OJA77

Äldre 8 Oct 12:49

66 svar

Trakasserade av skolan

Hej
Jag har en situation där skolan och vi föräldrar inte är överens om vad gäller sonens fortsatta studier vilket har föranlett till att skolan nu har beslutat i all hast att flytta vår 8-åriga son till en annan skola och en specialundervisningsklass. beslutet har inte verkställts ännu och vi har även bestämt oss för att söka andra alternativ i form av annan skola. Vi har anmält skolan till Skolinspektionen för brister i utredningar och åtgärdsplaner och vi har givetvis överklagat beslutet om flytt av sonen. Dessa processer är nu igång men kommer ta några månader innan vi får veta om vi har fått rätt eller inte. Vi har informerat skolan om att vi motsätter oss beslutet och att det är överklagat men att vi under processens gång vill se att sonen går kvar där han är i väntan på beslut eller att han kommer in på en annan skola som vi föräldrar har valt. Vårt problem nu är att vi hela tiden får mail från skolan där de ifrågasätter vilka skolor vi har sökt och hur det går med sökandet av andra skolor. Vi blir kontaktade för minsta lilla sonen gör utan att ta reda på bakomliggande orsaker till beteendet. Det har gått så långt att vi känner oss trakasserade då vi har redan besvarat alla deras frågor och förklarat hur det ligger till men det är nästan som att de har tagit det som en grej nu att varje vecka hålla på att stressa på oss föräldrar. Vi har efter otaliga samtal med olika instanser fått till oss att skolan i princip har rätt att göra som de vill och vi föräldrar har inget att säga till om.

Det jag undrar över nu är om nån här har tips eller ideer att komma med som vi kanske inte känner till eller har missat? Det har gått så långt att vi överväger att hålla sonen hemma om skolan bestämmer sig för att verkställa beslutet om flytt innan överklagandet har haft sin gång. Har någon här gjort detta och hur har det gått? Blev ni lyssnade på efter att ni gjorde nåt sånt?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-10-22 14:43
Nu har skolväsendets överklagandenämnd bestämt att sonen INTE får gå kvar i sin skola under handläggningstiden och han ska härmed tvångsförflyttas till en annan skola på andra sidan stan. Känner mig så fruktansvärt maktlös som förälder! Helt utan rättigheter och skolan har ljugit sig blå för att slippa oss och vår son och den som kommer betala priset för detta är vår son.

OJA77

Äldre 8 Oct 17:16

#3

Hararochkaniner skrev 2018-10-08 13:05:40 följande:

Menar du att de vill flytta honom till en VANLIG skola med speciella undervisningsklasser för barn med ert barns funktionshinder? Eller menar du särskola?

Detta är en skola med barn som har någon form av npf-diagnos men som inte är en del av någon annan skola utan de sitter helt för sig själva. Mitt barn har inget funktionshinder däremot har det funnits en del problem då han inte velat vara kvar i klassen pga många lärarvikarier och barn som har bråkat, skrikit och slagits. Vi har fått till oss av skolpsykologen att sonen har stora läs- och skrivsvårigheter men detta har han inte fått nåt gehör för i skolan som hävdat att det finns annan problematik..

OJA77

Äldre 8 Oct 17:27

#4

AndreaBD skrev 2018-10-08 13:15:39 följande:

Det låter inte som om ni seriöst försöker samarbeta, utan jag får snarare intrycket att ni letar efter fel för att kunna sätta dit skolan. Och för vad? Brister i åtgärdsprogram och utredningar? Är det något som verkligen påverkar barnet, eller är det bara en massa papper ? Utredningar brukar skolor inte ens göra, så då undrar jag vad det är för utredningar. Åtgärdsprogram - som sagt, det viktiga är ju vad man gör, inte om allt finns dokumenterat helt perfekt.

I ett sånt läge skulle jag prata med klassföreståndaren (efter att ha sett till att ha en bra relation med denne). Det brukar inte gå till så att skolor kör över föräldrar, utan de pratar en hel del med föräldrarna. Men ni störs uppenbarligen av att bli uppringda av dem?

Nu har jag inte ställt frågan här huruvida vi som föräldrar har samarbetat eller inte men om du är intresserad av mer detaljer kring detta kan du läsa min tidigare tråd www.familjeliv.se/forum/thread/79046401-specialklass-eller-inte-for-sonen.

