av en graviditet). Denna gången upptäcktes det på rutinultraljudet, ska få starta igång missfallet på måndag. Hade gärna fått det överstökat, typ igår.

Det suger, men är inget vi kan göra något åt. Så vi landar i det här kaoset också och fortsätter såklart kämpa vidare mot det här (vet inte om man kan vara mer efterlängtad) väldigt väldigt efterlängtade barnet.

När jag väl får checka in här igen och är gravid, hoppas jag att ni alla är precis där ni ska vara, kanske här inne å stöttar ibland men med fullt upp med era små pluttar. Helst hoppas jag ni inte har tid alls med det, haha! Jag får checka in med nästa kull förväntansfulla, oroliga och härliga gravida, som fått kämpa sig hit istället.

Jag kommer tillbaka! Ta hand om er, och stort stort lycka till! :)

Ja visst är det helt galet. Gick från A till DD eller till och med E. Jag var liksom inte van vid det ;) haha har redan gått upp 1-2 stl nu och är i v 18, 19 snart. Mina vanliga ramlar dom nästan ur haha så jag har mest sporttoppar nu. Vill inte köpa amnings BH än eftersom jag vet att de kommer växa ännu mer haha

BF + 3 idag. Försök till hinnsvepning men inre modermunnen var sluten så det gick inte riktigt. Nu har jag tid för igångsättning 13 maj...

Uppdatering härifrån. V 40+6 och fortfarande inget. Pigg som en lärka men fått mer ont i bäcken och fogar eftersom jag försöker vara aktiv och få henne att sjunka ner.

En vecka till, sen igångsättning...

Var längesen jag skrev här men följer tråden :) 3,5 veckor kvar till bf nu och är sjukskriven med mycket ödem i hela kroppen. Benen, fötter och händer med karpaltunnelsyndrom i händer av svullnaden. Kan inte gå mer än ett par hundra meter. Så trött på att bara ligga hemma med benen i högläge! Känner mig ensam och uttråkad.

Min sambo valde att spela golf i 8 timmar idag när vi hade en ledig dag och jag uttryckligen sa att jag inte ville vara själv. Blev så besviken ;(

Inte så långt kvar nu för många av oss i tråden. Hoppas det ska gå bra för er alla! Är det någon som har planerat snitt och fått datum? :)

Det har jag provat i en vecka nu. Händer inget.

Ska ringa kvinnohälsan idag och be dem prova hinnsvepning igen. Jag VILL verkligen inte bli igångsatt..

Visst gick du över tiden också? Hur mycket?

hur mycket rör sig din bebis dessa dagar? jag tycker min rör sig MER typ nu i v 38 - eller så känns det bara så mkt då hon är stor... jag trodde bebisen skulle bli lugnare ju närmare bf man kom - så att hon skulle fixera sig liksom. 

förhoppningsvis har du massa energi till födseln i alla fall när du känner dig pigg! jag är tvärtom sjukt trött hela tiden, och ganska obekväm då jag tycker det är jobbigt att både sitta och ligga nuförtiden. hon blir liksom hoptryckt när jag sitter i min älskade fåtölj känns det som.. 

kram!!

Åh vad skönt stt höra! Jag har hört att många kissar ut en massa vätska efter förlossningen. Skulle vara skönt att kunna ha sina skor igen. Har sambons gympaskor nu och de är de ända som går på. Jag kommer nog packa BB väskan klart precis innan vi åker in. Har typ inge kläder som kan ligga där så länge utan använder de få plagg som passar haha. Och eget rum behövs ju inte egentligen :) jag tänkte försöka skaffa en babysitter för läste att du haft användning av det har jag för mig.

Och precis som du säger, man märker vad man behöver och allt måste inte finnas direkt. Man kan ju beställa hem det mesta till dörren med idag om det skulle krisa. Hade du något snacks på BB som var bra att ha med? Jag gillar inte energidryck men tänkte att det kan behövas något som ger snabb energi som är lätt att stoppa i sig mitt bland värkarna?

Min lilla krabat (som snart är 4 mån stor!!!) rörde sig mer och mer innan förlossningen. När jag ringde in till förlossningen för att få sovdos för mina förvärkar (som visade sig vara värkar så sovdos behövdes inte) så frågade jag dem om jag skulle oroa mig för att han sparkade ovanligt mycket. Han hade varit helt crazy i ett dygn. Men hon på fl sa glatt att ett aktivt barn är bara goda tecken. Ett stressat barn rör sig mindre.

Jag följer för övrigt fortfarande tråden och det ska bli så spännande att läsa om era förlossningar. Här rullar saker på. Jag trivs fortfarande som förälder och det kommer kinkiga dagar och bra dagar och någon gång ibland riktigt jobbiga dagar. Då tänker jag att det är min lilla älskling som lär sig nåt nytt, och sen så kommer bra dagar igen. Just nu har han en jobbig period där han kan vägra bröstet i perioder. Han äter alltid tillslut men det tar tid. Det är lite enerverande. Han kan inte heller ta flaska så ersättning går bort. Han bara tuggar och skrattar åt flaskan. Det är lite synd för jag hade gärna kunnat ha barnvakt, och jag hade tänkt försöka fasa ut amningen när han är sex månader och äter mat (och ge ersättning om han inte blev mätt). Jag får så ont i lederna av amningshormonerna. Men men. Vi får se hur det blir. Kanske lär han sig eller så kan han kanske dricka ur pipmugg så småningom. Det ska bli spännande att börja med lite mat snart!

På onsdag har det gått ett år sedan återinföringen av embryot som blev han. I framtiden när han är äldre har jag tänkt fira, och göra som tradition att vi ska donera någonting eftersom han blev till av donerad sperma. En liten hyllning till donatorerna liksom. Vi får se om jag hittar på något även i år, trots att han inte själv kommer förstå att vi firar :)