Bära, bära och BÄRA 6 månaders bebis

Det är tungt med barn som har svårt att somna och/eller sover dåligt.

Jag har nu med vårt andra barn insett att det beror nästan enbart på barnet.

Med första barnet var jag däremot övertygad om att det var vi som gjorde fel eller inte gjorde allt rätt i alla fall - och att det var därför vår tjej sov så dåligt och hade svårt med insomningen.

Vårt andra barn är nu 6 månader och det är hittills en helt annan grej - lättare alltså.

Jag tror absolut inte att man skämmer bort barn med närhet/bärande/vyssande - vissa barn behöver det bara mer än andra och man kommer automatiskt att lägga sig på den nivån som just det barnet behöver för tillfället. Storasyster är nu 2,5 och är fortfarande mer krävande än vad jag tror är medel.

Jag förstår att du är lite ironiskt när du säger bortskämd men känner bara att jag vill dela med mig av min insikt - för jag önskar att någon sa det till mig för 2 år sedan.

Ser att andra redan tipsat om sjal/bärsele och det hade väl varit mitt bästa tips också men vårt första barn gillade det aldrig heller (funkar däremot med lillebror).

Storasyster vaggade jag i famnen stående och sittande tills jag fick ryggskott när hon var 8-9 månader. Sen uthärdade vi läggningarna med en missnöjd bebis som fick ligga själv i spjälsäng alternativt bredvid oss i vår säng. Till slut nån stans mellan 1 och 1,5 år började läggningarna gå smidigare och nu funkar godnattsaga som enda insomningshjälp (i eget rum och egen säng). Men vägen har varit lång och svår och absolut inte spikrak.

Kanske såna vyssan lull-tassar till spjälsäng skulle kunna funka för dig?