Otrogen förälder, vad ska jag göra?

Du är ett barn (även om du är vuxen). Du ska inte lägga dig i vad dina föräldrar gör. Det enda du möjligen kan göra är att tala om för den förälder som gjort detta att du vet, och att du anser denne ska tala om det själv!

vad Menar du med känslomässig relation? Ligger de med varandra?

Fast det där funkar ju inte i praktiken. Självklart kan man inte bara låtsas som ingenting om någon man älskar blir bedragen och lurad. Om man inte agerar så blir man ju då i högsta grad delaktig i sveket.

Jag tycker inte du skall göra någonting. Dina föräldrar är ju vuxna och bara ansvariga inför varandra. Du skall inte spela någon sorts moralpolis.

Det är lite så jag tänker också. Alltså, alla i familjen vet för att min otrogna förälder berättade allt själv pga skuldkänslor. 

Vi vet inte om de ligger med varann, vill väl inte veta det heller någon av oss (jag min förälder, min bror). Men vi vet att de är kära i varandra och det har varit sagt mellan dem sen ca ett år tillbaka.

Jag känner lite att kollegans partner också förtjänar att veta så de antingen får en chans att reparera sitt förhållande och kollegan skiter i min förälder, eller för att partnern inte skall slösa bort tid i onödan.

Jag förstår vad du menar, men det är svårt när jag själv uppskattade när någon berättade för mig så jag kunde lämna och gå vidare.

Kollegans familjerelationer behöver du som utomstående inte lägga dig i. Det är annorlunda mot att vara lojal mot en älskad förälder som blir förd bakom ljuset.

Dina föräldrars kärleksrelation och äktenskap är deras. Du är deras barn. Backa ett stort steg, fortsätt älska dem båda som föräldrar. Det finaste du kan göra för BÅDA är att vara neutral.

Det finns säkert massor som du inte vet om dem och deras relation, och så ska det vara.

Människor blir kära och skiljer sig. Som vuxet barn till vuxna föräldrar rekomenderar jag dig att söka professionellt stöd för din egen krisreaktion. Du kommer vara bådas barn livet ut, och du har allt att vinna på att älska båda, utan att vara ordningspolis.

Jag förstår hur du menar. Jag vill verkligen kunna älska mina föräldrar lika, men just nu så vill jag inte se min otrogna för'lder.

Oj, det blev konstigt förut. Försöker igen: Jag vill såklart kunna älska mina föräldrar lika mycket som förut, men det är så svårt att göra det när den ena orsakar så mycket smärta hos den andra. Panikångest, kan inte jobba, äter nästan ingenting. Det är så många lögner.

Har varit i kontakt med psykiatrin i många år så jag har kontaktat min psykolog. Vill ju inte känna såhär och du har rätt i att jag behöver hjälp att hitta verktyg för att hantera detta.

Håller med

Mycket enkelt, du lägger dig inte i.

Har inte mycket till övers för otrogna. Tycker att TS otrogne förälder svikit hela familjen och sårat (de vuxna) barnen genom att bedra deras förälder. Det är väl rimligen den otrognes ansvar att reparera relationerna och inte TS som ska tvinga sig själv att älska sin förälder när denne beter sig som ett svin.
Jag tycker även att man ska berätta för älskarens/älskarinnans partner så att denne kan fatta ett informerat beslut.

Det här är inget du har med att göra det är mellan dina föräldrar. Synd att du behövde få reda på det men du ska definitivt inte lägga dig i. "Glöm" det här och gå vidare som vanligt och låt dina föräldrar sköta sina relationsproblem själv

Precis såhär känner och tänker jag! Jag gillar inte att hålla otrogna om ryggen.

Såklart att jag någonstans älskar min förälder och jag håller även med er andra om att jag egentligen inte bör lägga mig i en relation. Dock så är detta så mycket större än bara mina föräldrars relation mot varandra. Jag vet att jag "ska" hålla mig utanför men min magkänsla säger något annat även om det nu har gått två veckor. Vet inte om jag fortfarande agerar impulsivt. 

Såklart att jag någonstans älskar min förälder men jag köper inte att någon oavsett om jag älskar den eller inte, beter sig som ett as mot andra. Jag har fortfarande inte pratat själv med min förälder öga mot öga för att jag känner ett så så stort förakt mot handlingen, men kanske allra mest för hur allt det här har hanterats.

Allt som har följt efter att detta kom fram så visar min förälder från så många sidor som jag aldrig har sett innan. Jag är förvirrad och ledsen.

Vi är fler än mina föräldrar som drabbas. Skillnaden är att kollegans partner kanske ännu inte vet vad hen drabbas av. Det gör ont i mig.

 

Distansera dig, du låter det påverka dig på tok för mycket. Jag fattar att det inte känns så kul att få reda på men panikångest, kan inte jobba, knappt äta, står absolut inte i proportion till vad som har hänt. Det är mänskligt att man någon gång under ett långt äktenskap får känslor för någon annan.

Men det är svinigt att agera på det bakom ryggen på sin partner.

Även som vuxen kan man få sin världsbild rubbad när ens föräldrar inte visar sig leva upp till den bild man haft av dem. Kanske behöver du backa från föräldern och smälta det du fått veta och låta sorgen och föraktet brinna ut innan ni kan umgås som vanlig igen. 

Du och din bror ska absolut inte lägga er i hur föräldrarna hanterar detta. Ni kan stötta men bör vara neutrala. Det är deras ensak om de fortsätter tillsammans eller separerar. Ni får gott acceptera utfallet oavsett vad ni tycker om det. 

Vad gäller kollegans familj så ska du absolut inte ta kontakt. Du vet ju inte ens om de legat under det här året, bara att de har känslor för varandra. Om de inte agerat på sina känslor så har ju kollegan och din förälder inte gjort något fel. Sen kan jag lova att kollegan redan vet att din förälder berättat. 

Ta istället hand om dig själv och din ångest. Sök hjälp om det behövs