Hemligheten till ett långvarigt förhållande - FLYTTA ALDRIG IHOP! NEVER!!!!!!!

Om man har svårt/är ovillig att anpassa sig efter andra eller vägrar göra förändringar i sitt liv så ska man ju absolut inte bli sambos.

Jag tror personligen att det är bäst att inte ha så bråttom med allt när man är ung, för det är då det går åt skogen. Jag har bott själv i större delen av livet så jag är ju en sån som enligt andra borde ha svårast att anpassa mig, men jag verkar ha lättare att anpassa mig till andra än vad de som alltid bott med någon har.

När jag bodde ensam (19-27) så fick jag höra allt j*kla gnäll från de som var sambo (bråk om pengar, mat, städning, ungar...) så när jag blev sambo så jag klart o tydligt från början att det är saker vi INTE kommer bråka om och det gjorde vi inte heller. Vi såg till att hitta en lösning till allt redan från början så var det liksom inga problem.

Hmm... är det självupptaget att prioritera sina barn före en man? Är det bortskämt att känna att ansvar och hänsyn ska delas lika och inte bara gå åt ett håll?

Jag kanske har haft otur... men som nån skrev högre upp är samlivet ofta en stressfaktor för kvinnor. Jag säger inte att det är så för alla, de som hittat rätt och trivs ihop år ut och år in önskar jag all lycka. Men så var det för mig, och som mitt liv ser ut nu och de kommande 10 åren är det singelliv eller särboskap som gäller. Sen när barnen har flyttat ut kanske jag tänker om.

Folk är olika. Jag har alltid trivts med att bo ihop med mina respektive. Men varför skulle man tala om för varandra vad man ska göra? Jag tycker det är viktigt att man ger varandra utrymme.

Fast ibland är det mer egoistiskt att bo tillsammans än att bo isär. Tänk bara på alla bonusfamiljer som kapsejsar knappt innan de kommit ut ur hamn? Och alla barn som tvingas ihop och isär i olika konstellationer under sin uppväxt?

Om man separerar och har hemmaboende barn så kan särbo vara det allra bästa alternativet för att kunna leva kärleksliv utan att kompromissa barnens uppväxt. Barnen har ju sällan någon möjlighet att ta sig ur en ohållbar situation som deras föräldrar placerat dem i. 

Fast vänta nu, du ger alltså relationstips på ett familjeformen där du tror du knäckt relationskoden och så visar det sig att du inte har barn. Okiiiii.
Tack Einstein. Återkom när du löst övriga befolkningens problem med livspuzzlet

Jag skulle nästan kunna ta det ett steg längre: kvinnor - flytta inte ihop med män! Kvinnor får det oftast sämre med mer hemarbete (för de får ofta ta även mannens del) och högre stressnivå när de flyttar ihop med män. Män får å sin sida mindre hemarbete (för de lassar över det på kvinnan) och lägre stressnivå när de flyttar ihop med kvinnor.

Kvinnor skulle kunna bo i kvinnokollektiv när barnen är små och kräver fler vuxna händer och kvinnor utan barn eller med äldre barn kan bo kvar eller bo ensamma. Männen kan komma på besök eller ha kvinnan på besök såsom det passar de båda som vill ha sällskap över könen. 

Varken mannen eller kvinnan lever under några krav på vad de ska göra och får både friheten att leva som de vill och makten över sin egen tillvaro. [/

Men där skriver jag Amen på!!! Gud undrar hur många kvinnor som får det så, jag är iaf en av dem

Varför skulle det behöva vara en politisk eller religiös fråga? Det räcker att det kan vara ett individuellt val. De kvinnor som vill leva med män får göra det, med allt vad det innebär, och de kvinnor som inte vill leva med män slipper. Hur enkelt som helst. 

Eller tycker du att alla privatlivets frågor ska politiseras? Tvångsgifte? Tvång att ha minst 2 barn?