Inlägg från: HumanNature |Visa alla inlägg
  • HumanNature

    Är alla vaginala förlossningar magiska

    Hej!

    Jag vet, alla upplever inte perfekta vaginala förlossningar. Jag är en av dom. Min dotter föddes efter 43 timmar med akut kejsarsnitt (10 cm öppen och försökte krysta ut henne. Blir sugklocka eller snitt sa dom, men dom ville inte ta sugklocka pga stor risk för skador för mig - vilket jag är tacksam för). Nu 2 år senare och det är fortfarande en öm punkt - att inte ha lyckats med det mest naturliga i världen (nej jag tycker egentligen inte så, men så låter det ofta). Ingen bricka med svensk flagga, ensam i 3 timmar på uppvak och all smärta som följde efter två dygn att värkarbete och sedan ett kejsarsnitt. Infektion i livmodern (ej pga snitt) och lång sjukhusvistelse. Och förlossningsdepressionen som följde.

    Nu är jag gravid igen och jag vill absolut inte gå igenom ytterligare en kaotisk och traumatiserande förlossning. Därför överväger jag starkt planerat kejsarsnitt. En vaginal förlossning skulle ju kunna bli helt problemfri och fantastisk - men det finns inga garantier. Och jag vill känna kontroll denna gång.

    Men det gnager ändå, det där att gå miste om en magisk vaginal förlossning. Vad säger ni som upplevt båda? Vad är skillnaden när bebisen kommer ut? Vad är det som gör en vaginal förlossning så fantastisk?

  • Svar på tråden Är alla vaginala förlossningar magiska
  • HumanNature
    Anonym (:)) skrev 2018-10-21 18:06:53 följande:

    Sorry, såg inte att du efterfrågade någon som upplevt båda


    Ingen fara :)

    Ja. Är just den känslan som var så jobbig, att inte ha klarat av det. Snitt har jag ju i bagaget så de skador som uppkommer vid snitt har jag redan - om du förstår hur jag menar :) Dvs avskurna nerver och så. Men ser ärligt inte fram emot läkningsprocessen igen.
  • HumanNature

    [quote=79156332][quote-nick]Anonym (snittad) skrev 2018-10-21 18:06:29 följande:[/quote-nick]

    Absolut, är era subjektiva upplevelser som jag är ute efter. Sen är det så klart jag som beslutar, har bett om remiss till Aurora också.

    Ja usch, jag kräktes också under förlossningen och fick extrem smärta i svanken mellan värkarna (troligtvis pga bebisen låg i vidöppen bjudning tror jag det heter).

    Jag planerar inte att amma heltid med nästa barn, om amningen fungerar så är jag öppen för det men min dotter blev flaskmatad från 5 veckor så är inte främmande för det.

  • HumanNature
    Anonym (Snitt) skrev 2018-10-21 18:14:42 följande:

    Har också ett akut snitt bakom mig, men nog fick jag en bricka med svensk flagg ändå, efter jag var tillbaka från uppvaket. Det är ju inte så att de firar vaginala förlossningar med flagga och mobbar ut oss snittade. För övrigt är det inte särskilt naturligt för människan att föda barn, efter att vi började gå på två ben blev vårt bäcken mycket trängre än vad som är lämpligt, vi är bara felskapta djur :)


    Haha! :) Nä och brickan är väl det minsta problemet :) Men det blir lite symboliskt att något gick fel eller vad man sa säga. Även kvinnor som fött vaginalt men som råkat ut för allvarligare skador går miste om brickan. Verkligen ingenting som är avgörande, men tråkig symbolik för oss som inte fick.

    Hur upplevde du ditt snitt?
  • HumanNature
    Anonym (Ph) skrev 2018-10-21 18:16:24 följande:

    Jag väljer snitt tio ggr av tio när jag jämför men det är för att jag långt ifrån hade en magisk förlossning. Snittet var ju inte heller magiskt men både jag och min kropp mådde bättre och återhämtade sig bättre. Skulle aldrig utsätta mig för att gå och vänta på en vaginal förlossning igen så det skulle bli planerat snitt. Det finns inga garantier men med din erfarenhet så hade jag valt snitt! Förstår inte vad det är man vill uppleva som är så fantastiskt med vaginal förlossning, jag upplevde det bara hemskt. Enda belöningen var mitt barn och det fick jag ju även med snittet. Hade mycket lite besvär efter snittet och kände mig trygg och smärtlindrad hela vägen och barnet mådde prima.


