Jag vill ligga med min kollega, är gift

Det är ingen som kastar skit på dig, det som diskuteras är vad man ska kalla det du pysslat med i ett och ett halvt år, slår man upp ordet känslomässig otrohet och jämför det med allt du själv skrivit att ni gjort så stämmer det på i stort sett alla punkter. 

"Emotionell otrohet inträffar när en partner har intima möten med en annan person. Detta förutsatt att det är känslobaserat och bryter en implicit eller explicit överenskommelse. Vanligtvis finns det ett emotionellt utbyte under dessa intima ögonblick."

utforskasinnet.se/emotionell-otrohet-vad-ar-det/

Men ingen har kallat dig något nedlåtande. Att det är känsligt för dig vad man kallar det beror nog snarare på ditt eget dåliga samvete där du verkar ursäkta ditt beteende för dig själv genom att vara stolt över att du inte varit fysiskt otrogen, vilket iof är sant och du har all rätt att vara stolt över det, men det betyder liksom inte att allt det du gjort är ok.

DET är vad jag menar med att du kommer inte bli fri från ditt dåliga samvete förrän du erkänt det för dig själv. Så länge du lever i förnekelse och aldrig gör upp med dig själv så kommer du aldrig bli av med det. Om du tänker efter, vad spelar det egentligen för roll vad man kallar det du och kollegan gjort? Om man kallar det, flirt, förälskelse, eller känslomässig otrohet. I slutändan det ni gjort och inte vilken titel man sätter på det som räknas eller hur?

Japp, men de som INTE agerar på sina känslor är oxå människor. Ska man bortförklara alla sina misstag med "jag är ju bara människa" så lär man sig heller aldrig något av sina misstag och kommer förmodligen repetera dem och och om igen.

Så om man vill lära sig något av sina misstag och utvecklas som människa är det kanske bättre att man frågar sig varför man själv hanterade en situation på ett visst sätt när andra hanterat dem på ett bättre sätt?

Till skillnad från vad vissa här påstår handlar det inte om att skuldbelägga TS, utan om att TS ska vara ärlig med sig själv för att bli kvitt sina skuldkänslor OCH klara av att se sin relation till kollegan på ett realistiskt sätt och vad det innebär för hennes relation till hennes man.

Det är upp till henne att avgöra, jag föreslår att du läser tråden där hon beskrivit vad hon vill med sin man ganska ingående. Och nej hon har inte sagt upp relationen med kollegan hon har varit tydlig med att den tänker hon inte säga upp utan bara dra ner på det och kalla det vänskap. Träffas kommer de fortsätta göra och det är vad vissa här ifrågasätter.

Aha, du vet inte ens själv... Jag fick inget svar från TS heller på frågan varför, ni har kanske mer gemensamt än ni tror.

Haha, sant, 2 räcker nog gott och väl...

Jag har lärt mig något av inläggen i den här tråden: Män anser det vara en otphetsaffär om man flörtar med en man som förtar tillbaka och gör det under en period. Då har jag nu insatta att jag varit otrogen jämt och ständigt i 25 års tid.

Så här är en kvinnas perspektiv: Ända sedan jag varit 12 år har killar män och pojkar sprungit efter mig, vissa var kära, andra sexuellt intresserade. Halva klassens pojkar stirrade och var intresserade, halva skolans killar stod i kö. Jag valde en som pojkvän. Vart jag än befunnit mig cirkulerar män sunt mig som flugor. Ibland har jag tyckt någon av dessa är fin tillbaka och det har säkerligen märkt - vi flirtade enligt tråden här och bara genom att vara intresserade av varann så var det alltså en otphetsaffär även om jag stannade hos den jag valt? Den killen som är med mig hoppas jag verkligen inte delar er åsikt om att om jag blir intresserad tillbaka ytligt av någon av alla de män som ständigt cirkulerar runt mig och har gjort så hela mitt liv så är det en otrohetsaffär för det betyder ju att jag aldrig någonsin i ett förhållande varit trogen. Självklart kan man som kvinna också bli fysiskt attraherad hela tiden av andra än sin man och det är lätt hänt att den man man är attraherad av är attraherad tillbaka vilket gör det svårare för oss kvinnor att vara kvinnor. Män är attraherade många gånger per dag av olika men kan inte vara känslomässigt otrogna eftersom de inte får attraktion tillbaka. Vi kvinnor får alltid attraktion tillbaka då vi är attraherade av någon. Så varje gång vi får respons på vår attraktion och ett gensvar har man alltså en affär med personen om man talar med personen? Om man gör saker som hade varit okej att göra om man INTE varit attraherade t ex prata på jobbet, diskutera youtuveklipp och äta lunch ihop, är en otrohetsaffär om man gör det när man är attraherad av mannen som i mitt fall alltid självklart varit attraherad tillbaka. Är det mitt fel att jag får mäns intresse "för" lätt och att ibland gör min mänsklighet att jag faktiskt kan bli attraherad tillbaka av någon intresserad kollega fast jag väljer att inte gå över gränsen och ha sex eller hångel utan låter det bara vara och njuta av att vara mänsklig och ha sex med den partnern jag har? Ja, själv har jag alltså aldrig varit trogen någonsin om definitionen män har av otrohet är att två personer attraheras av varann. Då är det lätt för män att vara trogna för deras kåthet på kollegor och kvinnor på jobbet är sällan besvarat. Medans kvinnors kåthet på någon man är alltid besvarad och därför så räknas hennes kåthet till en annan man som en affär, för att attraktionen är ömsesidig?

