Jag vill ligga med min kollega, är gift

Nu har jag inte läst hela tråden (har lyckats missa den innan), men ser ju att du skrev ditt inlägg i oktober, och att det då hade gått ett halvår sen du började känna som du gör... alltså 9-10 månader nu? Och du är fortfarande i samma sits?? Wow. Fattar verkligen inte att du klarat det utan att göra nåt. Otroligt imponerande. All cred till dig för din styrka och din principfasthet.

När det gäller att berätta för din man förstår jag verkligen inte varför du skulle - du har ju inte gjort nånting?? Och du har som jag förstår det heller inte för avsikt att göra nånting? Varför i all sin dar skulle du då gå och ta upp det med din man? Det vore ju bara sjukt egoistiskt - nånting som du skulle göra för att lätta ditt eget samvete; för att visa för dig själv och omvärlden att du är så sjukt duktig och ärlig att du till och med berättar om fantasier som du inte ens gjort verklighet av. Men vad skulle nyttan för honom vara? Ingen alls - det enda som troligtvis skulle hända är att han skulle bli lessen, om han nu själv är av den monogama sorten. Så jag tycker att du tänker helt rätt när det gäller det. 

Men jävlar vilken kamp du måste ha...

Mm, som sagt: är imponerad. Hoppas du lyckas få nån rätsida på det till slut <3

Hmm, det slog mig just: istället för att berätta för din man om situationen som sådan, skulle du inte bara lite så där i förbigående ta upp möjligheten till en trekant? Bara kolla med honom hur han tänker om det i teorin, och skulle det sen så vara att han nappar på idén så kan du ju styra det vidare :) Vet inte om det är nåt du hade varit intresserad av iofs, men på det sättet hade du ju kunnat både ha kakan och äta den? Bara en tanke. Sen är det ju din kollegas situation att ta hänsyn till också, förstås... hur var det, är han också gift? 

Man kan diskutera länge om TS är otrogen eller inte.

Några, häribland TS, tycker det inte. TS motiverar det med att hon och kollegan inte rört varann eller sagt något rakt ut. TS vill hellre kalla det tankar och fantasi.

Andra vill nog anse, att TS och kollegan genom sina handlingar redan är känslomässigt otrogna. Dom har båda signalerat otvetydigt sexuellt intresse för varandra och umgås på ett sätt som flyttat gränserna för privatliv och arbetsliv. Nog har kollegan på vissa områden övertagit makens plats som den viktigaste person i TS känsloliv.

Man kan tycka det ena och det andra, men egentligen är det ju bara en persons åsikt som spelar roll. Och det är makens. Vad skulle han tycka om han fick öga på denna tråd? Skulle han tänka, "Oj min fru fantiserar om en kollega, men hon har ju trots allt inte gjort något", eller skulle han kalla det något annat? Tror nog att TS själv vet svaret.

Snart är vi uppe i tusen inlägg i tråden, ditt fall engagerar verkligen. Jag tror att det beror på att alla känner igen sig, både i att få förbjudna känslor och i rädslan att partnern får det... Bra jobbat TS!

Som du vet håller jag med om att du inte ska berätta. Tror inte heller att du har dåligt hemma eller att du sökte något medvetet. Men faktum är att du fann något du inte visste att du saknade, annars hade du inte reagerat så starkt och länge. Och att du skriver att du vill ligga med honom visar att det inte bara handlar om själsfrändeskap eller intellektuell stimulans. Så man kan nog säga att du är mentalt otrogen...

Men samtidigt är du väldigt medveten både om vad du känner, om riskerna och konsekvenserna. Du vet vad du ska göra även om du inte klarar det fullt ut än.

Men jag tror att du fixar det!

En fråga... Skulle DU vilja veta om din man hade något liknande på g bakom din rygg.

Tror du att han SKULLE vilja veta vad som händer bakom hans rygg.

Kanske inte så lätt för dig att veta men ni har ju hängt ihop ett tag och borde känna varandra vid det här laget...

Ja du TS du är fortfarande i farten. Tänk dig att det här handlar inte om din man. Inte heller om din kollega. Utan det här handlar om dig. Om din oförmåga att stänga alla dörrar. Och det beror på att du inte vill. Du har inte gett upp. Du fortsätter med ditt resonemang som nu varit i snart ett år?  Att du inte gjort något betyder inte att du inte vill. Så du har inte rört på dig nämnvärt.
Det är inte ovanligt när det gäller människor med självskadeproblem eller missbruk.
Man vill inte stänga alla dörrar. För det kan ju finnas en möjlighet att både kunna ha kakan och äta upp den. Att skylla på hormoner hoppas jag du inte gör.
Alla människor har starka känslor. Därför måste vi lära oss att reglera dem. Att inte låta dem bestämma. Det måste finnas en balans mellan förnuft och känsla.

Så vad du skall göra är att ta ett snack med dig själv. Sedan bestämma vad som är bäst för dig och köra det spåret full ut. Tänk igenom vad du vill vara för människa. Om hur du skall behålla din självrespekt. Och hur du vill att dina närmaste skall se på dig. Att fortsätta det här dubbelspåret leder ingenstans.
Att berätta för din man skulle kunna få dig att tänka om då du kommer att märka vad det kostar. Men ytterst handlar det om dig.
Jag menar att du skall kunna arbeta sida vid sida med den här mannen utan att passera en gräns. Men då måste du acceptera fakta och släppa den lilla tjejen som så gärna vill bli sedd. För om du inte gör det kommer det att finnas många attraktiva kollegor att förälska sig i.

Skulle du ts vara rädd att vara på andra sidan ??Absolut är det så att man inte behöver vända ut och in på sina innersta tankar för sin partner.
Dina tankar här är ju dock inte något som man bara kan viftar bort hur som helst. Det rör din man i allra högsta grad, och din familj som den ser ut idag.

Du har kommit till ett stadium sen trådstarten där du kommit till insikt att det kanske inte är rätt det du och kollegan håller på med, men om du tittar tillbaka på trådstarten så var det ju egentligen aldrig ett förhållande eller utbyte av partner du var ute efter. Det var ju bara ligget, en eller några ggr som du ville ha åsikter om.
Det är möjligt att det är vanligt med dessa känslor runt om i samhället, men är det rätt?

Lyckligtvis (eller olyckligtvis?) har det inte funnits så många (Kråkungen). Men dom som poppat upp har du väldigt snabbt anammat, Dom har lyckligtvis inte varit så uthålliga, och kanske är det därför du idag inte har ett äktenskap i spillror.
Vad jag minns var du ju t.o.m villig att ge din man ett frikort, bara du fick ligga med kollegan??

Tror du fått frågan tidigare och jag vet inte vad för svar du fick då, men eftersom det har blivit aktuellt nu igen så..."Var drar du själv gränsen för otrohet?" Hade det du håller på med varit ok om det gällt din man?

???

Men är det någon skillnad...? I.o.m. att man vet dina generella åsikter om otrohet, lyser det ju igenom även i denna tråden. Precis som hen som skriver under olika nic, om att "Det man inte vet har man inte ont av"...Grundinställningen till lite nuppa vid sidan om finns där, och därmed kan det uppfattas/bli en uppmuntran till otrohet som enligt mig är jävligt olycklig.