Kan vi prata om s.k "incels"

Ok, jag hör dig. Men hur är det kopplat till incels? 

Menar du att dessa män som invandrar till Sverige är snyggare, har högre social status, har mer materiella tillgångar, är mer förmögna än infödda svenska män?

Vad som anses attraktivt är inte hugget i sten, det ändrar sig ständigt och de senaste 100 åren har feminister aktivt ändrat på mäns ideal så det går naturligtvis att ändra på kvinnors mansideal på samma sätt.

Du har rätt, de manliga idealen har inte ändrats nämnvärt och det är ju min poäng också. De kvinnliga har däremot ändrats mycket, förr skulle en kvinna vara huslig och oskuld för att bli gift, idag koketterar många kvinnor med att de inte kan laga mat och det är snarare konstigt om de inte haft ett antal partners innan de gifter sig (eller blir sambo, gifta sig är ju inte nödvändigt längre). 

Vad män tycker är attraktivt hos kvinnor har alltså ändrats mycket och på samma sätt kan vad kvinnor tycker är attraktiva män ändras.  

Det beror på vad du menar med incels, om du menar den lilla högljudda extrema/våldsamma minoritet så är den rätt ointressant att diskutera, de är ett jobb för rättsväsendet, psykiatrin och är en del av en mer generell problematik kring utanförskap. Det jag diskuterar är de som faktiskt lider i det tysta och som i övrigt är rätt normala. 

Är det svårt att förstå att kvinnor i allmänhet inte tar första steget vid dejting och raggning? 10-15 % av alla män på dejtingsidor får de allra flesta mejlen från kvinnor medan det för kvinnor är ca 60 %. Källan har jag inte nu men det går att googla på att det är en skev fördelning mellan vilka som tar första steget. Eller menar du att 85-90% av alla män är incels eller oattraktiva?

Precis! Att man är incel innebär alltså inte nödvändigtvis att man är social inkompetent, har grava problem eller är missanpassad, det innebär bara att man har svårt att träffa någon. Man kan alltså fungera utmärkt i ett förhållande och vara världens bästa människa men ändå incel. 

Ironisk nog är det här förmodligen skälet till varför egocentriska arslen inte har svårt att träffa nån, de bryr sig inte lika mycket och blir alltså inte nervösa på samma sätt och det gör att de framstår som självsäkrare och lyckas därför med raggandet.  

Det är just sådana här föreställningar som man kan jobba med, att män inte skall behöva vara självsäkra för att vara attraktiva. Inte minst kvinnor skulle vinna på det. 

Det är snarare tvärtom ju, de som hävdar att incels är onormala länkar till dessa forum eftersom det är där de extrema hänger. Oavsett är det som sagt inte det jag gör, jag baserar mina åsikter på verkliga personer jsg har mött. Det är väl därför jag inte ser dem som nån slags våldsamma terrorister, merparten av dem lider i det tysta och är knappast hjälpa av den diskussion som förs nu och inte minst här.

De som har gått så långt att de beter sig som mannen i filmen måste bemötas med hårdast möjliga metoder inom rimlighetens gräns. Det kan inte daltas längre när det har nått dit. På samma sätt som samhället med all kraft måste agera mot alla radikaliserade människor. Han på filmen är i princip som en militant islamist. Han är helt fast i sin världsbild och det är bara en tidsfråga innan han jobbat upp modet att begå en hemsk handling. 

Vad gäller de som inte hamnat där ännu: Svårare. Först och främst identifiera dem. Detta är dock inte det lättaste, men ett trick är att få dem att själva söka hjälp och stöd. Stigmat kring psykisk ohälsa börjar ju till exempel luckras upp mer och mer, så skulle psykvården och vårdcentralerna få mer resurser skulle det kunna göras insatser där. 

Jordan Peterson har en del bra poänger ( vissa som jag inte alls håller med om ), och några av dem är att unga män ( precis som kvinnor ) behöver ett syfte i livet. 

Bli bra på något, befinna sig i miljöer "which you excel in", och få en känsla av "accomplishment", så blir det en dominoeffekt som kan leda till ökat självförtroende, status med mera. 

Jag upplever ( efter egen empiri, bland annat genom min bror som är av typen "snäll och timid incel", som inte radikaliserats. Ännu. ) att många verkar tro att bara de får sex så ordnar sig resten av livet. Att sex skulle vara grundstenen för att resten i Maslows behovstrappa ska fungera.

Med största sannolikhet är det precis tvärtom, och detta är en hemsnickrad teori givetvis ( vilket 99% av allt här på FL är ). Med en stark grund, ett starkt syfte och en givande tillvaro så kommer attraktionskraften. 

"The pursuit of sex makes men strive to excel" är en gammal sägning som nu tillskrivs Jordan Peterson, men som florerat i många år innan honom. Jag är motvilligt beredd att hålla med. 

Innerst inne vill vi ha sex/närhet, och har man förstått spelreglerna så kommer man att göra allt man kan för att göra sig attraktiv, om det så är utseendemässigt, statusmässigt eller karriärmässigt. 

 

Ju mer jag läser och när jag tittar på min egen bror så förstår jag att många verkar ha gett upp. Och sexet uteblir likväl. Frustrationen och hopplösheten ökar. Ansträngningarna minskar. Sexet uteblir ännu mer, och spiralen fortsätter. 

