Trakasserade av skolan

Detta är en skola med barn som har någon form av npf-diagnos men som inte är en del av någon annan skola utan de sitter helt för sig själva. Mitt barn har inget funktionshinder däremot har det funnits en del problem då han inte velat vara kvar i klassen pga många lärarvikarier och barn som har bråkat, skrikit och slagits. Vi har fått till oss av skolpsykologen att sonen har stora läs- och skrivsvårigheter men detta har han inte fått nåt gehör för i skolan som hävdat att det finns annan problematik..

Jag och hans pappa har övervägt att göra en utredning privat då BUP inte anser att han har någon diagnos då problemen endast uppstår i skolan och ingen annan stans. 

Vi har ställt oss i kö till flera skolor som vi hört har bra rykte om sig men nu har vi varken närhetsprincipen eller syskonförtur att förlita oss på och väntan kan bli lång. Var kan man läsa sig till de specialkompetenser som viss skolor har? Har kollat på en hel del skolor i hela staden och vi har bara hittat specialskolor som är renodlade npf-skolor så att säga?!

Vår oro är att de ska försöka verkställa beslutet om att tvångsförflytta honom till en annan skola med specialundervisningsklasser innan vi har fått plats någon annan stans....därav att vi har nu lekt med tanken på att i värsta fall hålla honom hemma om detta blir verklighet.

Har jobbat på en skola med föräldrar som du, som vägrar se sitt barns behov. Skolan får inte flytta barn hur som helst, tyvärr. Det behövs ordentlig kartläggning före. Barnet jag jobbafe med är på en treårings nivå kunskaosmässigt, kan inte leka eller samtala. Men då föreldern är högt upp i skolans värld vågar ingen agera.

Nä ts låt din son prova den nya skolan för att sedan utvärdera hur han mår där. Sen npf kan visa sig i skolan pga många barn, höga krav och ständig förändring. Hjälp ditt barn att bli sitt bästa jag i stället för att gorma på skolan. Hoppas ni vaknar upp innan det är för sent och han kommer långt efter.

I vårt fall nekade BUP utredning trots intyg från både skola, HAB och barnläkare.
Vi fick till sist ta det upp på högsta chefsnivå i landstinget, så denne fick sparka nedåt på sina olika chefer osv. Till sist kom vi in under hot och tvång, men det har märkts hela vägen att de inte vill ha oss där.

Tex fick vi ingen återkoppling till sonen, inget skriftligt utlåtande och inget fortsatt stöd med de problem som konstaterades, utan hänvisades tillbaks till vårdcentralen/HAB.

När jag grävde lite i varför vi inte fick fortsätta kontakten med BUP förstod jag att utredande psykolog faktiskt förordat det, men att han blivit både tystad och nekad av högsta chef....och ändå måste jag säga att vi varit väldigt tillmötesgående och trevliga genom hela karusellen. Det som hänt är att just vårt fall blivit en bricka i spelet mellan olika delar av landstinget, där ingen vill ta ansvaret.... alla är överens om behovet, men BUP skickar till HAB, HAB skickar till BUP, och tillbaks igen... när bollandet blir för ohållbart pekar de båda tillbaks till vårdcentralen. Ett systemfel helt enkelt, som ingen av de ansvariga kan rå för, men den som hamnar i kläm och blir drabbad är vår son

Just nu försöker jag förtvivlat få reda på om vi står i kö till läkare på BUP för att få tillgång till medicinering. Medicinering är BUP's enda rekommendation för vår son - trots att de inte har gjort någon egentlig diagnostisering av hans ångestpåslag, utan bara gått på vad vi föräldrar berättat...

Men jag hittar ingen läkare som vill skriva ut recept, utan de hänvisar alla tillbaks till att det är BUP som har den kompetensen, och på BUP vet de inte om vi står i kö eller inte...enligt den ena sekreteraren gör vi det, enligt den andra inte...