HAN VET INTE OM HAN VILL LEVA MED MIG OCH BARNEN

Tyvärr kommer det där inte alls att fungera. Du kan lika gärna göra slut med en gång. Det är enkelt att ha det mysigt och vara i förälskelsefasen utan barn, ha semester osv - det är en helt annan sak att ha ett vardagsliv tillsammans med allt vad det innebär av barnliv med gympapåsar, magsjuka, skjutsa till aktiviteter osv. Ni är inte i den där första fasen längre utan i nästa, den då man faktiskt ser utan de rosa glasögonen och börjar förstå hur livet skulle bli och han ser inte det han vill. 

Om jag var du skulle jag ta ett steg tillbaka och beklaga att han känner det han säger, men du kan inte "trolla" ditt liv till något som ska passa bättre in i hans tankar. 
Gör slut. Skulle han av någon anledning ångra sig lär han höra av sig. 

Svartsjukan mot barnens pappa kommer snart sprida sig så att den även drabbar barnen. För de är ju ständiga påminnelser om att du har haft sex med någon annan.

Att fortsätta det här förhållandet är bara att dra ut på pinan. Du kommer må sämre och sämre mentalt av att gå och grubbla över vad han vill eller inte vill.

Svartsjuk man, jag hade backat direkt. Svartsjuka kan (även om det inte måste bli så) eskalera till ett sjukt kontrollbehov och det är verkligen ingen hit.

Barnlös och bor i fel stad dessutom. Nä, glöm honom.

Det finns för mycket motgångar för att detta skulle kunna hålla.

Var glad att ni nyss träffats och inte fördjupat förhållandet.
Att enbart träffas på helger i 8 månader är ingenting.
Gå vidare och satsa på män som har egna barn så kommer det gå bättre.

Tack snälla för svar! Men finns det ingen som tror det skulle funka? Han kanske bara är rädd nu i början eftersom han aldrig träffat någon med barn innan?

Konstigt att han bara lägger fram problemet men inte att han ska söka hjälp.

Eller så kanske han tror att han gör slut mer skonsamt så här när han anger svartsjukan som skäl.

Jag var i samma sits för 18 år sedan. Träffade en kvinna som hade barn sedan innan. Jag var skeptiskt till att inleda ett förhållande med en kvinna med barn. Jag visste inte om hon bara ville ha en pappa till barnet? Om jag skulle bli påtvingat att bli en pappa? Om hon skulle vilja ha barn med mig? Samt att hon hade barn. Skulle erotiken bli lidande. Om barnet skulle ty sig till mig? Om jag skulle vara bättre pappa .än exet?

Ja det finns frågor som killen funderar på. Tror mig. Det kommer att ta lite tid för killen att undra över och tänka.

Vill du inte ge han den chansen äns? Killar tänker i handling och inte i ord. Säger du en sak och gör det. Litar han på det. Säger du en sak och gör något annat. Så litar han inte på det.

Tex. Du säger att du är erotiskt lagd. Men killen tycker att det blir för lite sex. Killen tror på handlingen mer.

Jag ska berätta att jag lever med kvinnan idag. Men det har inte varit lätt i början. Men det har inget förhållande varit.

Lycka till i framtiden. Gör ett försök i alla fall.

Samma här.

Jag kan förstå honom.. Jag lever varannan vecka.

Jag har levt bonusfamiljelivet i snart 3 år och känner att det har verkligen varit en berg-och-dalbana känslomässigt. Barnens biopappa är en oansvarsfull pajas utan dess like, med strikt religiöst och skevt synsätt på livet vi svenskar lever i. Det är ett synsätt han mer eller mindre påtvingar barnen som i sin tur agerar ut det på mig. Barnen älskar såklart deras pappa som köper deras kärlek med pengar, saker osv. Detta är pengar han tjänat som egen bilverkstad och svartanställda, han nyttjar kunders fordon i privata ärenden som att åka och handla, hämta barnen från skolan med mera, kundernas fordon som kommer in för att bli reparerade/servade använder han som om de vore hans privata och lär barnen att det är helt okej. Även att betala de flesta utav hans arbeta svart i näven varje dag är okej enligt barnen. Han är ju rik som kan göra så! och snäll som hjälper till.
Och det är självklart jättejobbigt för mig som försöker ta en vuxen-faders-roll och lära dem rätt och fel och visst, jag är sjukt sträng enligt barnen, men de säger ändå att de älskar mig...  ibland och alltmer sällan. Jag anses vara sträng för att jag ser till att de sköter sina läxor, hjälper till i köket, städar deras rum, lär dem hantera pengar, att bete sig rätt gentemot folk men även ha respekt för vårt land och inte sparka/rycka blommor eller buskar och framförallt att ha respekt för andra personer runtomkring. Detta finns inte på kartan i andra hemmet, eller ja jo.. 9åringen är tjej och måste sköta allt det där och se till att killarna i familjen har det bra. Där är det accepterat av 9åringen för att det är så de lever och hon ääälskar pappas kusin för de har egen liten hemlig klubb som bara de två får ta del av. (Nej just det ja, det får jag inte kalla henne för kusin, de är ju gifta.) Hans fru, bonusmamman menar jag.

För att jag bryr mig om barnen på mitt sätt, så har 9åringen nu börjat ignorera mig och tycker att jag är dum. För att det har hennes pappa sagt att jag är och han är ju världens bästa pappa som köper saker till dem och skickar iväg dem till lekland och badplatser varje gång han vill ha lite husfrid. dvs varannan dag under hans veckor... Det är en hets utav ständiga aktiviteter så barnen hinner aldrig landa ordentligt i en normal vardag. 9åringen blir rent utav elak gentemot mig och ja, jag har totalt tappat intresset av att vara en föräldraroll i hennes liv. Men tar jag avstånd och inte hjälper till så blir det däremot svårare för min sambo att få anständiga barn som även hon önskar.
Jag mår dåligt, 9åringen mår dåligt. alla mår dåligt för att jag finns med i familjen. Att peka ut att det är biopappans fel gör mig till en SD sympatisör så det kan jag ju inte göra, det är mitt fel antagligen... Suck

Jag har många gånger tänkt att den här familjen, hur mycket jag än älskar dem har det bättre utan mig och det händer att jag tittar på en lägenhet då och då. En chans till att börja om på nytt. Men det blir aldrig av.. Jag älskar min familj trots alla motgångar.

Att ge sig in i ett förhållande med någon som har barn sedan innan, är inget jag någonsin skulle rekommendera för någon. Om det inte är så att barnen är max 3-4 år eller att de är vuxna. Hade jag från början jag vetat att det är som det är i mitt fall, så skulle jag ha tackat nej till den kyssen som inledde allt.
Men samtidigt har det blivit en del utav min vardag. Vi mår toppen varannan vecka, och relativt okej ändå den andra veckan. Ingen familj är perfekt och jag tror att man kan finna kärleken i alla förhållanden.

Är han så svartsjuk kommer det snart sprida sig till dina barn.

Bryt innan du lagt mer tid och känslor på honom.

Jag lever med en mansom inte har egna barn, så den delen kan helt klart funka. Däremot att han är svartsjuk på det här viset, nä. Det finns män som är mogna och vettiga, vänta på en av dem.

Tror också att han vill backa ur snyggt utan att behöva ange att han inte vill ha andras ungar och allt det drar med sig.

Ja det lutar åt att det är klassikern "Jag tror det är bättre vi avrundar nu, pga mig, så jag inte sårar dig sedan" som män och kvinnor använder sig av ganska ofta, antingen när glöden falnat eller man vill undvika framtida problem.