Jag skäms över mig själv
Jag har kommit till det stadiet att jag skäms något otroligt över mig själv. Jag skäms över hur dum jag har varit och över de val jag har gjort.
Jag skäms något otroligt över hur jag kunnat välja en sådan man att dela mitt liv med.
Jag skäms över att jag inte gett upp och lämnat tidigare.
Jag skäms så dant att jag inte ens kan med och berätta för andra hur mitt liv verkligen är.
Det blir ju pinsamt när det kommer fram hur otroligt korkad jag är! För det är korkat att stanna hos någon som beter sig som min make gör. Man slutar ju aldrig hoppas på att man ska nå fram och att han ska inse saker fast jag innerst inne vet att det aldrig kommer att hända. Hoppet är ju det sista som överger människan...
Nu är dock hoppet slut och jag skäms över hur många år jag har slösat av mitt liv på att försöka få detta att fungera.
Hur sjutton kommer man över dessa känslor?
Är det någon mer än jag som har känt så här i sin relation?