Varför anses det så illa att vara emot abort?

Gabrielle Blair har skrivit en bok som låter intressant: Ejaculate Responsibly. Så här presenteras den:

---

In Ejaculate Responsibly, Gabrielle Blair offers a provocative reframing of the abortion issue in post-Roe America. In a series of 28 brief arguments, she deftly makes the case for moving the abortion debate away from controlling and legislating women's bodies and instead directs the focus on men's lack of accountability in preventing unwanted pregnancies. Highly readable, accessible, funny, and unflinching, Blair builds her argument by walking readers through the basics of fertility (men are 50 times more fertile than woman), the unfair burden placed on women when it comes to preventing pregnancy (90% of the birth control market is for women), the wrongheaded stigmas around birth control for men (condoms make sex less pleasurable, vasectomies are scary and emasculating), and the counterintuitive reality that men, who are fertile 100% of the time, take little to no responsibility for preventing pregnancy. The result is a compelling and convincing case for placing the responsibility--and burden--of preventing unwanted pregnancies away from women and onto men.

---

Det är intressant - och nedslående - hur männen alltid, alltid kommer undan i abortfrågan. Som Gabrielle Blair säger är det mannen som väljer att spruta i kvinnan. Det är alltid mannens val. Ändå görs det här till en "kvinnofråga". Helt sjukt om ni frågar mig.

För mig har det alltid varit helt självklart att en människa ska få bestämma över sin egen kropp. En människa som redan finns får inte få sitt liv förstört av nån som inte ens finns än.

Som jag läste nånstans häromdagen: Om en 16-åring vill adoptera, får hon nej. Hon är minderårig, det är ett stort ansvar att adoptera ett barn, o.s.v. Men om samma 16-åring blir gravid, då tycker abortmotståndarna inte alls att det är ett för stort ansvar med barn. Var finns logiken?

Men som sagt - hela problemet börjar med det manliga sprutet.