Sharper

Äldre 13 Nov 05:52

82 svar

Skolan bryr sig inte

Vi har problem med att 8-åringen är utåtagerande. Dels i skolan men även hemma hos sin mamma. Hos sin pappa ät det inga problem alls (nästan inga dispyter men dom som finns är normala så att säga). Skolan har tröttnat och går in för att han skulle ha ADHD, är jobbigt och dum i huvudet typ. Mamman är också inne på utredning. Pappan säger nej då han inte ser problemen hemma utan det är i skolan och hos mamman, hade det varit ADHD hade vi märkt något hemma hos oss. Skolan påstår att de gjort allt de kan. Senaste grejen var att det fanns någon stödperson i klassen som var med pojken och 2 andra. Men det hade inte fungerat alls utan han hade varit likadan (efter 1 försök!!) Pappan är trött på att inget händer. De gånger pojken är i situationer då han blir slagen mm och slår tillbaka i försvar får han alltid skulden, för att de som gick på honom säger det. Vi vet inte vad vi ska göra. Samarbetet mellan föräldrarna fungerar inte och kommer dessvärre aldrig göra det heller. De tycker helt olika. Jag och pappan vet inte vad vi ska göra gör att framförallt hjälpa pojken att må bra och sluta vara så utåtagerande. Vi pratar om detta med honom varje vecka han är hos oss, i regel är det någon incidens varje vecka, ibland är pojken upphovsman till det och ibland inte.

Sharper

Äldre 13 Nov 07:30

#8

Hanssons Klister skrev 2018-11-13 07:13:58 följande:

Skolan kan självklart inte lösa konflikten mellan sonens föräldrar, vilket kan vara orsaken till hans beteende. Om du vill får du gärna beskriva kortfattat hur pojkens boendesituation(er) är strukturerade och vad du själv tror ligger till grund för konflikten mellan föräldrarna.

Är du pojkens plastmamma hos fadern?

Pappan lever ihop med mig och mina 2 barn sen snart 1 år tillbaka varannan vecka.

Nu när vi lever ihop har de inget morgonfritids då jag pluggar på distans. Han går på fritids måndag och tisdag 1 timme varje tillfälle för att sedan följa med storasyster hem.

2 aktiviteter o veckan, mamman försöker få till fler. Vi har sagt nej då han har det kämpigt i skolan + den aktiviteten det gäller ligger på fredagar vilket inte passar oss tyvärr.

Hos oss får de hjälpa till med vissa sysslor tex gå ut med mat till hönorna, duka/duka av, plocka i och ur diskmaskin, städa sina rum, lägga sin smutstvätt i tvättkorgen, lägga in sin rena tvätt i garderoben.

Han är gärna med och hjälper till med att "vuxenjobb" typ vid renovering och liknande vilket min man uppmuntrar väldigt mycket. Ibland får han ligga hos oss en stund på kvällen när mina barn lagt sig för att få lite extra pappamys. Vi är noga med rutiner. I regel får han lägga sig mellan 19.30-20 på vardagar. En dag i veckan kan klockan bli närmare 20.30 pga aktivitet som slutar 19.45.

Han leker mycket med min 2-åring, badar gärna med honom, hjälper honom med att bre frukostmacka, myser i soffan och busar ute.

Sharper

Äldre 13 Nov 07:31

#9

MsFry skrev 2018-11-13 07:13:32 följande:

Varför är pappan emot en utredning?

Om det inte är något problem i form av ADHD eller liknande så visar ju utredningen det.

Därför att det är kränkande mot pojken då han inte har någon ADHD. Det har tidigare gjorts något test eller dylikt (alltså ingen utredning) dom inte visade någon som helst problematik. Skola skyller allt på 8-åringen även om andra barn går på honom först tex retas eller så.

Sharper

Äldre 13 Nov 07:33

#10

Anonym (Jag) skrev 2018-11-13 07:15:57 följande:

Vettiga föräldrar lär sina barn att inte slå tillbaka, varför har dom inte det?