    Får jag fråga vad som gör att du upplevde din vaginala förlossning som hemsk? Hehe nej jag vet inte heller, det jag försöker ta reda på :)
  • HumanNature
    Anonym (Sarah) skrev 2018-10-21 18:36:02 följande:

    Min vaginala förlossning var en riktig mardröm på alla sätt och vis, och inget jag någonsin vill göra igen.

    Fick planerat snitt de tre efterföljande graviditeterna, och det var sååå mycket bättre! Jag återhämtade mig snabbt efteråt.


    Kan jag fråga vad som hände under din vaginala förlossning?
  • HumanNature
    Anonym (2barnsmamma) skrev 2018-10-21 18:56:38 följande:

    Jag har en "magisk" förlossning och ett kejsarsnitt bakom mig och jag hade definitivt valt en vaginal förlossning igen!

    Den vaginala förlossningen tog 20h men var långdragen i början och gick snabbt på slutet. Krysta bara i 10min innan barnet kom ut, sprack inte och hade ingen bedövning så jag var på benen och "pigg" några få timmar efteråt.

    Kejsarsnittet (sjukt barn så visste om att det skulle bli kejsarsnitt, visste bara inte När, så lite akut lite planerat ;)) - allt gick bra, behövde inte sövas, hade inga komplikationer efteråt med såret varken då eller idag. Jag hade dock dåligt järnvärde innan, svimma efter och tog extra dag att komma ur sängen, så fick järn påfyllt. Men tog låååång tid innan jag kände mig mänsklig igen.

    Hade "chansat" på en vag förlossning alla dagar i veckan då jag tänker att inte mycket kunde gå bättre än vad mitt kejsarsnitt gick och ändå var det så pass stor skillnad på mitt mående kroppsligt och mentalt.


    Tänker du främst på tiden efter förlossning eller själva tillfället när bebisen kom ut (eller både och)?

    Tråkigt att ditt barn var sjukt, hoppas hen mår bättre idag!

    Min förlossning varade 43 timmar innan dom avbröt, jag stod länge och stampade på 3 cm och grät tillslut att jag int orkade mer för jag var så slut. Dom erbjöd mig då epidural och det funkade väldigt bra så jag fick chans att sova. Men risk för kejsarsnitt hängde över oss så jag fick inte äta eller dricka och hade feber pga infektion. Ingen vila mellan värkarna, minns bara fragment från förlossningen. Dom kom in med ultraljudsmaskin och kollade bebisen, men jag minns det inte - min man har berättat. Jag var inte medveten om vilka som var i rummet och jobbade med mig under förlossningen pga smärtpåverkad och utmattad. Är rädd för att behöva göra samma resa igen.
  • HumanNature

    Tack till er alla som har svarat. Är skönt att få resonera och få infallsvinklar från andra. Har bett om remiss till auroramottagning, men är ännu inte så långt gången.

    Ett alternativ jag också överväger är att påbörja vaginalt men ha möjligheten att avbryta för snitt och att få ha min familj (man och bebis) med på uppvak.

  • HumanNature
    MochEsmamma skrev 2018-10-21 20:50:55 följande:

    Jag önskar de hade snittat mig istället för att påskynda utdrivningen så jag gick sönder mycket. Trodde både jag och ungen skulle dö. Var helt förstörd psykiskt i flera månader efter. Sonens förlossning var inte heller magisk, 34 timmars värkarbete. Helt färdig när det var dags att krysta , svimma och landa på golvet när jag skulle gå från brits till säng. Sa innan att jag var för trött men personalen visste såklart bäst och sen fick de fiska upp mig från golvet. Att vara gravid och föda var inte helt min grej.


    Ledsen att du inte fick en bra upplevelse, har du fått hjälp med dina skador? Upplever du att vården har lyssnat på dig vad gäller skadorna?