 

Kort sagt, du är din egen lyckas smed, men du är även din egen attraktionskrafts smed. Hur hjälper vi dessa män? Tja, kanske kan börja med att sparka dem i röven, ställa krav på dem och "make them strive to excel"?

Fast när du skriver detta:
"Och jag hävdar att det skulle fungera lika bra att få närhet av mer vänskapliga relationer och sköta den sexuella delen själv, och att bekräftelse inte är så himla viktigt. Det beror ju också lite på vad man prioriterar i livet."
så låter det faktiskt ganska arrogant och som att du tycker att bara för att du känner så funkar alla andra likadant.

Självklart kan man leva utan sex med andra och få bekräftelse på andra sätt än just sexuell bekräftelse. Men att hävda att denna bekräftelse + onani skulle ta bort behovet av sexuell närhet tror jag inte ett dugg på.
Jag får bekräftelse och ibland kramar av mina vänner och jag onanerar regelbundet men det gör ju knappast att min vilja eller mitt behov av sex med andra försvinner.

Jag undrar dock om någon av er överhuvudtaget läst Peterson. Till att börja med så säger han inte "kvinnor är kaos". Det här är inte Laserturken. Han säger att den Taoistiska symbolen Ying Yang representerar kaos och ordning, som också betyder det kvinnliga och det manliga, och att de existerar i symbios med varandra. Kaos, eller det okända i det här fallet är inte nåt som är negativt per definition, utan är något som varje människa (man som kvinna) har inom sig, precis som ordning.

Jag har läst en del av JP, och sett några lectures samt intervjuer med honom, och han har en del poänger. Hans "12 rules" är till exempel rätt vettiga saker i grunden. Sen har han en del märkliga idéer, som att det ska vara förbjudet att skilja sig om man har barn. Hur det skulle fungera i verkligheten har jag svårt att se. 

Men en sak jag alltid stör mig på i debatten kring könsroller och våra biologiska drivkrafter är att antifeminister medvetet verkar misstolka begreppet. 

JP, och andra har helt rätt i att män och kvinnor är olika på ett biologiskt plan. Det är väl ganska få som bestrider detta. 

Vi tenderar också, generellt att välja olika saker. Också generellt sett. 

Gott så än så länge. 

Men könsroller handlar ju om FÖRVÄNTNINGAR. Att jag som man från samhället förväntas välja vissa yrken, ha vissa färdigheter osv, precis som kvinnor har förväntningar på sig. 

Uppluckringen av könsrollerna syftar till att häva dessa förväntningar, inte att ändra hur vi är rent biologiskt. 

Så, män generellt kommer även i fortsättningen troligen välja tekniska yrken och fortsatt ha ett intresse för saker, medans kvinnor generellt kommer att välja yrken som har med människor att göra. Skillnaden är att FÖRVÄNTINGARNA på att det måste vara på det viset succesivt luckras upp. 

Jordan Peterson pratar om "social engineering", och verkar ha någon slags föreställning om att vi numera tvingar pojkar att bli sjuksköterskor, och flickor att fordonstekniker, när det i själva verket handlar om att vi ´tar bort spärrarna och öppnar dörrarna för alla att själva välja sin väg.

Som exempel med min egen dotter: 

Hon får leka med vad hon själv tycker är kul, hon får välja vilka kläder hon vill ha, och hon får bli det hon själv vill bli. Skillnaden är att jag bestämmer vad hon ska jobba med i framtiden eller hur hon ska vara.

 

Jag brukar inte ofta hålla med Alexander Bard, men han sa en vettig grej: "Kvinnor och män är olika, men inga av dessa olikheter rättfärdigar att vi behandlar varandra olika."

Skärp dig, du uppfann inte begreppet.

Du tror du utgår från dig själv, ungefär som vi ofta tror att vi skulle handla på ett visst sätt i en viss situation.

Men mest troligt är att vi helt enkelt handlar mänskligt, alltså som andra människor gör i en likadan situation.

Ord som "kompromissa" och männens "brister" är bara läten en kvinna gör, det är så hypergami låter när den levs ut.

I verkligheten ställs hypergami in efter de förhållanden som gäller för att maximera kvinnans utdelning givet hennes förutsättningar.

Kvinnan har naturligtvis exakt samma fel och brister själv, men hon är programmerad att söka bästa möjliga partner.

Nu är det här ju enormt svårt, att se sig själv utifrån. Men om du går utanför dig själv och försöker se det sexuella systemet från utsidan och lämnar dina egna kvinnliga känslor runt det så kan du se det mer klart.

Kvinnor är också mammor, och som sådana har de söner och döttrar. När de är mammor är det sällan så att de ser just 30% av sina söner som så enormt fulla av brister och inneboende fel att de är helt omöjliga men att deras döttrar är perfekta små människor helt utan fel. Det är tvärtom 50-50 vad de tycker de små har för egenskaper oavsett vilket kön de har.

Men i en sexuell urvalssituation har detta helt plötsligt förändrat och nu är just pojkarna så fulla av otroliga fel och brister att de är omöjliga att ha att göra med, och runt 30% är så fel att de kommer att gå under genetiskt.

Men det här ju samma individer, det som skiljer är motivet hos den som bedömer.

Det finns absolut ingenting som skulle styrka att tjejerna inte skulle vara precis lika knäppa som pojkarna, men de är garanterade överlevnad i och med sitt kön.