Nja, jag tycker inte man ska göra en man/kvinna sak av det. Jag tror få kvinnor är ok med att deras kille ordnar träffar ensam med någon han är intresserad av. Jag tycker Ly snarare har väldigt svårt att skilja på känslor och handlingar. Hela henens inlägg bygger på att man ifrågasätter TS känslor vilket inte är fallt i denna tråd. De allra flesta både kvinnor och män är ok med att deras partner kan känna attraktion till andra, men inte riktigt lika ok med att personen agerar på det (nu menar jag alltså inte sex).

Har fått många blickar av yngre och även äldre killar som försökt visa intresse men vet att jag är upptagen.

Men valde du att boka träffar med dessa män?

Har lunchat med de dessutom eftersom jag jobbat med de.

Men var det en medveten strategi för att få vara ensam med dem och pågick det i ett och ett halvt år? 

Men de vet var gränsen går. 

Hade de varit lika säkra på var gränsen går om du valt att träffa dem regelbundet ensamma och haft en icke sexuell men flirtig relation med dem?

Min man går säkert igång på andra kvinnor med stora bröst etc och kan vara flirtig inför mig med de men jag bryr mig inte. 

Hade du varit lika ok med att din man ordnat möten ensam som inte rör jobbet utan enbart i syfte att träffas ensamma med en stortuttad kollega som tydligt visat sitt intresse för honom och som han går igång på?

Jag får många killar som tittar på mig och frågar efter mobilnummer.

Ger du dem ditt nummer och påbörjar en icke sexuell  men flirtig relation med dem som du håller hemligt för din man?

Ett bra inlägg och intressant att se det ur det kvinnliga perspektivet.

Dock inser du då dilemmat ur det manliga perspektivet.

Om ens partner har träffat en manlig "vän" så VET man ju att i 99 fall av 100 så här den nye "vännen" en sexuell baktanke...och då skapas känsla av otrohet hos mannen i partnerskapet.

Här, som du säger, ligger en stor skillnad mellan män och kvinnors sätt att se på otrohet.

Ja, precis, håller med.

Noterade nyss att 6 personer tryckt tummen ner på TS inlägg högst upp. Jag vet inte men tänker att det liksom verkar antas att en kvinna som är gift är immun mot att attraheras av någon annan än sin man. Att hon endast fortfarande efter 14 år med samme man endast ska känna attraktion mot honom eller i annat fall ingen attraktion alls till vresig sin man eller någon annan man. Konstiga orealistiska förväntningar på perfektion... Undrar vad som hade stått om en man hade skrivit "jag älskar min fru men attraheras av grannen men kommer inte ligga med grannen utan fortsätta vara sexuellt trogen min fru även om jag känner att jag vill ligga med grannen". Ingen hade höjt på ögonbrynen att han skulle vara attraherad sexuellt av någon annan än den han är med varje dag.

Ta nästa steg om du är så kåt på honom. Just den här tiden och första 3 månader i ett nytt förhållande så är allt tipp topp. Vänta tills tiden kommer ifatt. ofta är det bara en fasad. Sedan ligger han i soffan vill inte göra något med dig. Blir sur när du frågor om ni ska hitta på ngt. Vill inte resa göra saker ihop. Då kommer din verklighet ifatt, vad du har gjort och kastat bort på ett luftslott. Ingenting var som du hoppades på. Du står där med ingen bostad, splittrad familj och barn som inte vill veta av dig. Nu har jag i te läst alka dina inlägg, du kanske inte har barn.

Du lockades in i din bubbla och såg bara honom.

Tänk på det. Det kanske inte är lika ömsesidig som du tror. När spänningen är borta blir du tråkig och utbytt av ensam tjej som är mer intressant. Då står du och tycker illa om dig själv och känner dig smutsig och äckkad.

Ta en funderar på tryggheten mannen som känner dug eller väljer förälskelsen. Där du inte vet hur det slutar.

Eller vaknar upp i tryggheten och omgivningen som älskar fig för den du är.

Slutar dåligt i flesta fall mär man inte ser helheten.

Lycka till med underbart sex i 3mån och allt. Se om det är lika skoj när vardagliga sidorna kommer ifatt.

Vad du än gör. Hoppa inte i säng med din kollega. Sjukt dumt. Vill du sätta hela familjen på spel bara för 15 minuters passion? Det kan bli dyrt. Jag är den bedragna då min man hade en affär med kollega bakom min rygg. Det har förstört för mig och jag är riktigt traumatiserad, då jag känner mig så jävla kränkt. Prata med din man om öppen relation eller försök hotta till det med honom i sängen. Tänk inte kortsiktigt! Se över vilka konsekvenserna blir på lång sikt!

Jösses vilken tråd va lång! Sorry om jag sabbar allt nu men helt ärligt så tycker jag absolut att du skulle gjort ett fräst o haft sex med honom.

Har själv varit med om en likande historia där moralen tyvärr segrade.. Har inte kunnat släppa honom på snart 8 år.