Ssri och utmattningssyndrom

Verkligen ingen som har erfarenhet som vill dela med sig?

Jo jag! Har erfarenhet av det du skriver. När man är deprimerad eller utbränd är halterna serotonin i huvet låga. Medicinen funkar som så att mer serotonin stannar kvar i hjärnan istället för att gå ut i kroppen.

Jag har också erfarenhet av att tänka att ja visst, jag är utmattad men inte är jag deprimerad för det... tills jag greppade medicinen som sista halmstrå när jag hade varit sjuk i ett år och inte såg nån förbättring/ljusning.

Helt avgörande för mig var den! Kände mig bättre inom 12 timmar, ja det är sant. Trycket jag hade haft i huvet bara försvann.

Hur länge du måste äta är nog individuellt. I mitt fall är det nog forever, men många kan fasa ut medicinen efter ett eller två år.

En sak till. Som läkaren förklarade för mig så hjälper ssri ens hjärna att läka. Hård stress under lång tid leder till att för mkt kortisol utsöndras vilket i sin tur ger typ en form av hjärnskada.

Det borde med andra ord inte anses konstigt att äta ssri. Medicin mot en skada liksom.

Tack för svar!

Jag har så svårt att acceptera att jag lider av psykisk ohälsa där den utlösande faktorn var stress. Jag har iom insättning av medicinen även fått väldigt dålig sömn, något som jag aldrig fått uppleva förut. Hade du också sämre sömn?

Jag blir typ psykopat av för lite sömn, blir aggressiv och nära till gråt! Jättejobbigt och jag känner inte igen mig. Träffar en terapeut parallellt och hon pratar mycket om acceptans och att utgå från här och nu. Men jag har så svårt. Känner mig som ett hopplöst fall. Har tom svårt att ta orden ? psykisk ohälsa? i min mun.

Vilket preparat åt du? Har du försökt sätta ut någon gång? Har hört att det ska cara jobbigt för vissa. Tom en omöjlighet, därav de flesta fortsätter med medicinen livet ut...

Startade just en tråd om ssri jag har ätit de i 4 år nu och ska öka dos för jag är i en svacka.

Om du tycker att du mår bättre så kan du äta de några månader och sen trappa ner när du mår bra, tror inte på att trappa ner om du inte mår helt bra, jag har provat men problemen smäller till direkt. Var snäll mot dig själv, ta hand om dig ingen tackar dig för att du stressar runt.

Tack för ditt svar.

Äter du dom också efter en utmattningsdepression?

Jag önskar jag kunde vrida tillbaka klockan innan helvetesstressen kickade in, och göra allt rätt den gång. Jag tycker det är så jobbigt just nu, lever mellan hopp och förtvivlan. Jag har tre barn som jag måste kämpa för. Men helst skulle jag vilja försvinna in i skogen . Blir man bra? Hur mår du? Jobbar du? Har du barn? Kram

Nej, äter de pga kroniska hälsoproblem som gör att jag lever i ovisshet vilket skapar mkt ångest. Jag jobbar och har också barn, lever som jag vill utan större stress mina barn är äldre nu och ganska självgående, jobbar deltid.

Nr ett du ska inte skämmas det är en "normal reaktion" att må dåligt idag, det är så många måsten osv du har tre barn, bara det är ett heltidsjobb, nu är du och barnen viktigast och lär dig, säga nej till sånt du inte verkligen känner för, jättebra att du träffar en terapeut så du kan ventilera dina tankar. Ta det lugnt med jobbandet ingen tackar dig det minsta för att du stressar, jag har inte jobbar heltid sen mitt första barn föddes. Var rädd om dig, kram!

Har dylik erfarenhet som dig och med samma resultat. Nu några år senare äter jag fortfarande medicin. På eget initiativ för jag vill inte sluta. Äter Mirtazapin och den hjälper mig med sömnen, som jag haft problem med under många år. Har varit utmattad under en väldigt lång tid (tog ett par år innan jag insåg vad det var och sökte hjälp) så det tog länge innan jag återhämtade mig och kunde leva ett normalt liv med allt vad det innebär.

Tänker att du själv behöver bedöma huruvida du vill fortsätta medicinera eller ej. Man behöver inte äta medicin resten av livet om man inte vill. Många slutar och mår bättre trots att man avslutar medicineringen. I varje fall om orsaken till medicinering är tillfällig. För mig är det viktigt att inte bli utmattad igen då jag är ensamstående på heltid med 4 barn i lågstadieålder så därmed har jag valt att ta det säkra före det osäkra och fortsätta med Mirtan.

Tack för ditt svar.

Jag fick också mirtazepin att ta vid insättning av min ssri. Den är kanon mot sömnen, men gjorde mig så sjukt hungrig. Jag hetsåt hela tiden. Ville ha godis och mat, hela tiden. Känns inte riktigt som det jag behöver just nu. Jag vill komma till den insikten som du säger, att acceptera att det här är en medicin som hjälper mig och som jag behöver, men jag har så mycket skam just nu. Jag mår nog inte så bra egentligen, behöver bearbeta saker.

MInns du om du hade jobbiga insättningssymtom? Jag vet inte vad jag ska göra av minnet att jag faktiskt inte ville leva längre. Har aldrig haft de tankarna förut, har liksom alltid varit nöjd och lycklig och glad. Stressen knäckte mig, och jag har svårt att förhålla mig till det...