• CrookedTail

    Vi som planerar äggdonation 2019

    Maran73 skrev 2019-05-19 15:08:46 följande:

    Japp. Helst vill de ju att man är i princip sängliggande.. Nä, inte riktigt, men stillsamma promenader är väl max, orkar inte ens tänka på allt jag inte ska göra, allt från titta på skräckfilm till att klappa främmande djur, vara i folksamlingar, gräla med mannen.. du hör ju. Jag undviker tunga lyft, bada f varmt/basta, allmänna pooler (infektionsrisk) samt träning (inkl ridning) under första veckan. Samt människor som jag vet är sjuka. Typ så! Tänker rida imorgon, då har det gått en vecka..


    Tack för info! Jag försöker planera in min sommar, men vet inte alls hur jag ska göra med ridningen. Men du vågar alltså efter bara en vecka?
    April 2017: spontangravid, MA i V.13, Januari 2019 IVF1: 3 ägg, 1 befruktat, 0 ET April 2019 IVF2: 1 ägg, 0 ET
  • CrookedTail
    PeeWee44 skrev 2019-05-19 16:43:50 följande:

    I St Petersburg får du bara ta långsamma promenader första 12 veckorna på max 3×1 timme om dagen. Om du byggt slemhinnan på konstgjord väg och inte satt in i naturlig cykel så är den väldigt känslig fram till v 12. Å med tanke på alla pengar man lägger så kommer jag inte göra något annat om det lyckas. Jag la in en länk för någon månad sen på hur det fungerar. Du får kolla tillbaka på mig.


    Jo, jag har förstått att St Petersburg är extra noga med detta. Vet bara inte hur jag ska kunna motivera för hästens ägare att jag inte kommer att kunna rida hästen på 3 månader. Vill helst inte berätta, men gillar inte att ljuga.
    April 2017: spontangravid, MA i V.13, Januari 2019 IVF1: 3 ägg, 1 befruktat, 0 ET April 2019 IVF2: 1 ägg, 0 ET
  • CrookedTail
    Frazze skrev 2019-05-19 17:40:37 följande:

    Samma här till V.12 bara långsamma promenader inga tunga lyft el hetsa upp sig el nåt. Efter v.12 gravid yoga, lite pilates och väldigt lätta vikter, men man får absolut inte ta ut sig. Sen att jag springer som en dåre efter sonen och blir irriterad och hetsar upp mig extremt då han tydligt inte lyssnar el gör något som jag säger etc är ju en annan sak! Sen får jag skäll av mannen då jag inte tar det lugnt! Eeeh HUR skulle det vara möjligt med en 3 åring? Men allt verkar bra ännu


    Då känns det ju ändå som att lugna skogsturer till häst skulle kunna gå an. Vet inte hur jag skulle kunna hålla mig borta från hästryggen i först tre månader, och sedan vet man ju inte hur det kommer att bli efter det.
    April 2017: spontangravid, MA i V.13, Januari 2019 IVF1: 3 ägg, 1 befruktat, 0 ET April 2019 IVF2: 1 ägg, 0 ET
  • CrookedTail
    Maran73 skrev 2019-05-19 21:04:20 följande:

    Själv red jag mellan (cirka) v 6 och vecka 36 utan problem, i alla gångarter. Men som sagt, det där beror SÅ mycket på den individuella historien, vad man har bakom sig. Hade jag flera/många misslyckade ÄD-försök och/eller många missfall (mina två missfall vid spontana graviditeter berodde med största sannolikhet på mina gamla dåliga ägg) med mig i bagaget är det mkt möjligt att jag varit mer försiktig. Vill inte alls säga hur du bör göra, bara att det gick bra för just mig. Fått och hört väldigt olika råd om ridning vid graviditet från vård (läkare, BM, gyn, farmakologer etc) samt vänner o bekanta, allt från ?Kör på!? till ?Absolut inte, är du galen?!? Suck..


    Jag har ?bara? ett missfall i bagaget, fostret dog i magen och vägrade komma ut, så det fick bli skrapning efter två misslyckade försök med Cytotec. Så jag inbillar mig att det kommer sitta kvar även vid ÄD. Men som du säger så är det ju så olika från person till person. Den barnmorska jag hade innan missfallet tyckte jag skulle rida så länge jag kom upp på hästen!
    April 2017: spontangravid, MA i V.13, Januari 2019 IVF1: 3 ägg, 1 befruktat, 0 ET April 2019 IVF2: 1 ägg, 0 ET
  • CrookedTail
    Sjuttiosjuan skrev 2019-05-19 22:09:33 följande:

    Jag var i st Petersburg där dom är extremt försiktiga. Jag har egen häst och det vart ju rätt problematiskt. Jag följde väl inte riktigt reglerna, red väldigt lite och skyllde på ryggbesvär. Sen promenerade jag massor och simmade lugnt vilket var ok. Men sen körde jag på som vanligt, tränade 4 dagar i v och red till samma vecka hon kom! Gick ju finfint:) men som sagt, alla är vi olika!