Med tanke på att skolans utredningar ligger till grund för en åtgärdsplan samt beslut som de tar är det rätt relevant att utredningen har gjorts på rätt sätt samt att skolan har provat allt som går att prova innan man fattar ett beslut om att flytta på ett barn från en för honom trygg och van miljö. Skolan är första instansen att göra en utredning så jag förstår inte hur du kan påstå att de inte gör det?! Det som står i åtgärdsprogrammet är de åtgärder som ska vidtas av skolan men om man inte skriver exakt vad det är som ska göras så kan all information omöjligt nå den personal som det berör eller hur?

Vi är redan förbi sen länge vad gäller samtal med lärare. Vi har kommit till ett läge där kommunikationen inte fungerar då vi har hållit på att prata i över ett år. Det du pratar om är där vi var för över ett år sedan. Läget är annorlunda nu och vi har en situation där vi och skolan inte är överens då de redan har fattat ett beslut som vi anser är fel då hela utredningen och implementeringen av åtgärdsplanerna inte har gått rätt till och min son har inte fått chansen att visa vad han klarar eller inte.

Jag störs av att bli jagad av en rektor som redan vet vår ståndpunkt gällande beslutet om att flytta min son och vet vilka åtgärder vi har vidtagit men som uppenbarligen inte anser att det går fort nog att bli av med min son och oss. Tyvärr så har du fel! Skolan har rätt att flytta på ett barn från skolan oavsett vad jag som förälder tycker om det. Därför ställde jag mina frågor i forumet för att se om andra varit i samma situation och hur de har löst det!!

OJA77

Äldre 9 Oct 13:21

#7

AndreaBD skrev 2018-10-08 18:42:55 följande:

Jaha, okej, den där tråden. Ja, det finns nån slags utredning som rektorerna gör, det brukar inte lärarna se så ofta, men nu minns jag att det nog heter utredning också. Det innebär väl bara att man skriver ner lite kort vad situationen är.

Du säger på ena sidan att ditt barn inte har någon funktionshinder, ingen NPF. Dyslexi kanske, men det är ju ingen anledning att bete sig illa, tycker jag. Så, istället för att hitta små fel med lärarnas eller skolans agerande (vad vill du att de ska göra???), tycker jag att ni bör försöka påverka ert barn till att bete sig lugnt och sansat i skolan.

Nej han har ingen diagnos då BUP anser att det inte behövs då hans problem endast uppstår i skolan och inte i någon annan miljö. Enligt psykologen som skolan skickade honom till kom hon fram till att det dels är en mognadsfråga samt att han hade läs och skrivsvårigheter. Dyslexi-diagnos kan man inte få förrän han uppnått en viss ålder. Han är trots allt bara knappt 8 år.

Jag ber dig vänligen att läsa länken en gång till för om du hade gjort det så hade du vetat att han inte fått någon nämnbar hjälp av skolan, han har varit i en klass där det har varit väldigt turbulent och där han INTE var orsaken till nåt av det, han har blivit mobbad och slagen av vissa i skolan utan att skolan ingripit, skolan har inte fullgjort sina åtaganden enligt skollagen vilket har gjort att sonen inte kunnat delta i skolarbetet på samma villkor som andra barn, skolan har inte vidtagit åtgärder utifrån skolpsykologens uttalande om vad som kan vara problemet m.m m.m....Min son har inte betett sig illa i brist på annan sysselsättning utan reagerat när han har blivit retad, visat på frustration när han inte fått hjälp och stöd och blivit arg när han inte blivit lyssnad på av de vuxna i skolan. Vad jag hade velat är att skolan skulle ha tagit sitt ansvar och sett till att han fått rätt stöd och hjälp utifrån det lagen säger om särskilt stöd.

Jag tycker att du ska tänka dig för innan du utan att ha alla fakta tillgängliga lägger skulden på ett barn för skolans tillkortakommanden! Du har ingen aning om min och sonens situation och att skriva om att det är en fråga om uppfostran är ett väldigt snävt synsätt och inte ett dugg till hjälp. Jag har en väluppfostrad och intelligent kille som fungerar hemma och i alla andra miljöer utom skolan....då är det nog något där som inte funkar eller hur???!

