Vägrar utredning angående diagnos

Hejsan.

Börjar väl med bakgrunden till allt. Min son är 5 år, har en språksvårighet som gör att han idag går på en språkförskola och ska snart påbörja en förskoleklass för att sedan vidare till skolan. Han har sen han började gå haft en enorm energi. För ca 1 år sedan tog BVC upp angående en utredning och ville skicka remiss innan han påbörjade förskoleklassen/skolan. Dagis hade även påpekat hans oro, stress och rastlöshet samt den bristande fokusen i deras verksamhet. Jag upplever precis samma sak som dom. Ett bra exempel är att han aldrig sitter still mer än några sekunder. Kan inte göra något (till exempel rita mm) längre än några minuter innan nästa sak ska påbörjas. Fokusen finns inte när det kommer till att koncentrera sig på något alls. Kan bli väldigt arg för saker som man normalt inte bryr sig och har ett enormt kontrollbehov. Vill ofta berätta för alla vad dom ska göra och att det är "han som bestämmer" vilket inte funkar speciellt bra i en dagisgrupp. Dom är dock bara 8st i den gruppen men problemen syns redan vilket skrämmer mig av hur det kommer funka i en klass på 15-20 elever. Jag känner igen mig otroligt mycket i hans beteende, fortfarande i vuxen ålder. Jag jobbar även med barn med liknande behov. Mina föräldrar har många gånger påpekat att han är precis som jag var i hans ålder.

Kanske dåligt skrivet och dåligt förklarat men lite bakgrund iallafall.
Nu är det dock så att jag levt med ADHD hela mitt liv men varit medveten om det sedan gymnasiet då jag fick min diagnos. Min far har garanterat denna diagnos också men aldrig tagit reda på detta. Jag har en bror med ADD också och en mor med garanterad ADD.

Barnets mor har en far som med garanti också har denna diagnos samt så har sonen på hennes sida kusiner med diagnosen ADD.

Nu till problemet. Modern till barnet påstår att han inte alls är sådan hemma hos dem utan där sitter han tyst och stillsamt och ritar på sitt rum, plockar upp efter sig och sitter fint och still i soffan när dom ser film innan det är dags för att i lugn och ro gå och lägga sig. Han blir även aldrig arg över något hemma hos dom utan för henne är det "en helt ny son" hon hör när jag eller förskolan samtalar om detta.
det är samma visa när det var problem med maten. Hemma hos mig bråkades det, han gjorde allt för att slippa äta och få något annat (mat som han annars gillar) samt på dagis men hos sin mor åt han allt i lugn och ro och han satt inte längre än nödvändigt medan på dagis och här så kunde det ta evigheter för han skulle/ska prata om allt och inget, fråga om allt och inget och göra allt annat än att äta. Han vill även inte göra något själv, utan det ska sitta en vuxen med honom vid de flesta tillfällena även om han inte vill ha hjälp. Vilket inte skedde hos hans mamma utan där kunde han sitta själv under längre stunder och göra sitt.

Det har förekommit diverse utbildningar på förskolan där varken hon eller hennes sambo deltagit vid. Vi har fått hjälpmedel vid flertal tillfällen men det har inte varit i hennes intresse.

Hon vill även inte diskutera eller prata om något med mig och verkligen inte om detta. (vi är separerade sedan 4 år tillbaka)
Vi har haft problem sedan vi separerade, hon har alltid varit tvärtemot allt jag sagt, har aldrig spelat något roll vad. Vi har varit i kontakt med familjerätten men hon har inte velat (även om det varit på hennes villkor) så har hon avslutat kontakten med dem. I princip minsta lilla grej har varit problem.