Anonym (Anonym) skrev 2018-10-28 14:52:56 följande:
Jag har väldigt mycket känslor och tänker mycket, alltid gjort. Täbker ofta på varför saker är som det är och tänker djupt. Vill hitta förklaringar på saker. Så jag är väl ganska känslig, helt enkelt. Säger någon tex en dum sak till mig kan jag inte vara släppa det. Utan jag funderar och tar åt mig.
Jag jämför mig mycket med andra också. Fast jag inte vill. Jag är lång blond och smal. Flera har sagt jag är fin men jag har så svårt att ta åt mig det. Jag tror inte att jag duger varken som hur jag är i sättet eller utseendemässigt.
Ibland har jag perioder där jag inte tänker lika mycket på det viset och inte bryr mig. Men som just nu, så vill jag bara ändra en massa på mig för att duga. Men det handlar mest om tex sminkningar, kläder osv. Är väl nöjd överlag hur jag ser ut så sätt men mitt självförtroende är ändå inte bra. Har aldrig haft några direkta komplex, mer än min hållning osv. Har fått klagomål att jag sett ur som en anka tex. Då har jag tänkt på det sen. Funderat på hur jag går och hur jag ser ut. Det skapar en sån ångest.
Jag har alltid varit osäker. När jag var liten var jag jätte blyg. Vågade knappt sägs Hej till någon. Stöd mest i ett hörn och så ingenting. Men vänner hade jag ändå. Men jag hördes och syntes inte direkt så mycket.
Nu har jag humörsvängningar. Kan ryta till ibland. Men det tror jag beror på ångest. Jag kan inte riktigt hantera känslorna då. Är rädd för att km jag är ledsen eller arg eller visar mig svag så ska folk tycka dåligt om mig. Det gör mig ännu mer frustrerad ju.
Ibland känns det nästan som jag har 2 sidor. Ena är jag blyg och försiktig, men glad, skojig och snäll. Den andra kan jag skälla ut folk och ha massa ångest och vara ledsen som sedan släpper efter ett tag. Blir så förvirrad av det. Vet inte om jag som sagt har problem att visa känslor eller vad det handlar om egentligen. Att jag är rädd för att göra det på nåt sätt.
Har ni några tips på sånt här? Nån som är likadan? Vad har ni gjort åt det?
Har gått i psykiatrin som anar antingen bipolär, emotionell instabil personlighetsstörning (borderline) eller adhd. En annan har sagt det inte är nåt fel på mig att jag bara är så osäker och behöver jobba upp mitt självförtroende. Orkar inte med mig själv ibland.
Jag tycker inte att det låter som att din oro över vad andra tycker om dig kan appliceras på någon diagnos. Mer som om du har problem med din självkänsla och att du hamnar i negativa tankeloopar.
Du behöver komma fram till:
1. Det spelar ingen roll vad andra tycker om dig - du är fin och bra som du är, bara för att du är den du är!
2. Hitta vägar att komma ur ett negativt tankemönster.
Jag tror att ett sätt vore att du började gå i terapi och fick bolla lite med en bra terapeut som kan hjälpa dig att bygga upp din självkänsla. Kanske kan ni även hitta orsaker till varför det har blivit såhär för dig i din barndom / tidiga uppväxt.
Om du inte vill gå i terapi, så kanske du istället kan berätta för en god vän, som kan bli ett litet bollplank för dig. Det som jag ser som ditt största problem är att du grubblar och fokuserar på negativa kommentarer från omgivningen. Jag tror det är viktigt att du hittar bra strategier när du börjar älta. Du kanske måste påminna dig om vilken fantastisk person du är, och att en äkta självkänsla bygger man inifrån, och är därför oberoende av vad andra tycker om en.
Det gäller att du hittar en väg mot att börja älska dig själv, för precis den du är. Älska ditt utseende, din kropp, din personlighet, etc. Det kräver att du börjar ta kontroll på dina tankar, vägra älta dumma, och elaka kommentarer. När någon säger sådana där saker till dig, är det kanske för att de helt enkelt är avundsjuka på dig! En annan orsak är kanske (tyvärr) att de anar din osäkerhet. Vissa människor vill ofta trycka till en, på de områden där de känner att man är sårbar.
Det här med dina båda olika sidor, tycker jag låter helt naturligt. Du har ett behärskad del av dig, men sedan också en mer mörk och mindre behärskad del. Så är det med alla människor. Det du kan försöka sträva efter är att försöka integrera de här båda delarna så de inte blir så separata. Det gör du genom att jobba mot att släppa fram även den mörka delen i dig. Du kan t.ex. säga ifrån omedelbart när någon säger något du tar illa vid dig av. Du behöver inte alltid vara så trevlig, fin och hålla ihop dig. Troligtvis gör din dåliga självkänsla att du anstränger dig för att anpassa dig till andra människor på ett sätt som går ut över din egen självrespekt. Försök att bryta den tendensen genom att besluta dig för att vara nöjd med hur du är. Släpp fram ditt äkta jag, utan att anpassa dig för mycket till andra.
