• minnie768

    Första barnet

    Hoppar också in här :) Slutade med p-ring i augusti, så räknar september som vår första månad eftersom man kan bli gravid direkt när man slutat använda ringarna. Inget plus i sikte än, har nästa äl nu på söndag den 18/11 och bim 29 enligt NC, men jag tror att den kommer runt den 1-2 december (då brukar jag ha mens)

    Var väldigt inställd på att det kommer ta tid, men det är ändå så tufft när mensen kommer varje månad :( Har en kompis som startade bäbis-verkstaden 1 månad efter oss, hon plussade direkt. Nu har jag en annan kompis som är på första försöket med barn nr 3, hennes två andra barn har blivit till på första försöket.. Det känns tungt, man vill ju sååå sååå himla mycket få det där plusset :( Tänker inte på något annat..

  • minnie768
    Ok1020 skrev 2018-11-12 14:37:27 följande:
    Jag förstår dig till 100% och har också en kompis som fick bebis nyss. Det uppfyller hela min vakna tid typ, fast man jobbar och gör annat så har man det i bakhuvudet hela tiden. Nu börjar mannen hemma också undra varför det inte går. Ja, vad svarar man på det...vi vill så gärna men som sagt kan det ta ca 1 år. Men vrf går det så snabbt för vissa undrar jag..
    Samma här!!! Känns som att jag tänker på det 90 % av min vakna tid, drömmer till och med om att det bor en liten knodd här hemma ibland. Drömmer mig bort om vart spjälsängen ska stå, hur vi ska ändra om i hemmet för att ett barn ska bo här....... Mannen här hemma har väl mer varit att "går det så går det" tidigare, nu först har han sagt rakt ut att han vill att vi blir gravida NU. Han förstår verkligen inte att det kan ta sån tid. Han tror på allvar att jag kommer bli gravid innan månaden är slut nu bara för att "vi bestämt oss till 110%" :( Undrar detsamma! Önskar att jag vore en av dom....
  • minnie768
    Ok1020 skrev 2018-11-12 21:47:51 följande:
    Jag tror det är lätt att man tänker att nu kommer det gå bara för att man bestämt sig.. men säg till honom att varje månad även om ni ligger precis exemplariskt så är det endast 25-30% chans att allt går. Och då pratar jag om helt friska par. Det är väldigt mycket som ska klaffa! Jag känner väl att det känns som en omöjlighet att bli gravid pga att ja längtat så många år men inte haft någon att skaffa barn med. Men nu känns det så uttjatat i min hjärna att vilja för jag har velat såå länge. Känns aldrig som om det kommer hända mig :((
    Ja precis, det är nog så mannen tänker.. I ärlighetens namn trodde nog nästan jag också det, fast jag inte ville erkänna det för mig själv. Jag har varit gravid en gång tidigare för flera år sedan, det var dock helt oplanerat och jag och min dåvarande partner höll på att bryta upp så vi avslutade graviditeten efter många om och men. Även om jag vet att det inte påverkar, är man ändå rädd att det ska göra att jag har svårare att bli gravid. Men å andra sidan vet jag att jag kan, min nuvarande partner har aldrig gjort någon gravid. Har också längtat, såå länge! Nu vill man bara få det där plusset och att allt ska gå bra! :(
  • minnie768
    Ok1020 skrev 2018-11-13 09:12:39 följande:
    Jag förstår, jag fick ett MF för 8 år sen, så det är väl det. Men det känns också knepigt för jag tänker att tänk om jag inte kan bära ett barn. Min parter har förövrigt ett barn sen tidigare..
    Förstår hur du tänker. Jag gick fram till v.9 tror jag innan vi avbröt då. Så jag vet ju inte heller om jag kan bära ett barn i 9 månader.. Tänk om man bara fick reda på om det går, då kanske man inte hade varit så stressad..
  • minnie768
    Ok1020 skrev 2018-11-13 16:35:41 följande:

    Håller med, men vi väntar och hoppas!


    Absolut! Hoppas det blir plus om några veckor :)
Svar på tråden Första barnet