Vad lär ni era barn?
När jag var liten, så fanns det människor som luktade, precis som nu. Gamla alkisar luktade sprit. Fina tanter luktade parfym. Många vuxna luktade rök. Andra luktade vitlök.
Vi fick lära oss att inte kommentera hur andra luktade. Det var ouppfostrat. Ingen unge över 5 år skulle drömma om att gå förbi en alkis, hålla för näsan och högljutt säga "Usch vad det stinker!". Om en lukt var obehaglig, så höll man sig lite på avstånd.
Vi fick också lära oss att vad som luktade gott och vad som inte luktade gott, det hade med tycke och smak att göra. Min kompis älskade lukten av sin mammas parfym, medan jag nös av den. Jag tyckte min pappas piprök luktade trygghet, medan andra tyckte lukten var jobbig.
Barn lär sig något helt annat nu. De lär sig att det är helt OK att kommentera andras lukt, och att den som luktar får skylla sig själv. Det här lär de sig av sina föräldrar. Föräldrar som högt kommenterar "Herregud vad hon stinker! Har hon inte läst skylten om att parfym undanbedes?" eller "Åh, vad äckligt! Typiskt rökare att lukta så där illa! Kan de inte byta kläder innan de går ut bland folk?".
Jag vikarierade på fritids under sommaren. Det var en varm sommar. En morgon duschade jag, tog på mig rena kläder och gick på jobbet. Efter ett par varma och intensiva timmar var det en 10-åring som bad mig gå hem och duscha, för jag luktade svett. En 10-åring! Jag ser det överallt. Vuxna som kommenterar och fnyser åt andra, ungar som respektlöst utstöter kräkljud.
Jag kan inte göra något åt hur andra uppfostrar sina barn, men jag kanske kan öppna ögonen på några i alla fall. Era barn gör som ni. Vill ni att de ska bete sig på det här sättet?
Jag vet ingen av de jag känner som skulle bete sig som den 10-åringen, men vet att det förekommer och har förekommit även när jag var barn.
Vi hade en lärare som luktade svett när gick i högstadiet och det var inte alla elever som snällt vände bort ansiktet.
Men jag håller med dig, man ska inte kommentera andra