Ja, otrohet är förkastligt och skapar ofta mycket lidande.
Man kan inte veta alla motivatorer, för de skiljer sig åt för varje enskilt fall av otrohet. Men man kan definitivt se att alla som är otrogna saknar eller har svaga demotivatorer för just de handlingarna. De saknar förmåga till självkontroll, eller så är de bara hänsynslösa. Karaktärssvaghet, kallas det.
Att äta chips eller dricka läsk när man redan har metabolt syndrom kommer närmare sanningen. Samma orsakssamband gäller där. Karaktärssvaghet är centralt. I vissa fall kan svagheten vara sjuklig och då behövs hjälp från vården. Det finns extremfall, där människor tar mediciner mot sina starkare impulser (t.ex. hat, ilska, förälskelse, hypersexualitet).
Det finns inget försvar för otrohet. Det är ungefär som att försöka försvara hustrumisshandel. "She made me do it."
Det är en annan sak om ärlighet och respekt råder och två personer i ett förhållande tillsammans väljer att ha ett öppet förhållande. Jag menar att sådana är destruktiva även de, men de är betydligt hälsosammare än förhållanden där otrohet förekommer.