• Anonym (ts)

    trotsig 2 åring

    Behöver råd från erfarna.

    Har en snart 2 åring som har börjat trotsa. Han har börjat slåss, gapa, kasta sig när det inte passar hnm.

    Vad bör man göra i dessa situationer?

    Har försökt att ignorera men han kan skrika så han kräks och tidsmässigt hålla på över 15 min.

    Försökt få ögonkontakt med hnm och prata lugnt och sansat men det går inte. Då slåss han i ansiktet och kastar sig.

    Bära in hnm I ett annat rum och vänta tills han lugnar ner sig.

    Jag vill sätta gränser och jag tycker att vi har försökt att vara enade och köra på samma strategi. Men inget av alternativen känns bra? :(

    Vi försöker att välja våra strider men han söker snarare upp dom. Vi sätter hårt mot hårt i situationer där han kan skada sig, vid blöjbyte,när han ska ha medicin etc.

    Från att vi kom hem från dagis vid 16,30 idag tills nu har det varit konflikter nonstop.

    Råd ngn?

  • Svar på tråden trotsig 2 åring
  • lövet2

    Han trotsar inte. Han är bara arg. Runt 2 år är det väldigt vanligt. De blir frustrerade, arga och i bland våldsamma.
    Det du kan göra när han får ett utbrott, är att tala om att du finns där när han vill vara i famnen eller om han vill ha hjälp med något. Sedan är du i närheten utan att tränga dig på, och så tröstar du när utbrottet är över. Det kan vara väldigt skrämmande och jobbigt för en liten kille att bli så där arg utan att kunna kontrollera sig.

    Ofta kan man som förälder minska antalet utbrott ganska enkelt. Se till att han inte hinner bli för hungrig eller trött t ex. Det brukar också vara jobbigt för en 2-åring att sluta med en aktivitet. Försök få det till att han ska gå till något i stället för från. T ex:
    "Nu ska vi gå hem och äta" i stället för "Nu är dagis slut för i dag. Vinka hejdå och så går vi!".
    "Nu ska du få borsta tänderna och välja saga" i stället för "Nu får du lägga undan legot, för det är läggdags!"

  • Anonym (ts)
    lövet2 skrev 2018-11-02 20:23:32 följande:

    Han trotsar inte. Han är bara arg. Runt 2 år är det väldigt vanligt. De blir frustrerade, arga och i bland våldsamma.

    Det du kan göra när han får ett utbrott, är att tala om att du finns där när han vill vara i famnen eller om han vill ha hjälp med något. Sedan är du i närheten utan att tränga dig på, och så tröstar du när utbrottet är över. Det kan vara väldigt skrämmande och jobbigt för en liten kille att bli så där arg utan att kunna kontrollera sig.

    Ofta kan man som förälder minska antalet utbrott ganska enkelt. Se till att han inte hinner bli för hungrig eller trött t ex. Det brukar också vara jobbigt för en 2-åring att sluta med en aktivitet. Försök få det till att han ska gå till något i stället för från. T ex:

    "Nu ska vi gå hem och äta" i stället för "Nu är dagis slut för i dag. Vinka hejdå och så går vi!".

    "Nu ska du få borsta tänderna och välja saga" i stället för "Nu får du lägga undan legot, för det är läggdags!"


    Tack för alla fina råd! Ska ta till mig det.

    Men i dom situationerna där han slänger sig på marken och sparkas och slåss för att han inte får som han vill,är det korrekt att låta hnm sitta i famnen? I stundens hetta skulle det vara omöjligt. Men efter några minuter vill han inget annat än att bli kramad. Är det fel av mig att bjuda in hnm till det? För jag vill inte på ngt sätt belöna betende att kasta sig eller slåss? Förstår du hur jag menar?

    Han vill alltid komma och kramas el klappa fint i ansiktet när det är över.

    Men det är alltså fel att lyfta bort hnm och låta hnm avreagera sig?
  • Anonym (Inte ok att slåss)

    Vi brukar visa att det inte är ok att slåss. Säga nej så där gör man inte. Och ställer ned vårt barn på golvet om vi sitter i soffan. Barn får inte komma upp i soffan igen förren det är lugnare, säger förlåt eller ger en tröst-kram. När vårt barn slåss förklarat vi att det gör ont och att vi blir ledsen av slag. Men att vi kan bli glad igen med en kram eller förlåt.

    Vi har har vunnit mycket på att förklara varför vårt barn inte får göra vissa grejer. Exempelvis "inte sitta på kanten på stolen för då kan du ramla baklänges och slå huvudet och då får du ont" istället för att bara säga nej och ta bort barnet från stolen utan förklaring.

  • lövet2
    Anonym (ts) skrev 2018-11-02 20:37:43 följande:
    Men i dom situationerna där han slänger sig på marken och sparkas och slåss för att han inte får som han vill,är det korrekt att låta hnm sitta i famnen? I stundens hetta skulle det vara omöjligt. Men efter några minuter vill han inget annat än att bli kramad. Är det fel av mig att bjuda in hnm till det? För jag vill inte på ngt sätt belöna betende att kasta sig eller slåss? Förstår du hur jag menar?
    Det är ju så här att han är arg. Rasande. Han är inte 2 år än, och han kan inte kontrollera sin ilska. Det kommer när han blir äldre. Vad gör man när man är arg? Som vuxen kan du höja rösten och säga "Nu är jag faktiskt förbannad på dig för att du ...". Det kan inte en 2-åring. Han vet inte riktigt varför han är så arg, och han har inte språket för att kunna säga precis vad han tänker. Han kan skrika, kasta saker, sparka, men han kan inte behärskat säga att han är arg.

