• Patlu89

    Livet efter särskolan, förstörde min framtid!

    Hej!
    I detta inlägg handlar de om livet i särskolan och efter gymnasiesärskolan. Vad som gjorde att jag hamna där, och vad som hände sen?

    Det började redan i årskurs 2 Grundskolan, där dem märkte att jag var en "drömmare". Som man kalla det innan. Som person var jag blyg och tänkande. Man var så osäker och rädd för vad andra skulle tycka om en, jag ville ha kompisar och känna mig omtyckt. Men jag var nördig och ingen popularitet.
    På utvecklingssamtalen sade lärarna att jag började tappa koncentrationen och hängde inte riktigt med, men vi skulle vara observanta med förändring.
    Tiden gick och i årskurs 4 blev allt värre med mobbning och koncentrationen under undervisningen. Jag blev placerad hos extra lärare i Matematik, Svenska och Engelska, det gick hur bra som helst. Jag pluggade exakt lika dant som dem andra med lugnare tempo. Men efter ett tag så blev de möte med rektor, skolsköterska, specialpedagog lärare och min Mamma och med mig. Där dem berättade att skolan har inte råd med undervisning för mig. Och dem hade gjort undersökningar och sätt att jag var sen i utvecklingen och hängde inte med. Jag hade fått på papper att jag var utvecklingsstörd. Där dem tyckte att vi skulle ta kontakt med Särskolan. I årskurs 5 började jag i Särskolan på Anneberg i Malmö. Första dagen var ett helvete för mig. Vi blev satta runt ett bord där vi skulle sjunga god morgon visor till varandra, läraren tog upp en guldig skattkista och vi skulle gissa vad där låg i den. Sen öppnade dem den och där låg Barbie och bilar, som vi skulle leka med. Efter en tid kändes de som allting var hopplöst för en, var det så här de skulle vara? är jag en liten flicka igen?  Hålla varandra på axlarna till lunchsalen och sjunga "tuffe, tuffe tåget går" Där jag sa i från NEJ jag vill inte! jag är inte litet barn! Jag blev placerad i en klass med damsyndrom och autismen. Det blev många samtal med föräldrar och lärare, där dem tyckte jag var en fara, ouppfostrad och helt tappat kontrollen. Till slut blev jag placerad i en annan klass Då jag kände mig mer bekväm. I årskurs 6 blev vi placerade i en 1a vid Bellevue i Malmö för dem inte visste vart dem skulle placera oss, fram till vi skulle börja högstadiet. I årskurs 7 märkte dem en förändring, där jag började mer och mer ligga före dem andra. Jag satt med årskurs 6 i dem flesta böcker. Jag kunde läsa 5 olika böcker samtidigt och komma ihåg allihopa på exakt. Under utvecklingssamtalet sa lärarna att jag inte passade in här, och jag låg längre fram än dem andra, dem sa till mig att jag var felplacerad. Att jag skulle behöva gå om årskurs 6 för att komma ikapp. Och jag ville så gärna! men där hände inget. Vi tog upp om detta men de tystades ner.
    Jag började i gymnasiesärskolan där jag pluggade 4år. Och dem lovade oss nu ska ni ut i arbetslivet och kommer få fastjobb direkt. Jag var så säker på detta! och längtade, men "skenet kan bedra!" Jag slutade gick ut med något dem kallade betyg. Men egentligen var de ingenting! Jag jobbade väldigt mycket inom vården, hit och dit på alla möjliga ställen och fattade inte varför jag aldrig fick ett fast jobb? Jag var 25 år cirka och tänkte jag ska nog börja läsa till sjuksköterska, så jag sökte och var jätte glad! Jag längtade så innerligt efter få brev hem. Men när jag fick de slet jag upp de. Och dem skrev att du har inga betyg och har ingen gymnasiekompetens. Jag fattade ingenting!? jag har ju pluggat och fått VG och G i många ämnen. Så jag tog kontakt med studie och yrkesvägledare där dem berättade att du har inga betyg Patricia. Vi är ledsna för din skull. Men de enda du kan göra är att plugga upp Grundskolan och gymnasiet. Då fattade jag att jag aldrig gått i skolan på riktigt! Och därför jag inte vet så jätte mycket. Jag har väldigt stora luckor i huvudet som jag ingenting vet. Och den tiden som gått där har jag varit så ledsen och deprimerad för dem gjort så här mot mig.
    Jag tog kontakt med Logopeden i Malmö där jag fick papper på att jag har dyslexi och koncentrationssvårigheter. Sen var jag hos psykologen där jag fick papper att jag var FELPLACERAD! Där jag har tappat en del undervisning och skolgång.

    Min mamma tyckte det var så konstigt att jag aldrig fick ett fast jobb och kunde skaffa lägenhet. Och jag har aldrig haft en egen lägenhet eller ett fastjobb. Så jag tog kontakt med vägledning centrum och jag skrev in mig på Komvux som jag pluggar fortfarande och jag har mycket att lära mig som jag tappat på vägen under dessa år.! 

    Idag är jag 29 år bor tillsammans med min sambo och hans dotter. Och pluggar upp så jag kan få riktiga betyg.. Jag har gråtit många tårar och haft problem med ekonomin. Många som gått i särskolan får problem senare i tiden med ekonomin, utbildning, jobb och FRAMTIDEN! Just när man är felplacerad och fått papper på det! 

