Rotlösheten driver mig till vansinne. Hjälp!

Vilka är de 6 städerna där du bott? Kändes någon av dem trevligare än någon annan? Jag tror Sthlm är fel stad att bo i om man inte måste pga jobb, släkt etc.

Göteborg, Västerås, Örnsköldsvik, Trollhättan, Sundsvall, Lund och nu Stockholm.

Hade sådan enorm ångest igår kväll. Orkar inte leva såhär nåt mer. Vet inte vad jag ska göra. Sa upp mig häromdagen från jobbet. Så jävla rastlös. Cheferna är sura på mig för att jag går efter en så kort tid men vad ska jag göra...

Jag tror att detta kanske bottnar lite i den här ensamheten som man känner efter 30+. Livet är inte som det var för 10 år sedan och nu är det bara en uppförsbacke tills att man skall dö.

Jag har också flyttat runt som en tok hit och dit. Bytt städer, lägenheter, jobb. 
Nu har jag dock stadgat mig i Sthlm, och jag fattar vad du menar med "rotlöshet" Men jag tror att du måste börja kalla det ensamhet för att få bukt på det. Egentligen har rötter inget med huruvida du trivs eller ej. 

Sthlm är en svår stad att ta sig in i. Det är så mycket folk att man hinner inte ens bli nyfiken om det kommer någon "ny" Jag har vart i din sits, men men behöver ge det tid. Jag köpte en hund, hittade en partner och skaffade ett jobb där jag träffar mycket folk. Genom hunden har jag faktiskt precis hittat en ny jättegod vän. 

Mitt tips är att utgå från där du är nu. Bryt mönstret. Se till att skapa en bra grund i tillvaron där du har det mest basala (tryggt boende + inkomst). Sluta flytta runt; bestäm dig antingen för att bo kvar eller att du ska bo kvar där du flyttar. Genom att befinna sig längre än några månader på samma plats kommer det också bli lättare att bygga upp ett liv runt om det, och rotlösheten lär också minska i takt med att stabiliteten ökar.

Hur kommer det sig att du flyttat så mycket? Du skriver pga jobb - men vad är det för jobb som finns på så många ställen, samtidigt som det på varje ställe "upphört" efter en kort tid? Projektanställning?

Tycker tvärtom. Stockholm är helt rätt stad att bo i om man är 30+ och singel.

Jag skulle gärna vilja skaffa en hund men jag jobbar nätter och är själv, så det blir komplicerat. De klarar inte att vara själva i 10 timmar. Har ibland funderat på en katt men det är inte samma sak. Hur fixar du det? Den enda gången som jag inte har varit rastlös har varit när jag har varit i en relation. Även om jag inte vill ha en relation idag, så var relationen en anledning för mig att stanna kvar. En partner hittar man inte så lätt. Jobb och bostad finns överallt. 

Sen ja, jag måste vänja mig vid den här ensamhetstanken. Jag måste vänja mig. Jag har alltid trivts i min ensamhet men ju äldre jag har blivit desto mer har jag velat lämna mitt gamla jag.

Du har rätt, jag måste bestämma mig för att slå mig ner någonstans, men vart? Det finns över 200 städer, och jag jobbar inom vården, så det kryllar av jobb.

Jag har jobbat som bemanningssköterska, så jag har varit överallt i Sverige och arbetat på sjukhus. Detta sättet att arbeta på började allting för några år sedan. Men båda ni har rätt. Jag måste bestämma mig för att slå mig ner någonstans och vänja mig vid ensamhetstanken. En hund hade varit perfekt.