Mina barn får inte vara med barnen på gatan

Det har varit lite lika för oss, bor i område med väldigt små tomter, relativt nybyggt. Det fanns en hel del med barn. Sonen kunde dock aldrig leka med grannpojkarna för de var så elaka, det slutade alltid med att han var genomblöt eller jagad tills han var ledsen eller liknande. Vi fick nya grannar med två flickor i min dotters ålder, de ignorerade henne totalt. Vi köpte sen en fin studsmatta, den finaste i kvarteret. Flickorna kom och ringde på och ville studsa. Det fick de förstås. Jag tyckte att det var ett bra tillfälle för flickorna att mingla så jag uppmuntrade min dotter att gå ut och studsa med dem . Då gick grannflickorna hem och kom aldrig tillbaka! Mina barn har dock som tur är massor av kompisar från skola och fritidsaktiviteter, så de är inte ensamma på något sätt. Men visst hade det varit smidigt när de var små, om de kunde lekt med barnen i området.

Vi har också dålig kontakt med grannarna, de vuxna alltså, vet inte vad som är hönan eller ägget men det hänger säkert ihop. Upplever grannarna som väldigt statusjägande, inte riktigt den typ av människor som vi brukar umgås med.

Vad ledsen jag blir av att höra det. Jag bor på landet i en liten by. Det är totalt 12 hushåll och vi är som en familj. Med vårt hus är det totalt 3 hus med barn i åldrarna 3 månader - 10 år och alla leker med alla (okej inte bebisen) och vi vuxna bryr oss om varandra och hjälps åt på olika sätt.

När jag bodde i stan var det tvärtom. Man brydde sig inte riktigt om sina grannar och kände dom inte speciellt bra. Så blev en stor skillnad bara där när jag flyttade i vintras :)

Tack för ers reflektioner . Jag vet sjävklart att man inte kan tvinga ihop barn men mina barn är omtyckta på förskolan och har lärt att all ska få vara med så för dem blir det en konflikt. Jag hade önskat att man kände att barnen kände sig hemma men nu känner dom sig nästan mer isolerade än mär vi bodde i storstad och lägenhet.

Våra grannar tycker antagligen att vi är för bullriga. Vi ör sociala både jag och min sambo och i början var vi alltid dom som hejade och pratade lite . Det har nu pga situationen som råder resulterat i att jag hat ingen lust att ens säga hej. Jättebarnsligt men jag kan inte krusa mer heller . Har annars lätt att skapa kontakter med folk men våra grannar vill inte släppa in oss helt . Dom går med näsan i vädret men visst är det en bidragande orsak att barnen inte har någon vidare kontakt om inte vi vuxna har det.

Ja, det är ledsamt . Hade önskat att vi hade en andan även på vår gata särskilt då vi inte har föräldrar i stan.

Eftersom barnen inte ens är hemma och badar längre så bryr jag mig inte om dessa vad jag anser oartiga ungar. Så det är väl ett mindre problem. Som du säger så får man se till att barnen får leka med sina kompisar från fsk och det gör vi. Har jättefin kontakt med föräldrarna därifrån men samtidigt att det varit smidigt om barnen hade barn inom nära räckhåll och att leken inte behövde styras upp varje gång .

Det man kan göra är ju att lära känna de andra barnens föräldrar. Jag har upplevt att det är väldigt viktigt både i grannskapet och i skolan och i övriga sociala livet. När barnen är små så påverkar föräldrarna väldigt mycket deras umgänge, i många fall. Det handlar väl både om att det är praktiskt och att det är ett sätt att bygga sitt nätverk starkare, jag tror inte det är så medvetet utan något som bara sker.

Nu är mina barn i tonåren och nu har vi inte det "problemet"  längre, de väljer kompisar själva och det gör deras jämnåriga också.
Men när barnen var yngre så var det väldigt viktigt att ha god kontakt med de andra barnens föräldrar och jag tror att det tyvärr lätt kan bli så att barn som har föräldrar som av olika anledningar inte umgås med de andra föräldrarna, kan bli utanför.

Det man kan göra är ju att lära känna de andra barnens föräldrar. Jag har upplevt att det är väldigt viktigt både i grannskapet och i skolan och i övriga sociala livet. När barnen är små så påverkar föräldrarna väldigt mycket deras umgänge, i många fall. Det handlar väl både om att det är praktiskt och att det är ett sätt att bygga sitt nätverk starkare, jag tror inte det är så medvetet utan något som bara sker.

Nu är mina barn i tonåren och nu har vi inte det "problemet"  längre, de väljer kompisar själva och det gör deras jämnåriga också.
Men när barnen var yngre så var det väldigt viktigt att ha god kontakt med de andra barnens föräldrar och jag tror att det tyvärr lätt kan bli så att barn som har föräldrar som av olika anledningar inte umgås med de andra föräldrarna, kan bli utanför.

Åh jag blir så ledsen av att läsa detta.
Jag bor i ett område där husen står runt två gårdar, det finns många barn på båda gårdarna och alla leker med alla. Jag kan inte påstå att jag är jättebundis med föräldrarna, men vet vilka de är, vad de heter och vi småpratar lite när vi möts.

Efter en tid kanske de äldre barnen, som ändå gav dina småttingar en chans från början, insåg att de faktiskt ÄR väldigt små.

Jag skulle aldrig klaga på 7, 8, 9-åringar om de valde att utesluta 4- och 5-åringar. Det är en enorm skillnad mellan en 5-åring och en 8-åring.

En skulle kunna tro att du är barnens mamma som skriver. Jag förstår det helt och fullt att så kan vara fallet men faktum är att det med tiden tillkommit mindre barn på gatan som ju faktiskt är med i lekarna på ett eller annat sätt. Oavsett tycker jag ändå att de äldre barnen iaf kan heja och inte undvika mina barn som det sker hela tiden. Det gör mina barn ont att bli så iskallt bemötta.

Jo, det är ju grundbulten i grann(o)sämjan , det finns inget intresse att vilja ha en bra relation från grannarnas sida och det verkar inte finnas något intresse inför framtiden heller för den delen. Mina barn får väl helt enkelt bita ihop.