Om du inte har en tanke på några konstruktiva svar på de frågor som jag önskat svar på i min trådstart, behöver du inte skriva mer i min tråd!

OJA77

Äldre 9 Oct 13:26

#8

Hararochkaniner skrev 2018-10-08 18:49:19 följande:

Han kanske har någon annan problematik. Aspergers brukar inte visa sig förrän barnet börjar i skolan.

Om det är så dålig studiemiljö i skolan så hade jag bytt oavsett. Mitt förslag är att ni letar efter en kommunal skola med autismkompetens i ett bra område och även begär en autismutredning på sonen. Ifall han skulle ha någon form av autismdiagnos så kan en bra skola erbjuda honom anpassade lektioner där han kan vara halvtid i klassrummet med sin klass och hälften i en separat och lugn lokal där han kan få lugn och ro och studera efter sina egna förutsättningar.

Jag och hans pappa har övervägt att göra en utredning privat då BUP inte anser att han har någon diagnos då problemen endast uppstår i skolan och ingen annan stans.

Vi har ställt oss i kö till flera skolor som vi hört har bra rykte om sig men nu har vi varken närhetsprincipen eller syskonförtur att förlita oss på och väntan kan bli lång. Var kan man läsa sig till de specialkompetenser som viss skolor har? Har kollat på en hel del skolor i hela staden och vi har bara hittat specialskolor som är renodlade npf-skolor så att säga?!

Vår oro är att de ska försöka verkställa beslutet om att tvångsförflytta honom till en annan skola med specialundervisningsklasser innan vi har fått plats någon annan stans....därav att vi har nu lekt med tanken på att i värsta fall hålla honom hemma om detta blir verklighet.

OJA77

Äldre 10 Oct 17:09

#24

Anonym (Stackars barn) skrev 2018-10-09 13:37:38 följande:

Har jobbat på en skola med föräldrar som du, som vägrar se sitt barns behov. Skolan får inte flytta barn hur som helst, tyvärr. Det behövs ordentlig kartläggning före. Barnet jag jobbafe med är på en treårings nivå kunskaosmässigt, kan inte leka eller samtala. Men då föreldern är högt upp i skolans värld vågar ingen agera.

Nä ts låt din son prova den nya skolan för att sedan utvärdera hur han mår där. Sen npf kan visa sig i skolan pga många barn, höga krav och ständig förändring. Hjälp ditt barn att bli sitt bästa jag i stället för att gorma på skolan. Hoppas ni vaknar upp innan det är för sent och han kommer långt efter.

Först och främst så har du fel vad gäller flytt av barn. Rektorn har rätten att besluta om att ett barn ska flyttas, jag har kollat det både med skolinspektionen och utbildningsförvaltningen! För det andra är min son normalbegåvad pojke och är fullt kapabel att både kommunicera och leka med andra barn. Jag är inte blind för min sons tillkortakommande men däremot så anser jag att de är på en nivå som borde kunna hanteras i en vanlig skola med viss stöd och hjälp. Att flytta ett normalbegåvat barn som har kompisar och stabilitet för att skolan gjort halvhjärtade försök till anpassningar vore väldigt skadligt för sonens utveckling. Det är ett barn och inte en sak och att flytta runt honom till en skola som både vi föräldrar och enhetschefen för den skolan anser inte är rätt för honom kommer vi aldrig gå med på.

Du kallar det gorma men jag ser det som att jag står upp för min son och är hans röst i det här kaoset. Jag tänker absolut gorma tills skolan börjar lyssna, det är mitt jobb som mamma!! Tråkigt bara att du inte kan tänka dig att skolan kan ha fel i det här fallet utan är enbart färgad av dina egna dåliga erfarenheter av föräldrar.

OJA77

Äldre 10 Oct 17:15

#25

Anonym (A) skrev 2018-10-09 15:23:46 följande:

En privat utredning är nog inte helt fel, både för att få bättre förståelse för hur man kan hjälpa sonen och faktiskt få bättre koll om han faktiskt har dyslexi, eventuella drag av NPF eller annan problematik. Visar utredningen att han bara har dyslexi och dåligt arbetsminne får ni förhoppningsvis bättre möjlighet att hjälpa honom, och lite mer kött på benen i diskussionen med skolan. Skulle han visa sig ha drag av NPF så vet ni det också.