    Jag tycker att de verkar extra försiktiga just på St Petersburg. När efter insättning satt du på hästryggen igen? Och när började du köra på som vanligt?
    April 2017: spontangravid, MA i V.13, Januari 2019 IVF1: 3 ägg, 1 befruktat, 0 ET April 2019 IVF2: 1 ägg, 0 ET
  • CrookedTail
    Sjuttiosjuan skrev 2019-05-20 06:53:18 följande:

    Jag väntade ju givetvis de 2 veckorna efter insättning fram till test och sen minns jag inte. Men skrittade typ mest ut till de 12v hade gått, sen satte jag igång som vanligt. Hoppade dock bara lågt och struntade i fälttävlan:)


    Tack för att du delade med dig! Då har jag iaf en liten hum om hur andra har valt att göra.
    April 2017: spontangravid, MA i V.13, Januari 2019 IVF1: 3 ägg, 1 befruktat, 0 ET April 2019 IVF2: 1 ägg, 0 ET
  • CrookedTail
    Maran73 skrev 2019-05-20 07:57:44 följande:

    Usch, inte kul, som om själva missfallet inte var nog liksom. Hur menar du med ?sitta kvar även vid ÄD??


    Nä, det är ju rätt tungt med missfall, det var dessutom efter en spontangraviditet, så lite tråkigt att det inte funkat nån mer gång efter det.

    Vad jag har förstått är det lite känsligare vid ÄD, slemhinnan är inte riktigt så tjock eller vad det är. Det är väl därför just ÄD-patienter rekommenderas att vara mindre aktiva. Du kanske känner igen det? Men eftersom mitt foster satt kvar i flera månader efter att det dött så inbillar jag mig att ett donerat ägg skulle fästa lika bra. Hjärnan är bra på att konstruera självförsvar...
    April 2017: spontangravid, MA i V.13, Januari 2019 IVF1: 3 ägg, 1 befruktat, 0 ET April 2019 IVF2: 1 ägg, 0 ET
  • CrookedTail
    Lilly2013 skrev 2019-05-21 10:43:19 följande:

    En lite fråga och undran till er alla

    Alltså jag har fullständigt hängt upp mig på vår ålder här nu.

    Jag fyller 45 i år. Kanske för att jag innan sagt att längre till 45 håller vi inte på. Mannen e ännu ett par år äldre än mig.

    Tänker att barnet blir ensamt och att det nog inte kommer hinnas med syskon eftersom tiden vara rinner iväg från oss.

    Börjar fundera på vad fanken folk ska tycka, att de tycker att vi e själviska och inte tänker på barnets bästa och jag kan i viss del hålla med men barnaskapande e ju i viss del alltid självisk.

    Hur känner ni?? Hur gamla e ni och har ni satt någon gräns?

    Ni som har fått barn, hur känns det och hur blir ni bemötta ??

    Hur känner ni inför syskon m.m

    Vet inte om jag känner mig extra låg efter minuset i lördags hade sånt jäkla hopp till denna kliniken och vi har ju aldrig fått så bra resultat men det verkar ju omöjligt för mig att bli gravid på konstgjord väg. Innan blev jag ju gravid bara en man tittade på mig men då blev det missfall istället nu får jag inte ens chansen att hoppas längre.

    Jag vet att vi e många i samma sits men ibland känns det verkligen helt jäkla hopplöst

    Kram på er


    Hej! Jag kan berätta ur barnet synvinkel, eftersom min mamma var 45 när jag föddes (spontan graviditet). Jag är sladdis och har nästintill levt som ensambarn (yngsta syskonet är 10 år äldre). Som liten tyckte jag att det var tråkigt att mina vänners mammor umgicks med varandra, medans min mamma var en hel generation äldre, men jag har ju förstått nu som äldre att det inte enbart har med ålder att göra om man umgås eller ej. Sen har jag oxå tyckt att det varit tråkigt att mina föräldrar inte kunnat vara lika fysiskt aktiva som de t.ex. var med mina syskon. Jag vet att de ofta åkte på skidresor eller andra aktiviteter som jag aldrig fick uppleva under min barndom. Och så klart det tråkigaste; att se sin mamma bli gammal och skröplig innan man själv ens hunnit fylla 40. Min pappa dog visserligen innan han hann bli gammal, och det kan ju hända vem som helst. Men utöver detta kan jag inte komma på några nackdelar med att skaffa barn vid 45 års ålder :)
    April 2017: spontangravid, MA i V.13, Januari 2019 IVF1: 3 ägg, 1 befruktat, 0 ET April 2019 IVF2: 1 ägg, 0 ET
  • CrookedTail
    Frazze skrev 2019-05-22 07:45:39 följande:

    Ni som har haft MA har ni haft några symptom fortfarande när detta upptäckts? Jag har ju alla symptom, men inte att jag behöver kissa oftare eller så! Jag känner ju inte nåt i magen alls! Jag nojjar säkert i onödan, men drtta med att vänta 4 veckor till innan det är Kub det dödar mig


    Jag hade kvar alla symptom (och plussade även på stickan en månad efter framkallad abort). Det är säkert ingen fara! Men om du är orolig tycker jag du ska be om ett tidigt VUL.
    April 2017: spontangravid, MA i V.13, Januari 2019 IVF1: 3 ägg, 1 befruktat, 0 ET April 2019 IVF2: 1 ägg, 0 ET
  • CrookedTail

    En fundering angående blodgrupp: Om man har AB, innebär det att donatorn oxå måste ha AB, eller kan hon ha A eller B med?


    April 2017: spontangravid, MA i V.13, Januari 2019 IVF1: 3 ägg, 1 befruktat, 0 ET April 2019 IVF2: 1 ägg, 0 ET
Svar på tråden Vi som planerar äggdonation 2019