Detta är inte friskt....
Jag var i lite liknande situation. Graviditet ett var positiv men läskig. Fick en underbar son som idag är snart 2 år gammal.
Blev gravid tidigt i år. Ren lycka och jag var så glad. Tyvärr slutade det i missfall. Jag blev jätte ledsen. Ledsen på ett sätt jag inte kunde beskriva.
Ca 8 veckor senare plussade jag igen. Kunde inte glädjas alls. Ville inte prata om graviditeten. Grät mkt, ångrade mig ngt enormt. Skämdes så otroligt för mina känslor? Min man var helt okej inför en abort om jag ville det för jag mådde så dålig. Jag fick remiss till bedömningssamtal och träffade en idiot till läkare som bara frågade om barnet var planerat. Jag svarade ja och han bara kläckte ur sig ?då förstår jag inte problemet?.
Jag blev ännu mer sänkt. Men valde att prata och älta med vänner och min man. Jag hoppades även på missfall så jag slapp ta ngt beslut själv. Såg jag ett nyfött barn eller barnkläder så fick jag en panikångestattack.
Med tiden växte tanken och känslorna och jag är nu i v23 och känner mig upprymd och glad över den här graviditeten och möjligheten till att ge min son ett syskon.
Jag kan än idag inte riktigt förstå min reaktion men jag tror att mkt var pga hormoner.
Känner så för din situation och hoppas att du får må bättre snart!