Skolan bryr sig inte

Pappan lever ihop med mig och mina 2 barn sen snart 1 år tillbaka varannan vecka.

Nu när vi lever ihop har de inget morgonfritids då jag pluggar på distans. Han går på fritids måndag och tisdag 1 timme varje tillfälle för att sedan följa med storasyster hem.

2 aktiviteter o veckan, mamman försöker få till fler. Vi har sagt nej då han har det kämpigt i skolan + den aktiviteten det gäller ligger på fredagar vilket inte passar oss tyvärr.

Hos oss får de hjälpa till med vissa sysslor tex gå ut med mat till hönorna, duka/duka av, plocka i och ur diskmaskin, städa sina rum, lägga sin smutstvätt i tvättkorgen, lägga in sin rena tvätt i garderoben.

Han är gärna med och hjälper till med att "vuxenjobb" typ vid renovering och liknande vilket min man uppmuntrar väldigt mycket. Ibland får han ligga hos oss en stund på kvällen när mina barn lagt sig för att få lite extra pappamys. Vi är noga med rutiner. I regel får han lägga sig mellan 19.30-20 på vardagar. En dag i veckan kan klockan bli närmare 20.30 pga aktivitet som slutar 19.45.

Han leker mycket med min 2-åring, badar gärna med honom, hjälper honom med att bre frukostmacka, myser i soffan och busar ute.

De går upp liknande tid hos oss, sen när mamman dom ca 30 minuter till skolan (detta tycker båda barnen är jobbigt, här kan pojken va ganska retlig mot sin syster Vad bi fått höra av barnen). De går på fritids en stund. Pojken kan/Får sitta en hel helg med att titta på Youtube mm i telefonen. Han lägger sig runt 21. Det har hänt att barnen ringer för att säga godnatt så sent som 22 men då vi oftast redan sover då sa pappan ifrån på skarpen att efter 21 får man inte ringa.

Annars vet jag inte så mycket mer än att mamman pratar illa om min man inför barnen. Hon säger åt dom vart de ska bo, att de ska få byta skola mm. De är alltid trötta när de kommer till oss, inte ovanligt att det är grinigt/tjurigt men sen är det helt andra barn (glada och pigga) när de åker ifrån oss. När barnen är här ringer deras mamma nästan varje dag sen vi fick in en ny vana att barnen inte måste ringa till henne varje kväll (flickan fick panik och nästan ångest i början när vi sa att det tex var för sent för att ringa). Därför har vi valt att stänga av den telefon som de har hos oss när de inte behöver den. Nu kanske barnen ringer 2-3 gånger till henne när de är.här, pojken vill inte alltid prata dock. Sist de kom till oss han barnen inte komma innanför dörren innan mamman ringde och frågade vad de hade gjort, vad de skulle göra nu osv.

När barnen är hos mamman ringer de kanske 1-2 gånger och skulle min man ringa någon gång är det inte alltid han får prata med barnen (de råkar alltid vara upptagna med annat).

De har telefonen hos oss för att kunna gå hem f9rn skola själva. Annars har inte en 8-åring behov av mobil. Innan vi försökte få barnen att minska på ringande till mamman blev det som sagt panik om klockan blev för mycket för att vi tex gjorde en aktivitet. Inte ett normalt beteende. Anledningen till att jag vet är för att det kommit fram i soc-utredning

För 1,5 år sen gjorde skolan något slags test men hittade inte ens några tendenser som tyder på adhd. Det testet hade min man sagt nej till men mamman hade sagt till skolan att han godkänt de så dom gjorde det ändå. Skolan påstår att de gjort allt dom kan, men man får inga konkreta svar på exakt vad de gjort. Tex ändring i bemötande, rutiner osv. Plocka fram på papper allt dom gjort som inte funkat, då kan min man gå med på utredning om det finns svart på vitt vad de försökt att göra för att pojken ska må bra och klara skolan. Vi jobbar som sagt med detta hela tiden. Prata med honom, bemötande mm.

Därför att han inte har adhd, skolan påstår att de gjort allt och att de inte finns mer att göra. Han ska kräva att få detta på papper, vad de gjort osv. Är det verkligen allt kanske han kan gå med på en utredning isåfall. Men grejen är att pojken blir "liten" så fort han kommer till skolan. Han ser osäker ut. De gånger andra elever mobbas/retas eller tillochmed slår honom utan att han gjort något får han ändå skiten av skolan. Pappan vill att skolan ska ta tag i de stora problemet innan man anklagar pojken för att det gör de lättare för skolan att göra så. När de får höra att mamman tycker barnen ska byta skola tycker dom de är en bra idé!