Hade ni gett bruden skuld?!?

Jag tycks ha stöd i juridiken för ens egna ansvar, ja.

Nej, men det är ju tämligen irrelevant i sammanhanget, då det inte finns någon, tror jag, som hävdat att otroheten är moraliskt rätt. Du blandar återigen äpplen och päron.

Återigen, så blandar du fortfarande ihop orsak/utlösande faktorer/ samband eller vad nu vill benämna det med skuld.

Man kan inte anklaga någon annan för att en person väljer att ta sitt liv. Så är det!

Personen har helt eget ansvar för den här handlingen .

Nog för att otrohet är hemskt men tar någon självmord pga det ligger det väldigt mycket mer bakom och personen är väldigt instabil.

Folk är med om massor och råkar ut för än det ena än det andra men folk tar inte självmord för det. Ingen går igenom livet utan svårigheter!

Sådana lagar har ju förekommit och förekommer i en annan typ av samhällen. T ex stenande av kvinnor som haft sex med andra än maken (hon behöver inte ens ha varit gift själv). Grejen är att i dessa samhällen handlar det snarast om egendomsbrott. Kvinnan har i och med utomäktenskapligt sex kastat bort sitt sociala/ekonomiska värde och "bestulit" den "ägare" som berövats detta värde.

Det har förvisso förekommit straff för utomäktenskapligt sex även i Sverige, för både män och kvinnor, märk väl att det då var ett brott med religiösa/moraliska förtecken, ett brott mot Gud och samhället, inte mot individer, och gällde även utomäktenskapligt sex där ingen av de inblandade var gifta med någon annan, de kunde tvärtom vara fästefolk.

Jag tror inte att det skulle gå att göra otrohet straffbart med någon av dessa principer i dagens Sverige. Då återstår den psykiska misshandel du talar om. Men alla blir inte lika förkrossade av en otrohet och vem skulle mäta/bedöma graden av känslomässig skada?

Och hur skulle otrohet definieras lagligt idag? Mot vem? Någon lagligt bindande förlovning finns ju inte längre så då ligger väl äktenskap som premiss nära till hands. Eller skulle det räcka att bo ihop (förutsatt att man inte delar hushåll bara)? "Vara ihop"? På amerikanskt manér ha uttalat att man är exklusiva? Annat?

Och vari skulle otroheten bestå? Alla sexuella handlingar? Sexuella eller andra handlingar utanför äktenskapet som paret inte varit överens om var OK? Annat?

Hur skulle den bevisas? Förr åkte man i princip dit om kvinnan blivit gravid utan hemmavarande make eller klantat sig riktigt rejält. (Islams skrifter kräver fyra ögonvittnen av oförvitlig karaktär för att döma för otillåtet sex.) Vilken modell hade du tänkt dig?

Jag kan tänka på en omständighet och det är när någon form av sekt har fått klorna i någon och hjärntvättat denne till att begå självmord. Skulle ändå kunna avfärdas med att denne har mått tillräckligt dåligt för att låta sekten hjärntvättas.

Och om den mobbade istället för att ta sitt eget liv tar mobbarens liv?

Rätt och rätt. Nej, det tycker jag inte. Men ett offer för pedofili som tog livet av sin förövare, skulle jag inte döma på samma sätt som någon som tog livet av en person som bara hade varit otrogen. Jag tycker faktiskt inte att pedofiler och mobbare hör hemma i den här diskussionen. Och jag är förfärad över att det tydligen finns dem som tycker att otrohet är ett fullgott skäl till självmord, och att den otrogna ska bära skulden för det.

Jo, det tror jag. Tycker jag att det är rimligt? Nej. Att känna skuld är inte detsamma som att faktiskt vara skyldig.

Mycket sant. Och motsatt är det inte säkert att den som är objektivt skyldig till något (ha bedragit någon ekonomiskt eller känslomässigt t ex) också känner skuld.

Det finns ingen sådan artskillnad mellan utlösande faktorer till självmord. För den ena kan det vara en otrohet, eller att bli lämnad utan otrohet. För den andra en arbetslöshet, den tredje en sjuk eller död anhörig eller egen sjukdom, att förlora alla besparingarna vid en börsnedgång, att bostadsrättsföreningen eller det egna företaget går i konkurs, till sådant många skulle finna trivialt, som en missad viktig tenta. (Minns någon den stackars mannen som tog livet av sig vid första omgången av dokusåpan Robinson för att han åkte ut i första omröstningen?) Ibland finns inte ens någon utomstående att skuldbelägga. Något må vara en utlösande faktor men att kalla den anledning framstår ofta för utomstående som helt orimligt.

Vi kan fundera runt vad som brukar drabbar människor hårdast, kanske förlust av kärlek som du säger, förtroende, självbild, pengar... Vad alla utlösande faktorer bevisligen har gemensamt är att de allra flesta genomlider dem utan att ta livet av sig.

Det beror väl på uppsåt och kännedom om hur självmordsbenägen någon är. Ponera att jag vore självmordsbenägen. Jag har en skitvass kniv i köket, som min sambo har införskaffat till hushållet och håller ständigt välvässad. Är han då medskyldig när jag genomför mitt självmord med den skitvassa kniven? Knappast.

Ponera istället att en person uppger sig vilja ta sitt liv, och vara i behov av ett rakblad till syftet. Skulle du a) ge personen ett rakblad, eller b) försöka tala personen tillrätta eller tillkalla professionell hjälp, och under alla omständigheter INTE tillhandahålla något vasst föremål? Om svaret är a är du ju lika illa ute som den självmordsbenägna, antingen psykiskt störd eller en ond människa.

Jag kan dock inte se hur liknelsen har bäring på exemplet med otrohet. Jag utgår från att de allra flesta otroheter är handlingar vars primära mål är att tillfredsställa sina egna lustar och inte har som syfte att skada någon annan. Är det egoistiskt, kan någon annan råka illa ut? Självklart, varje gång. Men fortfarande är den otrogna skyldig till ett trohetsbrott, inte till ett självmord. 

Och "det" i ditt sista stycke, refererar det till otroheten i ts exempel? Det är inte riktigt tydligt.