Bör jag oroa mig?
Jag har en 6-årig bonusson som de senaste månaderna börjat bete sig väldigt märkligt. Det började ett par veckor innan han skulle börja skolan med att han oroade sig väldigt mycket för irrationella saker, typ att någon skulle bli sjuk för att han hade pillat på godis i en godisskål. Han fick också ångestattacker och pratade om att han var rädd men inte visste varför. Vi trodde att det var nerver inför skolstarten som gjorde honom extra känslig så vi trodde att det skulle gå över.
Men det blir bara värre. Nu vägrar han åka hem till andra och bryter ihop om vi bjuder hem människor som han tidigare har tyckt om. Först handlade det om att han skulle göra dem sjuka på olika sätt, sedan övergick det till att han var rädd för att han kanske ska göra nåt dumt mot dem och nu senaste veckan har han varit väldigt bestämd om att två familjer vi känner inte får komma hit för han kanske vill mörda den enas hund med kniv och kanske vill döda den andra familjens bebis.
Min sambo tror att detta bara är en fas och något han växer ifrån men jag börjar tycka att det är lite obehagligt. Som att det är någon typ av tvångstankar. Vi har en 6 månaders bebis hemma och jag tycker att det är otäckt att han ens tänker i banorna att han kanske vill döda bebisar. Tror ju inte att han skulle göra något mot sitt syskon men ändå.
Finns det någon som har erfarenhet av något liknande? Bör vi avvakta och se om det blir bättre eller bör vi kontakta någon på ex. BUP? Eller är jag bara överkänslig?