Ni som beviljats KS pga övergrepp- vad svarar ni när någon frågar?

Flertalet av dina inlägg - Du låter traumatiserad på det viset att övergreppen hämmat och skadat utvecklingen av empatins olika delar och på djupet hos dig. Eller så är det biologiskt - att din begränsade empati ligger i dina biologiska förutsättningar, som dessutom fått sämsta tänkbara utgångspunkt pga övergreppen. Istället för att uttrycka dig så föraktfullt skulle det vara sympatiskt av dig att bara överväga att andra har en bakgrund som påverkar vare sig man vill eller inte.

Jag var också utsatt. Barnvåldtäkt, andra övergrepp och våldtagen som ung vuxen vid flera tillfällen. Det tog många år innan jag kunde ha sex på ett "normalt" sätt, men det blev gradvis bättre för att bli nästan bra. Så kom förlossningen och förstörde allt, även mitt äktenskap. Jag var 27 och lovad ett snitt pga att inte bli traumatiserad igen och för att jag fortfarande hade extremt svårt för att okända rörde mig på kroppen eller tittade på underlivet, för att inte tala om gyn. Jag blev även smittad av könsherpes som liten flicka och var lovad snitt för det också. Jag bor mellan två BB och vi var tvungna att åka till det närmaste på andra sidan länsgränsen där inte mina uppgifter fanns när vattnet gick, en månad för tidigt. De bara skrattade och sa att det skulle gå bra och envisades med att jag inte hade något utbrott fast jag visst hade känningar. Jag hade aldrig sagt emot någon vårdpersonal, inte då heller förstås, så efter några lama försök om trauma och herpes försvann jag in i värksmärtorna. Det gick tack och lov bra med barnet och min anknytning, men en hel massa annat gick åt skogen efter att ha legat uppfläkt i närapå ett dygn och med en smärtlindring som i princip var verkningslös. Jag fick ändå allt man kunde ta.

Det tog mig åtta år att börja gå till gyn, för något som till slut var nödvändigt. Man faller också till slut ur alla listor för cellprov o dyl. Ytterligare fyra, fem år tog det att sluta kräkas och gråta i bilen hem från gyn eller andra undersökningar där man måste visa kroppen eller bli tagen på. I samma veva vågade jag även söka hjälp för att jag kissade på mig sedan förlossningen. Senare började jag också kunna gå till tandläkaren igen vilket också varit svårt pga övergrepp.

Trauman är inget jag någonsin varit sjukskriven för, inte vek, klen eller sjuklig på något vis och i övrigt ett starkt psyke och 100% arbetsför utan sjukskrivningar hela livet. Men att jag inte fick KS gjorde att jag blev traumatiserad igen, kopplat till mitt underliv och situationen av tvång och negligerad. Sexet i mitt äktenskap var kört. Jag lämnade honom till slut så han skulle få vara åtrådd av någon, då lusten dog helt med det nya traumat. Jag hade velat få ett barn till men har avstått pga behandlingen på förlossningen och rädslan att inte få ett KS andra gången heller.

Så osannolikt korkat. Får hoppas att du bildat dig sedan dess.

Vad bra att du tänker om och berättar att du har autism - det var det jag syftade på med "förutsättningar". Tänk på att för att något inte är uttalat och beskrivet, betyder det inte att det inte finns en historia som min eller mycket värre.