Kärleksliv & sexliv bortblåst

Tja, om hon inte vill prata om det eller göra något åt det är du fri att hantera det som du vill. Då får hon stå sitt kast. Det är underförstått att du får ha en älskarinna bara hon slipper veta något.

Men då du inte vill ha någon annan är det ingen utväg. Du kan ju prova att gå ner i vikt men jag tror inte det hjälper. Har hon tappat attraktionen så har hon. Det andra sättet är att försöka göra henne svartsjuk, tala om andra kvinnor, antyda att någon på jobbet har en crush på dig. Man ska aldrig underskatta nyttan av konkurrens.
Men ärligt talat lutar det åt skilsmässa, Hon tänder inte på dig utan stannar så länge det är bekvämt. Rätt som det är möter hon någon som hon attraheras av och då drar hon som en avlöning. Kanske lika bra att du gör det först...

Jag är lite samma situation. Just det här med att inte ha sex gör ju att man verkligen bara känner sig som vänner istället för ett par. För mig försvinner kärlekskänslorna av att vi inte har något tillsammans utöver vänskapen.

Så din lösning utöver skiljsmässa är alltså att TS ska göra en telepatisk tolkning av situationen och ev förändra sitt ege utseende för att behaga henne? Ordet kommunikation existerar inte i din värld alls?

För det första måste ni prata om det. Inte gå och försöka analysera själv vad det kan bero på för orsaken kan vara 100 anledningar varav de första kanske inte har med dig att göra alls.

Vill hon inte prata så får du säga att du inte kan ha det såhär. Att du mår dåligt av att känna ett hon inte vill ha dig och att du älskar henne. Att då måste ni gå skilda vägar.

Hon kan inte låta bli det här ämnet för det nerör också dig och det finns inte en chans att du kan påverka din situation utan att veta vad som rör sig i hennes huvud.

Otrohet är ett svek och det utsätter man inte någon man älskar för.

Om du upplever att både kärleksliv och sexliv är bortblåst är det nog inget att bygga på. Känns ganska uppenbart att det är dax att gå skiljda vägar.

Vad tycker din sambo om er relation?

Du har förstås rätt, kommunikation är förstavalet och det mest grundläggande i en relation. Men om du läser TS ser du att sambon vägrar kommunikation vad gäller det aktuella problemet! TS har provat den vägen men funnit den stängd. Det är därför han skriver här. Då måste man ta till plan B om man inte är beredd att ge upp direkt.
Men jag tror som du och New Dawn, det är skilsmässa som gäller.

Samtal och kommunikation, det är tyvärr det "tråkiga" svaret.

Jo, visst, du/TS säger att han har pratat, hon stänger ned. Mmm, men hur har samtalet sett ut?

TS: ska vi ha sex?
Hon: nää, inte i kväll, jag är inte sugen
TS: men det var ju så länge sedan?
Hon: Meen, oohh, sluta, jag vill inte prata om det...
TS: *mutter, mutter, frustration, irritation, oro*

Det är inget samtal! Det är bara en massa frågor och enkla och undvikande svar.

TS, börja att be om att få ha ett samtal, förklara att det är viktigt, beskriv det du beskriver ovan - om vänskapen, om saknaden av det intima, om oron för vad detta medför för er relation. Vilka känslor detta väcker hos dig - lusten? attraktionen? vikten av närhet och ömhet och tillslut - sex...

Skapa en trygg stämning, börja lugnt, biter det inte så måste man börja att vara tydlig med att "detta kommer inte funka för mig i längden".

Dock så får man nog vara på det klara med att det kan väcka jobbiga frågor och frågeställningar - som kan handla om relationen i stort... Men det kan ibland vara bättre att leva i visshet än att gå runt på sin kant och känna sig orolig, frustrerad, irriterad.

Det är för "enkelt" att säga att en tystnad och icke-kommunikation är ett frikort till att "göra vad man vill".