    Privat fråga som du så klart inte behöver svara på, Hur kändes det att få upp sonen på bröstet?
  • HumanNature
    Anonym (Maramia) skrev 2018-10-21 21:01:17 följande:

    Första förlossningen var utdragen (bortåt 60 timmar efter att vattnet gått), och jobbig på många sätt. ?Aldrig mer!? sa jag då. Andra gången var också utdragen men ändå på alla vis mycket lättare då själva förlossningsarbetet gick mycket snabbare, jag var mer fokuserad, var starkare i mig själv och sprack nästan inget alls. Kände direkt efteråt att jag skulle mycket väl kunna göra det igen då det var en så fantastisk upplevelse. Om det inte jade inneburit att man då får fler barn, vill säga :D


    På vilket sätt kändes det fantastiskt?
  • HumanNature
    fjanten skrev 2018-10-21 21:26:16 följande:

    Nej, gud nej. Mina vaginala förlossningar är långt ifrån magiska och jag önskar att båda hade varit kejsarsnitt.


    Vill du utveckla? :)
  • HumanNature
    Anonym (Maramia) skrev 2018-10-21 21:21:27 följande:

    Jag kände mig fokuserad. stark. Oövervinnerlig. Målmedveten. Jag kände att jag hade full koll. Även när barnet var på väg ut, barnmorskan inte var i rummet och min man fattade inte att jag försökte säga att nu var barnet på väg ut. Allt kändes som om det var på mina villkor. Jag hade koll på min kropp. Jag var allmänt cool inför förlossningen. Det skulle bli som det blev. Jag kände full förtroende för barnmorskan. Det enda störningsmomentet var värkarna som tvingade mig att pausa i mitt läsande, jag hade ju en så bra och intressant bok som jag ville läsa mer av


    Jag förstår, tack för att du delade med dig :)
  • HumanNature
    MochEsmamma skrev 2018-10-22 15:12:01 följande:

    Hjälp och hjälp, de sydde ihop mig ordentligt efter förlossningen. Barnmorskan på MVC menade på efterkontroll att allt såg bra ut och undrade varför jag väntat med sex. Trots att jag sa att lusten inte fanns och att det fortfarande gjorde ont hela tiden så menade hon att det var bara att köra på. Har en förstående make så det dröjde nog minst 6 månader efter förlossningen innan vi hade sex och det gjorde ont. Pratade med barnmorska som menade att det blir nog bättre med tiden och det har det blivit, 10 år senare kan det ibland göra sig påmint. Har inte sökt igen då bemötandet inte varit så bra.

    Minns knappt känslan när sonen kom upp på min mage. Antar att det var en lättnad. När jag fått dottern var jag oxå helt färdig. BM som skulle sy sa att bästa smärtlindring är att ha barnet på magen. Jag var för trött för att protestera. Hade jag inte haft henne på magen hade jag lätt sparkat henne av stolen så jädrigt ont det gjorde. Blev inga fler barn sen. Hade eg tänkt mig ett syskon nära i tid till dottern då det är tio år mellan barnen.


    Tack för att du delar med dig, det är bedrövligt hur kvinnohälsa inte tas på allvar. Känner själv ett par personer som har fått bråka till sig remiss till bäckenbottencentrum där man sedan upptäckt förlossningsskador som tidigare har missats.
  • HumanNature
    Anonym (snittad) skrev 2018-10-22 20:22:52 följande:

    det tycker jag låter som en bra ide, då får bebisen ändå de goda hormonerna som jag är så mån om och även du får de! då har du även "makten" att kunna välja in i det sista hur du vill göra!


    Hmm jag förstår hur du tänker. Samtidigt kan stress och rädsla ge en negativ effekt och det vågar jag påstå gör större skada för anknytningen än planerat snitt. Så var det iaf för mig förra gången och är det scenariot jag gärna undviker om jag kan.
  • HumanNature

    Vilken respons! Tack alla ni som svarat, verkligen! Det hjälper mig mycket ska ni veta, fint att få olika infallsvinklar!

    Det svänger mycket, just nu lutar jag mer mot planerat snitt. Men jag är fortfarande tidigt i graviditeten.

    Insett ett par saker:

    1. Vad som menas med magiskt kan skilja mycket från individ till individ och är kanske snarare mötet med barnet som är det stora i det hela. Och har man fått genomgå en otraumatisk och fin förlossning så ökar säkert chansen att man upplever det som ett häftigt ögonblick (oavsett om bebis kom ur buken eller underlivet). När jag kämpade med att föda min dotter så sa en barnmorska - men tänk! Du får snart träffa ditt barn! Känns det inte underbart? Och jag hade så dåligt samvete för jag kände inte alls så. Kunde inte tänka på barnet, jag var rädd och hade så fruktansvärt ont mellan värkarna (smärtan var värre än själva värkarna, någon nerv som kom i kläm eller något - jag vet inte och barnmorskorna lyssnade inte. Sa att det är jobbigt när det trycker på nedåt men var inte det jag kändeNåväl - sidospår).

