Känner mig som en kass förälder

Vad har din matkagning ned bra eller dålig förälder att göra? Möjligtvis är pappan en dålig förälder som är ointresserad av mat dock.

Det handlar väl om barnens öppenhet för mat osv att göra.

Vill ju att dom ska äta gilla min mat, njuta vilj prov etc

Hur gamla är barnen? Mitt bästa tips är att laga mat tillsammans! Det funkar jättebra för att öka intresset! Och går att göra från att barnen är små.

Barnen har väl ärvt sin dåliga matlust av pappan? Jag har ett barn som också äter dåligt ibland och jag förstår din frustration. Du får satsa på de säkra korten som du vet att barnen äter, och med åldern kommer de nog vilja prova sånt de inte gillade innan. Mitt barn gillade inte pannkakor, köttfärssås, hamburgare, potatismos, korv, bröd m.m. när hen var liten - nu älskar hen alla de här sakerna. Jag lät hen äta framför TV:n eftersom det var lättare att sitta stilla då och plocka i sig mat utan att tänka på det - annars valde hen alltid att leka framför att äta. Bordsskick har jag struntat i fram tills nu. Sen var det lättare att få hen att äta i sällskap med andra barn som åt, till exempel på dagis - då kunde mitt barn tänka sig att prova samma sak som kompisarna. 

En av de väsentliga frågorna är hur gamla barnen är? Det sägs ju att man har de första två åren på sig att introducera saker. Sedan går det i perioder med att barnen är mer skeptiska till saker. Vissa dagar älskar de något som de säger sig hata nästa dag. Mina barn är nu 3, 5 och 8 och de smittar varandra om någon säger att h*n inte ska äta något särskilt.

Sedan är ju frågan hur barnens pappas aversion mot mat påverkar barnen? Sitter ni ner allihop vid måltiderna eller är det bara du som sliter med barnen vid matbordet? Berömmer pappan någonsin maten eller är han bara negativ och en usel förebild för barnen. Småäter pappan annat mellan målen som barnen ser och ev får? Har ni regelbundna tider?

Låt dem vara med och påverka processen från matsedel till handling till matlagning. Därmed inte sagt att båda måste göra allt varje gång. Kanske behöver du börja med den som är grinigast med maten. Titta på bilder på nätet o s v. Hur fungerar det på förskolan?

Du är INTE värdelös bara för att du har barn som inte vill äta!

Vad gäller det selektiva barnet så undrar jag om det "bara" är vanlig kräsenhet eller om det är en ätstörning (selektiv ätstörning kallas det, googla). Då kan ni behöva hjälp via sjukvården, prata med din BVC-sköterska.

Maken får ta sig i kragen och visa intresse för maten eller så får han äta på andra tider än er andra! Jag är själv inte speciellt förtjust i mat (var ätstörd långt upp i åren) men anstränger mig för barnens skull (också tvillingar, 5 år).

Rent generellt kan vi väl säga så här:

Bättre att barnen äter (även om det är ensidigt) än att de matvägrar så strunta i att det blir samma lika till dem hela tiden. Mat ska bli kul igen, inte en kamp. Bannlys maken från matbordet om han inte kan visa intresse för maten och hjälpa till att få barnen att våga äta.

Se till att det finns ett par saker som du vet att barnen äter (tex pasta och kanske någon grönsak) och ha även andra saker till som du äter. Oftast brukar det kunna locka barnen att smaka. Du kan även lägga upp en liten smakbit på deras tallrik utan att för den sakens skull tvinga dem att äta. Gör ingen stor grej av det hela!

Hur äter de på förskolan? Matvägrar de även där? Om inte så har det sannolikt blivit en form av maktkamp där hemma som måste brytas genom att ni slutar upp att tjafsa om maten.

Fortsätt erbjuda olika maträtter. Se om det är konsistensen, färgen, formen som barnet har som gemensam nämnare för att inte äta (min ena vill inte ha mjuk mat den SKA vara knaprig och den andre vill ha maten mjuk och får absolut inte vara knaprig.,..)

Sedan måste jag säga att det där med att känna sig värdelös gör nog alla föräldrar mer eller mindre. Du får tänka om och att gör du ditt bästa så är det "good enough". Finns det problem så finns det (oftast) en lösning det gäller bara att hitta den.