ambivalent ang flytt

Jag har levt ihop med en man i många år som misshandlade mig psykiskt sexuellt och ekonomiskt. När jag till slut lämnade honom flyttade jag till en annan stad ca 20 mil bort för att jag ville att barnen skulle få ett lugnare alternativ till sthlm. Jag vågade inte bara ta med mig barnen utan har dom varannan helg och lov. Min tanke var att de skulle få bestämma själva så småningom... men så blev det inte. Det var både min och barnens dröm att bo i ett fint hus på landet. De vill bo hos mig men får inte för pappan. Trots att speciellt en av mina barn väldigt mår dåligt av det och påverkar hans skolgång. Pappan väljer att blunda. Ingen har kunnat hjälpa mig. Varken soc eller annan rättsprocess. Han vägrar ens låta barnen prova på att bo här. Nu funderar jag på att ge upp min dröm och återigen låta den här mannen styra över våra liv och sälja huset och flytta tillbaka för jag känner att om inte pappan kan svälja sin prestige och stolthet så får väl jag flytta tillbaka och vara nära mina barn igen för de behöver mig. Samtidigt är barnen ledsna över det också eftersom de verkligen älskar huset här och trivs och vill vara här. De har även sina kusiner här. De har ett liv här också som de längtar efter.. Jag är så fruktansvärt ambivalent nu.. kommer jag bli bitter och må dåligt över att flytta tillbaka eller är det enda rätta för barnens skull. Det känns som vad jag än gör så klandras jag av min omgivning.. dålig mamma som flyttar till en annan stad och å andra sidan dum som ger upp min dröm och mående och låter den här mannen fortsätta sin kontroll och maktmissbruk mot mig genom barnen som han alltid gjort och lyckas med. Det här är det svåraste beslutet jag står inför i hela mitt liv. Jag kommer aldrig bli fri från den här mannen hur jag än gör. jag saknar mina barn så det gör ont och jag gör allt för dom. Precis allt!!!

Vad hade du gjort..