    Ni som läser min text visa respekt för vad jag varit med om! Jag är sårbar fortfarande. Och vill sprida min historia till dem som har lika dana problem eller känner för att vilja prata med mig. Jag lyssnar gärna och skriver gärna med dig som känner som jag. Tveka inte! Tänk er för om ni sätter era barn/ungdomar i särskolan. Hur ser framtiden ut för dem? vem kommer dem tacka för ni förstört mitt liv Mamma eller Pappa?
    Sen är Särskolan bra för dem som verkligen behöver den hjälpen där i från! då är den guld värd! Men för mig FÖRSTÖRDE den!

    Ha det bra med er! Med vänlig hälsning P

  • Svar på tråden Livet efter särskolan, förstörde min framtid!
  • Patlu89

    Jag skyller inte bara på skolan!  Många blev placerade i särskolan helt utan anledning. Jag har gått i genom dem papper jag har hemma om där är minsta lilla något som misstänker. På dem papper har både lärare, specialpedagog, rektor, skolsköterska skrivit under och min mamma. Så något under denna tiden har ju brustit när skolorna blev kommunala eller privata? Besparingar, ekonomiska situationer för skolan.  
    Men jag vet att där är många som inte passar in där.

    När de gäller dyslexi finns där olika gradvis. Jag läste en del böcker och kunde skriva bra resektioner av alla böckerna. Men när jag skrev så kunde de hända att jag skrev om samma sak igen i texten.  Och jag är ljudkänslig då jag inte klarade av höga ljud i klassrummet.

    Det enda man kan göra är att plugga upp igen och få riktiga betyg. Sen är det en kostnadsfråga. Men så är de för dem flesta studenter.

  • Patlu89

    Dem som går på Träningsskolan är de barn/ungdomar som har större funktionshinder.
    Jag blev först placerad där tills dem märkte att jag inte skulle vara där. Jag blev placerad på olika klasser i särskolan innan dem hitta något som var någorlunda passande. 

    Det var för lätt att sätta barn och unga i särskolan förr. Man gjorde inga tester på ens IQ innan dem satte en. Jag gjorde IQ test för någon dag sen som jag köpte för 60:- på nätet och besvara 40 frågor. Där jag fick 92IQ  Då man över 90 i IQ räknas som normalbegåvad.

  • Patlu89

    Oj många meddelanden. Jag har tyvärr fått fokusera på skolarbete. Då jag har haft två prov, som jag fick C och ett D i. :) 
    Jag ska ha ett prov på fredag igen. 
    Så glad man är att proven gick bra, men kursen är inte slut ännu. Där är en bra bit kvar. 

  • Patlu89

    Tack så himla mycket..
    Jaså du har också gått i särskolan? då känner du igen en del från min text kanske? Jag har pratat med några stycken som känner igen sig. Får jag fråga hur gammal Pdu är? Varför blev du placerad i särskolan? Ursäkta mina svar, men de är ren nyfikenhet. Och jag vet många som har jätte problem nu.
    Kämpa på!!!! du kommer fixa detta! så länge du bara tänker att du kommer fixa detta. Jag grät en del och tyckte livet var jobbigt. Men när jag väl nu sitter i skolan så ÄLSKAR jag det! Jag läser vanliga ämnen och känner mig precis som andra nu. Jag får bara mer tid under proven just för min dyslexi. Men jag är jätte nöjd..
    Vad ska du plugga till?

    kram P


    Smulfan
  • Patlu89

    Tack så mycket! :)
    Det värmer så.
    Jag blir så glad när folk skriver så positivt till mig.
    Det enda jag får göra är att kämpa.. Jag har länge velat ta itu med att få skadestånd, men jag vet inte vart man ska vända sig eller hur man ska göra?


    Stella212
  • Patlu89

    Alla ämnen jag läser nu! får jag extra hjälp, mer tid på proven i skillnad från dem andra i klassen. Jag har rättstavningsprogram på datorn, plus jag har två andra hjälp medel till. Jag har ett program som hjälper mig läsa upp texten från boken, då jag samtidigt har boken, och där jag kan göra grammatik.
    Såna här hjälpmedel hade man inte innan. Utan då var de direkt särskolan! Vi är många som blev felplacerade och fick diagnoser som inte alls stämde in.

    När jag var yngre så hade jag hjälp med matematiken, den engelska vi väl började med och svenskan. Och jag gjorde exakt lika dant som dem andra. Men då gick vi igenom de succesivt i den takten som jag behövde. 

    Det är klart mina föräldrar gjorde fel, men dem lyssna på lärarna och samtalen och trodde de dem gjorde var rätt för mig. För dem litade på lärarna och alla inblandade. Och de visade ju sig senare hur fel det blev. Mina föräldrar skulle kämpat mer för mig absolut.. Så Nej jag skyller inte bara på skolan! sen att texten säger de! men de är irritation för man är sårbar. Dem barn/ungdomar som behöver gå i särskolan/träningsskolan så är de GULD värd! 

    Men jag är glad att där finns den hjälpen där finns idag. Nu under mate lektionerna har jag fått hörlurar och en liten apparat som jag har runt halsen och mate läraren har den också, då den stänger ute VISA höga volymer från dem andra i klassen. Och de gör att man lyssnar mer på läraren och en som satt bredvid mig han sa efter lektionen, jag har sätt dig så koncentrerad som du är nu.  Och jag är SUPER nöjd! För de fungerar! och detta är från specialpedagogen. Det är stora plus för mig!

     

  • Patlu89

    Tack för du rättstavade mig där :) Jag försöker ändå tänka på stavningen. Men det är svårt ibland. :)

    P


    Sextiotalist
Svar på tråden Livet efter särskolan, förstörde min framtid!