    2. Jag blir pepp av att läsa förlossningsberättelser med kejsarsnitt, jag vågar ta till mig och läsa information om risker kring KS. Jag får total tvärångest av att läsa om vaginala förlossningar.

    3. Tanken på kejsarsnitt gör mig upprymd (men också rädd pga stor fobi för nålar och riskerna skrämmer mig så klart). Förlossningsskador som bristningar av grad 3 och 4 gör mig livrädd och jag skulle inte kunna leva med som skadorna. Någon skrev om att kunna tänka sig leva med eventuella konsekvenser av en vaginal förlossning. Nej, det kan jag inte. Vaginal förlossning lockar inte mer än att ha en önskan om att också få vara den där superkvinnan. Få uppleva den där urkraften. Men den kanske ändå inte infinner sig. Och tanken gör mig mer rädd och ängslig. Jag kände ingen urkraft med dottern, men kan tänka mig att jag känt mig glad och stolt över att ha lyckats om jag hade fått ut henne när jag försökte.

    4. Jag behöver bearbeta min förra förlossning med kunnig personal, typ auroramottagning. Helt klart.

    5. Jag fick tyvärr ett par tidiga missfall innan denna graviditet. Smärtan påminde om förlossningsvärkarna (men mycket mildare så klart) och min direkta tanke var ?Nej! Jag vill aldrig känna den här smärtan igen. Aldrig! Jag föder inte vaginalt?. Men man glömmer smärtan sen igen när det gått en tid.

  • HumanNature
    ja88 skrev 2018-10-25 14:41:41 följande:

    Kände som du efter första förlossningen, som slutade i akut snitt då jag var helt öppen men barnet inte kunde tränga ner. Lite snuvad. Fick ligga ensam på uppvak flera timmar och hade väl önskat en annan start, även om återhämtningen efter snittet var smidig och komplikationsfri. Jag var heller inte direkt förlossningsrädd utan hade känt mig väl omhändertagen, och var inställd på att pröva vaginalt igen nästa gång. 

    Den förlossningen slutade med sugklocka, stor blödning, stor bristning och medtaget barn som de fick springa iväg med. Själv låg jag var i med benen i gynställning och hann reflektera över att det där som folk brukar säga, att "smärtan bara rinner av" stämde ju inte alls, däremot centrerades smärtan ner i mitt trasiga underliv, som läkare och BM sedan spenderade någon timme med att suturera ihop under ännu större smärta. Barnet hämtade sig kvickt men jag hade enorma smärtor och besvär i flera månader efteråt. Fick blodtransfusion men mådde ändå dåligt och var svag, det var en ganska tuff start på tillvaron som tvåbarnsmamma.

    Såhär sex år senare har jag fortfarande svårigheter att tömma blåsan helt och läcker ofta ut en skvätt kiss efter direkt efter toabesök vilket jag absolut tror beror på någon skada som uppstått under förlossningen då problemen debuterade i samband med den. En förlossningsläkare medgav att det låter som jag kanske fått något litet framfall eller liknande men jag har aldrig orkat grotta vidare i det då det ju tyvärr är rätt svårt att bli tagen på allvar och få någon hjälp för förlossningskador. Det ironiska är att på pappret så var min vaginala förlossning helt normal, jag hade ingen sfinkterskada och det är den enda typen av bristning som statistikförs...

    Barn nr 3 föddes, efter många om och men och kamp med vården, med planerat snitt. En fantastiskt bra upplevelse där vi båda mådde toppen. Nr 4 är beräknad i mars och det blir såklart snitt igen. Men därefter så stänger vi verkstaden, fler än 3 snitt vill jag inte utsätta kroppen för. Har man en önskan om många barn så är det ju värt att ta med i beräkningen att kroppen i regel inte håller för hur många snitt som helst.


    Vad tråkigt att höra om dina skador <3

    Jag och min man planerar inga fler barn efter denna så den aspekten är ingenting vi behöver reflektera över :)
Svar på tråden Är alla vaginala förlossningar magiska