Inlägg från: Anonym (Mamma till två) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mamma till två)

    Mina barn får inte vara med barnen på gatan

    Det har varit lite lika för oss, bor i område med väldigt små tomter, relativt nybyggt. Det fanns en hel del med barn. Sonen kunde dock aldrig leka med grannpojkarna för de var så elaka, det slutade alltid med att han var genomblöt eller jagad tills han var ledsen eller liknande. Vi fick nya grannar med två flickor i min dotters ålder, de ignorerade henne totalt. Vi köpte sen en fin studsmatta, den finaste i kvarteret. Flickorna kom och ringde på och ville studsa. Det fick de förstås. Jag tyckte att det var ett bra tillfälle för flickorna att mingla så jag uppmuntrade min dotter att gå ut och studsa med dem . Då gick grannflickorna hem och kom aldrig tillbaka! Mina barn har dock som tur är massor av kompisar från skola och fritidsaktiviteter, så de är inte ensamma på något sätt. Men visst hade det varit smidigt när de var små, om de kunde lekt med barnen i området.

  • Anonym (Mamma till två)

    Vi har också dålig kontakt med grannarna, de vuxna alltså, vet inte vad som är hönan eller ägget men det hänger säkert ihop. Upplever grannarna som väldigt statusjägande, inte riktigt den typ av människor som vi brukar umgås med.

  • Anonym (Mamma till två)

    Det man kan göra är ju att lära känna de andra barnens föräldrar. Jag har upplevt att det är väldigt viktigt både i grannskapet och i skolan och i övriga sociala livet. När barnen är små så påverkar föräldrarna väldigt mycket deras umgänge, i många fall. Det handlar väl både om att det är praktiskt och att det är ett sätt att bygga sitt nätverk starkare, jag tror inte det är så medvetet utan något som bara sker.

    Nu är mina barn i tonåren och nu har vi inte det "problemet"  längre, de väljer kompisar själva och det gör deras jämnåriga också.
    Men när barnen var yngre så var det väldigt viktigt att ha god kontakt med de andra barnens föräldrar och jag tror att det tyvärr lätt kan bli så att barn som har föräldrar som av olika anledningar inte umgås med de andra föräldrarna, kan bli utanför.

  • Anonym (Mamma till två)

    Det man kan göra är ju att lära känna de andra barnens föräldrar. Jag har upplevt att det är väldigt viktigt både i grannskapet och i skolan och i övriga sociala livet. När barnen är små så påverkar föräldrarna väldigt mycket deras umgänge, i många fall. Det handlar väl både om att det är praktiskt och att det är ett sätt att bygga sitt nätverk starkare, jag tror inte det är så medvetet utan något som bara sker.

    Nu är mina barn i tonåren och nu har vi inte det "problemet"  längre, de väljer kompisar själva och det gör deras jämnåriga också.
    Men när barnen var yngre så var det väldigt viktigt att ha god kontakt med de andra barnens föräldrar och jag tror att det tyvärr lätt kan bli så att barn som har föräldrar som av olika anledningar inte umgås med de andra föräldrarna, kan bli utanför.

Svar på tråden Mina barn får inte vara med barnen på gatan