Rädd för att bli kär.

Hur gör man egentligen när man är rädd för att bli kär? Eller, inte rädd för att bli kär direkt, men rädd för att återigen bli så sårad att man hamnar tillbaks på ruta ett igen.

Hur vågar man efter att ha blivit sviken, bli kär igen?

Lång historia kort om bakgrunden;

För 9år sedan träffade jag en kille som jag blev störtförälskad i och vi dejtade nästan ett år. Jag trodde att han var min stora kärlek. Men.. utan förvarning så "dumpar" han mig för att gå tillbaka till ett ex som tidigare dumpat honom men som nu ville prova igen.

Där och då kände jag mig värdelös och har så gjort nu under alla dessa år. Har dejtat några men aldrig såpass länge att vi ens kommit till skott o legat med varandra - så ja, jag hade kort o gott inte haft sex på flera år.

Nu har jag dock träffat en kille som jag känt ett tag och vi har umgåtts en hel del o haft sex. Han är underbart go på många sätt o vis, och vi har roligt ihop.

Tyvärr har jag fått en mental spärr av det senaste sveket att jag inte tillåter mig själv att falla för denna killen. Jag tycker om honom, men jag är inte kär. Jag känner inget pirr och jag vågar inte tänka på någon framtid ihop. Jag går bara o tänker på hela tiden att det kommer en dag när jag inte duger längre och då kommer han gå, precis som den andra - när han hittat en bättre.

Han har ett barn också som jag träffat som jag tycker väldigt mycket om, och det verkar som att barnet tycker om mig med. Han har dock delad vårdnad med mamman och har därför barnet varannan vecka.

Under veckan med barnet så hör han knappt av sig men den barnfria veckan - speciellt till helgen, då vill han gärna ses och han hör av sig en del under den veckan.

Jag vet inte riktigt vad han vill, för som det är just nu så har vi i princip bara setts varannan helg (barnfri) och då har vi haft det fint men sedan är det borta känns det som, till nästa gång.

Han har sagt att han tycker om mig mycket och han vet även om att jag själv tex vill ha barn vilket han även ibland själv pratar om. Han pratar alltså om en framtid ihop, men som det känns så vet jag inte om jag bara är något tillfälligt eller om det verkligen är genuint.

Vad tror ni? Vågar jag tillåta mig själv att bli kär?

Johannako skrev 2018-09-25 10:26:04 följande:

Jag har själv haft svårt för att bli kär och känna tillit till män, i somras träffade jag en kille och jag visste inte om jag skulle våga släppa in honom men det gjorde jag och den känslan när man inser att man är kär är fantastisk, men att ha svårt för att bli kär m.m. det var något som jag och han pratade om mycket, och tack vare den dialogen och han sätt att vara mot mig så vågade jag släppa spärren och slänga mig ut,

Vet inte om du blev klokare men jag skulle säga att du bör nog prata med killen om du inte redan gjort det och att ni pratar ut om vad ni vill och att du då säger att du är rädd för att bli sårad och har lite svårare att släppa in och känna saker men har han tålamod så väntar han på dig.

Att ni höra mycket den ena veckan och knappt inget den veckan han har barnet beror antagligen på att han vill tillbringa den begränsade tid han har tillsammans med sitt barn om du förstår vad jag menar

Tack så mycket för ditt svar!

Jag har velat ta upp detta med honom ett par gånger men vi har liksom aldrig kommit in på ämnet, och det är ju inte direkt så att man bara tar det från klar himmel om man pratat om annat =) Men ska definitivt se till att berätta. Han vet att jag tycker om honom då jag tidigare berättat det för honom, men som sagt - att tycka om och vara kär är 2 helt skilda saker.

Tack så mycket för att du delade med dig av dina erfarenheter =)

Rädd för att bli kär.

INNEHÅLL