Knarkande barn.

Jag har själv aldrig upplevt att ha ett barn som missbrukar. Dock har jag levt väldigt nära missbruk iprincip hela mitt liv.

Båda mina föräldrar och konstigt nog även min (självvalda) sambo. Jag själv har aldrig ens testat droger. Och har blivit extremt anti.

Min upplevelse är väldigt dubbel. Jag lever fortfarande mellan två världar. Hjälpa, eller inte hjälpa?

Att vara anhörig till någon som brukar droger tar så extremt mycket på en. Man känner sog maktlös och tar många gånger på sig själv skulden. Jag har tre väldigt olika missbruk nära mig, med helt olika droger och på helt olika sätt.

Fast ju äldre jag blir desto mer kan jag se sambandet. Självmedicinering.

Att undermedvetet vilja fly från sig själv.

Du har säkert hört att det enda som hjälper är att stänga dörren. Det har iallafall jag alltid fått höra. Det är lättare sagt än gjort. Jag kampas än idag med att vilja hjälpa.

Hur ont det än gör, har jag med tiden förstått att det går inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Man står maktlös bredvid medans den man älskar mest sakta dödar sig själv. Ibland känns de som man själv dör med dem.

Det finns mötesplatser för anhöriga till beroende där man får prata och ta råd av varandra. Allanon heter dessa mötena. Själv har jag varit på två möten i hela mitt liv. Det hjälpte väldigt mycket men jag är inte riktigt redo än.

Hoppas du kommer att må bättre!