Ni som fått barn via IVF

Manlig faktor med för få spermier (näst intill inga alls).

Två fulla försök med kort protokoll. Många befruktade men inget till frysen någon av gångerna. Icsi är använt båda gångerna.

Första gången insättning på dag 5. Andra gången på dag 2. Man valde att sätta in tidigare gång två eftersom vi fått så många befruktade ägg som inte klarat sig till frysen och därför hade man teori om att det var bättre att det fick utvecklas i livmodern. Troligtvis hade vi fått sätta in två ägg nästa gång om detta inte hade lyckats. Vid andra insättningen var jag lätt överstimulerad. Nu gravid och 8 veckor kvar till bebisen ska komma.

Vi är strax över 30 båda två och i övrigt friska.

Till alla som försöker eller snart ska börja försöka, tänk på att första försöket ofta är en testomgång. Alla par har olika förutsättningar och det är inte alla saker de kan se även om de utreder noga. Det är också så otroligt mycket som ska klaffa. Det finns ingen statistik eller sanning som kommer gälla för just er. Ha tålamod (jag vet, omöjligt) och kämpa på. Och glöm inte varandra under tiden. Det är slitigt både fysiskt och psykiskt och ni kommer att prövas på alla möjliga sätt. Våga ta en paus mellan behandlingarna om det behövs. Ni kan båda behöva vila upp er.

Var inte heller oroliga den dag ni lyckas och glädjen har svårt att infinna sig. Helt plötsligt har ni nått målet och mycket av sorgen från kampen kan komma upp till ytan. Detta ihop med hormoner och den ständiga rädslan att något ska gå fel kan ta udden av glädjen. Det är ofta också svårt att ta in efter (oftast) många år av kamp och misslyckanden. Ta professionell hjälp om det behövs och kom ihåg att känslorna av lycka och glädje kommer också ikapp så småningom. Våga njut!

Jag upplevde också att man snabbt glömmer. Mina behandlingar var extremt jobbiga så jag reagerade starkt både fysiskt och psykiskt på hormonerna. Överstimuleringen var fruktansvärt jobbig (och jag vet att den kunde varit ännu värre). Tror det är lite som efter en förlossning. Det glöms snabbt för det är så värt det!

Hade så mycket symtom från behandlingen båda gångerna så omöjligt att säga när de "riktiga" symtomen kom.

Försök att inte stressa för mycket. Inte för att det kommer hjälpa er, men för det egna måendet. Hitta på mycket saker så du inte tänker för mycket på det. Hjärnan behöver vila lite och förhållandet behöver roliga saker emellanåt också. Skönt att det inte är så fysiskt påfrestande. Finns egentligen inte så mycket mer man kan säga än att önska lycka till och hoppas att du är en av de som klarar på få försök.