Se under tiden till att sonen faktiskt inte kommer efter mer i läsning, skrivning och matte. Idealiskt vore om ni kan hjälpa honom att till och med ligga före. Då avväpnar ni skolan rätt så effektivt, samtidigt som sonen faktiskt kan känna att han kan.

Tanken är att vi ska göra en privat utredning för att hjälpa sonen. Det har gjorts en utvärdering av skolpsykologen som kom fram till att han eventuellt hade läs- och skrivsvårigheter och kort arbetsminne. Detta var på beställning av skolan och vi gick givetvis med på en sådan utredning. Trots detta har skolan inte vidtagit några åtgärder utifrån det som framkom av skolpsykologens utredning.

O ja, vi sitter hemma varje dag med sonen och övar läsning och matte och det börjar gå riktigt bra nu. Han har visat på ett mycket större intresse för skolan och hans närvaro har ökat i takt med att den nya klasspedagogen börjat få ordning på klassen. Detta visar på att sonen både kan och vill men skolan vägrar se detta nu för de har redan bestämt sig.

OJA77

Äldre 10 Oct 17:30

#26

Anonym (mamma) skrev 2018-10-09 19:04:25 följande:

På vilket sätt ser inte TS sitt barns behov?
Alla försök som gjorts med åp och stöd? Känner tvärt om att TS har gett allt och lite till, men att skolan inte har kompetens eller insikt att utföra det som krävs.

Sitter lite i samma sits som TS, men har hittills (efter 2 år av sporadisk skolgång) ändå lyckats hålla en bra relation till skolan - även om jag helst hade velat tala om för dem vilket uruselt jobb de gör...

Tyvärr finns inga bättre skolalternativ i närheten för oss, men vi har ändå tänkt tanken på att ett skolbyte kunde vara bra (även om det bara blir till ett annat likvärdigt alternativ). När vi förde det på tal, tog rektor direkt initiativ och sa att hon kunde flytta vår son, utan några utredningar eller längre funderingar. Så hur svårt det är att flytta en elev, beror nog mest på om skolan vill ha eleven kvar eller inte... tack vare den goda kommunikationen blev det dock aldrig allvar av flytten den gången.

Vi har verkligen försökt att hålla en öppen kommunikation och bra relation med skolan. Vi har gått på varje möte som de har kallt på och åkt till skolan när de kallat på oss. Vi har suttit på otaliga möten och hjälpt skolan på alla sätt vi har kunnat och ställt upp på allt de har kommit med. Däremot har skolan inte skött det lika snyggt. De har brutit överenskommelser, inte lämnat ut viktig information till oss, undvikit att återkoppla till oss och inte tagit på allvar våran oro över att sonen blivit slagen, fälld, retad m.m. Varje insats som skolan vidtagit har de avbrutit efter 1-2 veckor. För en månad sedan ville vi visa på vilja att samarbeta och valde själva att boka in möte med skolan där vi tillsammans med sonen kom fram till en ny åtgärdsplan som vi alla var nöjda med. Efter 3 dagar valde man att bortse från den och besluta om flytt till annan skola utan någon motivering mer än att de hänvisade till tidigare historik och att det ändå inte skulle fungera!!

Tråkigt att höra att ni är i liknande situation men jag är glad för din skull att ni och skolan kan kommunicera på ett bra och konstruktivt sätt. Jag önskar att det hade varit så för oss för det är vad vi har velat hela tiden.

OJA77

Äldre 10 Oct 17:44

#27

AndreaBD skrev 2018-10-09 20:31:51 följande:

Ser du, precis det är skillnaden mellan dig och TS: Ni samarbetade. Det gjorde vi också runt vår son som hade problem i skolan. Det går inte att jobba emot skolan. Och det går inte heller att ursäkta allt som barnet gör med "han blev retad". Min son har svår ADHD och hade verkligen svårt för att inte rentav explodera om han blev retad, men vi ansåg ändå att sonen inte hade ett ansvar där också.

