BF juli 2019 - stannar på FL

BF 12 Juli

Lyckades plussa lagom till farsdag. Min man är överlycklig då han längtat länge.

Jag har en 7åring sen tidigare, samt ett sent missfall innan dess i bagaget.

Hans första biologiska.

Han är överlycklig och förväntansfull till max, han är redo att köpa vagn, gärna igår, han är som ett barn på julafton.

En annan är absolut tacksam för hans glädje, men tröttheten och oron tar över allt.

Ja känner mej knappt gravid, ibland kanske. Ja har svårt att ta de på allvar, svårt att tro på de. Endast i V6 och vet hur osäkert de är. Är man egentlgien nånsin säker på att de faktiskt blir ett barn..

Ja önskar ja kunde va glad med han, vilket ja är, ibland, egentligen, men ändå inte, inte än. Vilket gör att ja får otroligt dåligt samvete, ja förstör hans glädje med min oro och mina nerver, men ja kan heller inte spela med. Ja vill gräva ner mej, vara själv, få andrum å fatta vad som händer.

Kan man bli kvävd av kärlek och glädje?

Ja vill strypa han varje gång han får lyckorus och kramar om mej så ja spricker. Ja vill stänga in mej, vara själv, knuffa iväg han, varje gång han påminner mej om att vi ska bli föräldrar. Ja får rus av irritation då han vill ta på min mage och påminner om att de växer nått där inne.

Fuck of, låt mej va, space, ja mördar nästa jävel som ens råkar sätta sej för nära mej. Framför allt han den där fan som är sjukt glad å full av energi å positiva framtidsplaner. Ja orkar inte höra.

Till frågan; va fan är de för fel på mej....? Hur kan ja tänka sä här vidrigt?! När vart ja sån egoistisk skitstövel med så mörka tankar?! Ja älskar min man och min familj i våran situation, egentligen. Men ja vill inte vara med just nu. Va är de för fel på mej...

Ja just det lite trött i huvvet. Tack!!

Var på ultaljud nu men för tidigt för att se embryot men iaf var livmoderkakan där och jag fick kontrolltid nästa vecka, så det är väl 50/50 nu då!

Hej allihopa! BF 2 juli. Plussade för några veckor sen.

Har varit på två stycken vul. Ett i v.6 och nu en i v.8 (7+2)

Lilla pyret växer och hjärtat slår, så skönt att se.

Första barnet för oss och så himla spännande. Har dock sån fruktansvärd illamående så alla tips mottages gärna!

Grattis till grav men trist med illamående. Jag räknar med att mitt kommer om 1-2 veckor (v 5 nu)...Under min första grav när jag väntade min dotter mådde jag illa och kräktes ngn gång fram till vecka 18. Tror de flesta slipper illamående betydligt tidigare dock. Vad som någorlunda hjälpte mig vara att inte är stora måltider utan mindre och mer ofta samt att försöka hålla blodsockret på en jämn nivå och alltid ha någon majskaka eller dylikt vid sängen när jag vaknade. Jag hade även åksjukearmband som man köper på apoteket men tyvärr hjälpte inte dessa mig alls. Tipsar även om att ha typ hundbajspåsar i handväskan vid eventuella kräkbehov när man är på resande fot och kanske inte vill kräkas i väskan. Skönt att slippa genomskinliga påsar för det ändamålet också. Hoppas du snart mår bättre. Min BM sa att det är positivt för graviditeten med illamående (såvida det inte går helt överstyr förstås). :)

Hoppar in här också. Plussade för 2 veckor sen och går in i v.6 idag (5+0). Är väldigt orolig att något ska gå fel, har haft flera missfall tidigare, men vill försöka slappna av och njuta av graviditeten även om det är svårt. Har tidigt ultraljud inbokat den 29 november. Hoppas på att klara mig dit och förhoppningsvis se att allt ser bra ut. BF är den 19 juli 2019 :)

Tack så mycket! Åh men såklart man ska ha påsar i väskan! hur kunde jag inte komma på det själv.. speciellt efter att jag spydde lite i väskan i bilen när jag inte fick tag på något annat (haha) 
Ja har hört om dom armbanden, får nog åka och köpa dom! Tusen tack och grattis till din graviditet! :D

Tack så mycket! Åh men såklart man ska ha påsar i väskan! hur kunde jag inte komma på det själv.. speciellt efter att jag spydde lite i väskan i bilen när jag inte fick tag på något annat (haha) 
Ja har hört om dom armbanden, får nog åka och köpa dom! Tusen tack och grattis till din graviditet! :D

kanske ska presentera oss lite bättre. Jag är 22 och min gubbe är 32. Första barnet för oss båda :) 

Hej på er allesammans!

Blev lite tagen på sängen här i veckan, då jag skulle göra en kontroll för att se hur läget var där nere efter ett tidigare MF, då mensen varit lite oregelbunden. Vad jag inte kunde förutspå var att jag är gravid, typ i v 4?!:) Visst vi försöker ju regelbundet, men hade verkligen inte trott att det var så bra? haha så nu är jag helt förvirrad...Andra graviditeten då, eftersom mitt första blev MF i v 10. Har inga symptom alls. Lite trött, men det kan ju vara hösten som gör. Ska få ett tidigt VUL om ca 1 mån, pga tidigare MF. 

Ska man försöka glädjas? Nån med samma känsla?