Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-07-01 17:37:04 följande:
Det är som att prata med en stenvägg..
Nej. Vi ses och hörs inte alls på samma sätt sen några månader tillbaka. En lunch eller en kaffe, visst, men inget mer. Dvs helt normalt kollegor emellan. Innan dess, ja, då både hördes och hängde vi för mycket. Men affär?
Nej, vi har inte en emotionell affär. Jag har skrivit hör vad jag tänkt och känt - men jag har inte agerat på det. Som en dagbok. Hade jag VETAT vad han tänkt känt och vice versa och vi tillsammans hade pratat om det och gottat oss i det så hade vi nog haft det. Men nej. Vi har inte sagt ett pip eller rört varann alls. Att umgås är inte ett brott. Att känna nåt är det inte heller. Känslorna kanske dessutom är/varit helt ensidiga? Vad vet du eller jag egentligen om det?
Och nu varken hörs eller ses vi och är borta fr varann helt i 2 månader, så vad tjaffsar du ens om?
Det är klart att det är som att snacka med en vägg när du hela tiden förvränger saker och vägrar kännas vid att en emotionell affär öht existerar och enbart tjatar om att du faktiskt inte varit fysisk otrogen, och fortsätter låtsas som att du inte har en aaaaaning om han känner som du trotts alla era ensammöten, dejt och luncher, spellistor och tjattande på fritid.... kom igen nu, den enda som går på det där är du själv.
Jag tjafsar inte , jag påpekar bara det uppenbara, du har haft en emotionell (OBS emotionell inte fysisk) affär med din kollega bakom din mans rygg vare sig du vill erkänna det för dig själv eller ej, och den affären fortsätter fast i betydligt mindre utsträckning. MEN så länge du intalar dig att det bara är vänskap och att du inte har enaaaaaanig om att han är lika kåt på dig som du på honom så lär det aldrig sluta. Du hittar bara ursäkter för att hålla det vid liv fast med ett finare namn.
Om det så du vill ha det så fine, men då kan du inte påstå att du vill avsluta det för det vill du ju inte.