    Det är en mänsklig rättighet att bli arg. Alla kan bli det. Som vuxen ska du kunna behärska dig och låta bli att skrika eller slåss. Du är arg men beter dig som folk ändå. Ett småbarn kan inte det. Det är omöjligt. Så varför ska man straffa ett barn för att han talar om att han är arg - på sitt eget sätt? Du måste förstås hindra honom från att skada sig själv eller andra, men han gör ju inget fel. Han visar bara sina känslor! Och han behöver se efteråt att världen inte gick under, du slutade inte älska honom, allting är som det var innan. Att han blev arg ändrade inte på något.

    En vacker dag (om ca ett år) kommer du att märka att han faktiskt kan styra sitt beteende på ett annat sätt. Då kommer han att visa dig vad trots är ...
  • Anonym (ts)
    Anonym (Inte ok att slåss) skrev 2018-11-02 21:00:48 följande:

    Vi brukar visa att det inte är ok att slåss. Säga nej så där gör man inte. Och ställer ned vårt barn på golvet om vi sitter i soffan. Barn får inte komma upp i soffan igen förren det är lugnare, säger förlåt eller ger en tröst-kram. När vårt barn slåss förklarat vi att det gör ont och att vi blir ledsen av slag. Men att vi kan bli glad igen med en kram eller förlåt.

    Vi har har vunnit mycket på att förklara varför vårt barn inte får göra vissa grejer. Exempelvis "inte sitta på kanten på stolen för då kan du ramla baklänges och slå huvudet och då får du ont" istället för att bara säga nej och ta bort barnet från stolen utan förklaring.


    Vi är väldigt närvarande och interagerar mkt med vår son. Leker mkt och tar oss tid för vad han vill göra. Vi försöker alltid förklara och förmedla varför vi gör som vi gör och varför vi säger nej. Vi försöker verkligen vara pedagogiska.
  • Anonym (ts)
    lövet2 skrev 2018-11-02 21:04:26 följande:

    Det är ju så här att han är arg. Rasande. Han är inte 2 år än, och han kan inte kontrollera sin ilska. Det kommer när han blir äldre. Vad gör man när man är arg? Som vuxen kan du höja rösten och säga "Nu är jag faktiskt förbannad på dig för att du ...". Det kan inte en 2-åring. Han vet inte riktigt varför han är så arg, och han har inte språket för att kunna säga precis vad han tänker. Han kan skrika, kasta saker, sparka, men han kan inte behärskat säga att han är arg.

    Det är en mänsklig rättighet att bli arg. Alla kan bli det. Som vuxen ska du kunna behärska dig och låta bli att skrika eller slåss. Du är arg men beter dig som folk ändå. Ett småbarn kan inte det. Det är omöjligt. Så varför ska man straffa ett barn för att han talar om att han är arg - på sitt eget sätt? Du måste förstås hindra honom från att skada sig själv eller andra, men han gör ju inget fel. Han visar bara sina känslor! Och han behöver se efteråt att världen inte gick under, du slutade inte älska honom, allting är som det var innan. Att han blev arg ändrade inte på något.

    En vacker dag (om ca ett år) kommer du att märka att han faktiskt kan styra sitt beteende på ett annat sätt. Då kommer han att visa dig vad trots är ...


    Tack så mkt för dina kloka inlägg! Har du läst dig till det här och kan rekommendera ngn bok eller är det erfarenheter?

    Du har kommit med mkt bra infallsvinklar. Jag har inte känt att vårt tillvägagångssätt har gett ngt och det har inte känts rätt Heller. Vi har agerat ut efter råd från vänner eller bekanta. Men som sagt har det inte känts rätt.

    Vår lilla pojke är vårt första barn och han har nära till känslor och är väldigt känslig. Jag har velat ge hnm all kärlek jag har men det är svårt ibland när man inte har erfarenhet av dessa situationer.

    Har också rannsakat våra nattningsrutiner och känner att vi behöver tänka om. Från att gå från lek och stimulans till ett mörkt och tyst rum vid läggdags. Så nu ska vi köpa bättre böcker och göra det mysigt. Tidigare har han bara flamsat vid läggning så vi skalade bort saker för att vara mer tydliga med syftet,dvs sova och inte gymnastik.

    Tack för väckarklockan!
  • lövet2
    Anonym (ts) skrev 2018-11-02 21:31:02 följande:
    Tack så mkt för dina kloka inlägg! Har du läst dig till det här och kan rekommendera ngn bok eller är det erfarenheter?
    Mest erfarenhet, men efter 7 barn, ett par fosterbarn och X antal vänners barn, så började jag faktiskt läsa barnpsykologi också för att bättre förstå allt det där jag redan sett i praktiken. Min favorit är nog Penelope Leach.
  • Anonym (ts)
    lövet2 skrev 2018-11-02 21:38:12 följande:

    Mest erfarenhet, men efter 7 barn, ett par fosterbarn och X antal vänners barn, så började jag faktiskt läsa barnpsykologi också för att bättre förstå allt det där jag redan sett i praktiken. Min favorit är nog Penelope Leach.


    Ska googla! Ha en trevlig helg :)
Svar på tråden trotsig 2 åring