Pappan får vara med i skolan nån vecka så kan ni se då hur det funkar.

Pappan har varit med i skolan flera gånger under håret jag varit med i bilden. Vi lär barnen att de får försvara sig om det behövs. MEN bara om någon annan slår först, tex blir man retad så slår man inte utan då går msn till en vuxen. Och det har han gjort också men ändå får han skulden.

Sharper

Äldre 13 Nov 08:12

#18

Anonym (Okunskap) skrev 2018-11-13 07:57:21 följande:

Och ta. Skriv inte ?adhd och dum i huvudet?. De flesta med adhd ligger över medel på begåvning.

Fast det är så skolan tycker om pojken när de pratar med pappan. JAG tycker inte så. Pojken är som vilket annat barn som helst. Jag har själv viss erfarenhet och utbildning då jag läst specialistutbildning i psykisk ohälsa samt jobbat inom psykiatrin.

Sharper

Äldre 13 Nov 08:14

#20

mammatill6 skrev 2018-11-13 07:58:52 följande:

Försatt han ska få hjälp om han nu har adhd. Uppenbarligen finns ju symtom på det både i skolan och hos mamman. Varför är det så svårt att då gå med på en utredning. Om det nu kan hjälpa honom klara skolan.

Det finns inga problem hemma. Jag och pappa är inga perfekta föräldrar och vi gör fel men vi får aldrig ett sånt beteende från pojken iallafall. Däremot blir han mer orolig när mamman har något i kikaren.

Sharper

Äldre 13 Nov 08:31

#27

Hanssons Klister skrev 2018-11-13 07:48:37 följande:

Tackar för detta.

Det skulle vara till hjälp om du vill beskriva lite kring hur hans vardag ser ut när han är hos mamman, även om jag förstår att du vill hålla dig utanför konflikten mellan hans föräldrar.

Oavsett så finns inga skäl att misstänka någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

De går upp liknande tid hos oss, sen när mamman dom ca 30 minuter till skolan (detta tycker båda barnen är jobbigt, här kan pojken va ganska retlig mot sin syster Vad bi fått höra av barnen). De går på fritids en stund. Pojken kan/Får sitta en hel helg med att titta på Youtube mm i telefonen. Han lägger sig runt 21. Det har hänt att barnen ringer för att säga godnatt så sent som 22 men då vi oftast redan sover då sa pappan ifrån på skarpen att efter 21 får man inte ringa.

Annars vet jag inte så mycket mer än att mamman pratar illa om min man inför barnen. Hon säger åt dom vart de ska bo, att de ska få byta skola mm. De är alltid trötta när de kommer till oss, inte ovanligt att det är grinigt/tjurigt men sen är det helt andra barn (glada och pigga) när de åker ifrån oss. När barnen är här ringer deras mamma nästan varje dag sen vi fick in en ny vana att barnen inte måste ringa till henne varje kväll (flickan fick panik och nästan ångest i början när vi sa att det tex var för sent för att ringa). Därför har vi valt att stänga av den telefon som de har hos oss när de inte behöver den. Nu kanske barnen ringer 2-3 gånger till henne när de är.här, pojken vill inte alltid prata dock. Sist de kom till oss han barnen inte komma innanför dörren innan mamman ringde och frågade vad de hade gjort, vad de skulle göra nu osv.

När barnen är hos mamman ringer de kanske 1-2 gånger och skulle min man ringa någon gång är det inte alltid han får prata med barnen (de råkar alltid vara upptagna med annat).

Sharper

Äldre 13 Nov 09:27

#35

tankfull skrev 2018-11-13 08:50:34 följande:

Herregud, du har verkligen kontroll på allt. Förstår att barnen skärper sig till max. Ni stänger alltså av barnens mobil för att de "inte behöver den". Att barnen inte "vill" prata med sin mamma under de förhållandena är verkligen inte konstigt, de känner sig iakttagna och kontrollerade. Känner igen detta, min dotter vill helst bara höras via sms när hon är hos sin pappa och hans sambo för det blir sura miner så fort hon pratar med mig, om hon skulle råka låta glad eller kalla mig för nåt gulligt så blir det etter värre. Stackars barn är allt jag kan säga. Den där ADHD:n kan nog bero på en hel del anspänning tror jag.

