Spela svårfångad som tjej, måste man verkligen det?

Hej!

Jag är singel sedan sex månader tillbaka efter en sju år lång relation. Jag har nätdejtat sedan tre månader tillbaka. Jag har gått in med inställningen att inte spela något spel, tänker inte spela svårfångad utan är jag intresserad så visar jag det. Absolut inte på något "klängigt" sätt. På tinder till exempel är jag inte rädd för att skriva först, jag är inte rädd för att bjuda ut killen osv. Jag tar gärna dem initiativen. Skriver vi med varandra svarar jag när jag har tid, det kan antingen vara efter några minuter eller efter flera timmar. Jag sitter liksom inte klistrad vid telefonen och svarar direkt när han skriver, men sitter jag ändå med telefonen svarar jag. Ja, jag försöker vara mig själv bara. 

Men, min upplevelse hittills är att trots att jag tycker det är så fjantigt att spela spel där killen ska vara den som jagar och tjejen jagas - det är 2018, tjejer kan också ta initiativet - så är det ÄNDÅ när man är svårfångad som får killen "besatt". Visst, jag har inte träffat så många än, men jag börjar redan bli trött på detta. Jag träffade till exempel en kille över en middagsdejt. Det var trevligt, men jag kände ingen attraktion och sa det till honom dagen efter när han hörde av sig. Han fortsatte att skriva i veckor efteråt. Ville jag skulle ge honom en chans till, gav komplimanger, osv. Andra killar jag träffat där jag visat att jag är intresserad, har dragit sig undan efter ett tag.

Visst, det är kanske inte rätt killar jag träffat helt enkelt. Är det rätt så kommer det vara enkelt och då behöver man inte ens fundera på att spela svårfångad. Eller? Måste man spela svårfångad för att få en killes intresse? Jag har ingen som helst lust med att spela massa spel, som säkert redan framgått. Jag vill vara mig själv från start. Men det är kanske inte så man dejtar?