Kastas mellan hopp och förtvivlan
Försöker träffa folk, fixa mig, städa, jobba, tvätta, se på tv.... Men har en inre stress
Gråter hejdlöst, kan inte sova, inte äta....
Hjärtat slår konstigt....
Hur står man ut
Han behövde tid att tänka
Men jag är så orolig
Tänk om han träffat nån annan
Tänk om han inte vill ge oss en chans
Tänk om...
Först en vecka men då sågs vi jämt
Sen en till då ringde jag hysteriskt
Sen smsade
Så nu en vecka utan kontakt
Går sönder
Vi kom överens om en vecka till utan kontakt så han får tänka utan mitt tjat
Kan typ inte leva utan honom
Så måste stå ut....
Kommer vänta så länge jag lever
Han ska Fundera på om han har känslor kvar att bygga vidare på...
Känns som jag heller väntar i ovisshet med lite hopp i ett år än får ett totalt nej
Kan inte hantera det..
Nu bor han hos sina föräldrar. Får han ens möjlighet att tänka klart då
Vi passar utmärkt
Tror han kommer tillbaka sedan och ber om ursäkt
Tror han har en stor kris i livet
Han vill förändra allt. Sälja, köpa nytt, byta jobb allt är fel. Tror han är utbränd eller manisk
Jag behöver inte mer distans. Vet exakt vad jag vill. Helt klar.
Det är ju sant och det visste han från första början
Hoppas han kommer tillbaka det verkar faktiskt så nu!!!!
Vad va det jag sa!!!
Men märkligt att de e ok att han bryter pausen för att han saknar mig
Men hade det vart ok om jag gjorde det?!
Ok
Vad ska jag säga då.. Nä en månad paus till?!
Vad menar du hända igen? Fler pauser?
Hur Sätter jag ner foten så ej för givet?!
Vad har du för diagnos?
Borderline.