De har telefonen hos oss för att kunna gå hem f9rn skola själva. Annars har inte en 8-åring behov av mobil. Innan vi försökte få barnen att minska på ringande till mamman blev det som sagt panik om klockan blev för mycket för att vi tex gjorde en aktivitet. Inte ett normalt beteende. Anledningen till att jag vet är för att det kommit fram i soc-utredning

Sharper

Äldre 13 Nov 12:48

#42

tankfull skrev 2018-11-13 09:45:04 följande:

Varför skulle en 8-åring inte kunna få ha mobil? Behovet kan vara att få ringa sin mamma precis när man vill, det är ett helt normalt beteende kan jag försäkra! Att kontrollera och bestämma precis hur kontakten ska se ut mellan barn och deras föräldrar känns däremot inte sunt. Socialförvaltningen har plikt att utreda alla anmälningar - en del kommer in på grund av hämnd mellan ex och liknande - men att man genomgått en utredning betyder inte per automatik att man är en dålig förälder. (Mitt ex och jag fick en sån anmälan som hämnd för att vi hade klagat på grannens hund som ylade från morgon till kväll.) Mamman i detta fallet har säkert sina brister, precis som alla föräldrar, och jag känner inte henne eller barnen, men man kan tydligt utläsa ditt förakt och ditt behov av att få ha allting på det vis som du anser är det rätta. När pappans nya kritiserar pappans ex så blir det lätt onyanserat, och det kan vara känsligt bara med mammans "existens" i pappans sambos tillvaro - där sambon (du) vill vara enväldig härskare. I vissa fall kommer barnen i kläm.

Vi har förklarar för soc varför de blev såhär. Och hon höll med oss pga saker som kom fram både fr0n oss men även barnen och bedömningen hon gjort efter att ha pratat med mamman. Du har verkligen missförstått mig totalt! Vi bestämmer inte hur kontakten ska se ut, men pappan anser att barnen får ringa till sin mamma när de känner för det. Han har nekat dom att ringa för å säga godnatt när klockan blir för nära inpå läggdags för att de blir oroliga och får svårare att somna om de pratar med mamma precis vid läggdags. Ibland påminner han dom tex runt 17-18 att vill de prata med sin mamma får de ringa då. Och som sagt mobilen har de för att kunna ringa sin pappa när de går hem från skola då de ska korsa en större väg. Annars har de inget behov av en telefon, vill de ringa mamma får de låna hans (eller min om det är så).

Sharper

Äldre 13 Nov 12:52

#43

Anonym (Anonym) skrev 2018-11-13 10:50:05 följande:

Jo en 8-åring ska kunna ringa sin mamma och såklart även sin pappa även om det är sent även om det så är mitt på natten. Klart barnet får panik när den inte får lov till det. Helt normal reaktion för ett barn. Till övriga människor ringer man inte när som helst.

10-åringen har själv sagt att det känns mycket bättre nu med de nya vanorna, hon behövde bara en period att vänja sig. Vi har problem innan med att barnen kunde ringa sin mamma på natten när de va hos oss och till min man på natten när de var hos mamma om de inte kunde sova. Istället för att faktiskt gå till den föräldern som var närmast. Det resulterade i att vi alla blev störda. Min man åker till jobbet 04.30 varje dag, ibland 7 dagar i veckan. När vi plockade bort telefonerna från deras rum nattetid somnade de bättre och de kommer ner till min man om de har svårt att sova dessutom. Hade mina barn ringt mig på natten (nu är de 2 och 5) för att de inte kan sova när de är hos sin pappa hade jag också sagt att de inte är okej. Klockan 20 har jag som vana att stränga av ljud och vibration just för att jag inte vill bli störd nattetid när jag sover. Ibland dröjer det till längre men i normalfallet.

Skolan bryr sig inte

INNEHÅLL