Dessutom tycker TS att han inte har något funktionshinder (och dyslexi ger inte såna problem), men kräver ändå att skolan ska ta hänsyn till hans speciella sätt. Om han inte har nåt funktionshinder, så kan man också ställa vanliga krav på honom.

Berätta gärna för mig vad som får dig att tro att vi inte har samarbetat med skolan? Var i min trådstart kan du utläsa det?? På vilket sätt har vi jobbet emot skolan? Förklara gärna detta för mig för som det ser ut nu när jag läser dina kommentarer så verkar du tillskriva mig egenskaper och handlande utan att ha en aning om något. Du tolkar fritt att det per automatik är vi föräldrar som har fallerat än att skolan faktiskt har brustit i sin handläggning och kommunikation med oss!??

Vi har samarbetat med skolan på alla tänkbara sätt som vi har kunnat. Vi har gått på varenda möte, svarat på varenda samtal och mail och kommit med förslag på olika lösningar samt ställt upp på vad som än har bestämts. Vi har kommit med förklaringar till sonens beteende för gissa vad??! Skolan har aldrig under två år pratat med vår son om hans problem. När något har hänt har de aldrig frågat honom om vad som hänt och varför. Det har vi gjort!!

Vet du, mobbing finns på riktigt! Min son har utstått med väldigt mycket både psykiskt och fysiskt från barn i klassen och skolan för att han föredrar att leka lugna lekar och gärna med flickorna. Min son blir arg och "exploderar" när han blir påhoppad för att han har ett temperament. Han har självklart ett ansvar för sitt beteende men de som ger sig på honom då?? Har de inget ansvar?? Ska de få fortsätta och hållas och bara barnet som reagerar som ska straffas??

Utifrån det som skolpsykologen kommit fram till och samtal med BUP så anser jag honom inte ha en npf-diagnos och han är normalbegåvad men med det sagt så är jag medveten om att sonen har tillkortakommanden som han behöver hjälp med. Jag anser också att han skulle klara av att vara i en vanlig klass med rätt stöd och anpassning som han har enligt skollagen.

OJA77

Äldre 10 Oct 17:50

#28

Anonym (mamma) skrev 2018-10-09 22:47:20 följande:

Lyckas man verkligen alltid bättre när man samarbetar? Vi har inte kommit någonstans på det sättet, inget har blivit bättre för vår son i skolan.
Jag orkar inte bråka, men kan inte heller se ner på de som inte ser någon annan utväg.

Vår son har ett funktionshinder, en cp-skada. Men jag vet inte om det "ger såna problem"??? Vilka gör det???

Vi fick också kämpa länge innan vi fick en tid på BUP för utredning, trots remisser och krav från skolan tog det över ett år innan vi fick första bedömningssamtalet, och ytterligare ett år innan en begränsad utredning var klar.

Den visade att han låg precis på gränsen för autismspektrumdiagnos, men att ett par funktioner fick lite för höga poäng för att han skulle uppfylla alla diagnoskriterier. Det innebär att han beter sig och reagerar som om han hade en diagnos i 9 av 10 fall, men att möjligheterna att få stöd och hjälp saknas helt

Är det rimligt att han ska klara "vanliga krav" med de förutsättningarna???

Dessutom har han en stor ångestproblematik, kopplat till hans funktionshinder. I det fallet blev vi hänvisade till vårdcentralen för att någon allmänläkare där skulle kunna skriva ut ångestdämpande läkemedel....

När små barn behandlas på det sättet har jag full förståelse för att ork och humör inte räcker till.

Vill skicka en stor kram till TS. Ni gör ett fantastiskt jobb som tar ansvar för ert barn!

Jag vill bara flika in här med att säga att vi inte på något sätt har bråkat eller gormat på skolans pedagoger och rektor som vissa påstår här. Däremot har vi ifrågasatt och krävt svar. Är det att bråka?? Vi vill inte ha de här problemen men vi vill bli lyssnade på. Vi vill ha ett samarbete men då måste det vara ömsesidigt och så har det inte varit. Vi har hela tiden fått olika information om sonens situation, beroende på vem vi har pratat med. Vi har blivit lurade och förda bakom ljuset. Mitt jobb som förälder är att vara min sons röst i en miljö där ingen vill lyssna på honom och om det är att bråka så får det väl vara så.

Trakasserade av skolan

INNEHÅLL