Bonusförälder?

Obs, väldigt långt...

Hoppas någon orkar läsa allt och kan hjälpa mig.

Jag har ett problem sedan drygt fem år tillbaka när jag träffade min nuvarande sambo. Han har fyra barn, jag har inga barn. Jag är kär och galen i honom. På gott och ont.

De levde med dålig ekonomi och jag har god ekonomi, då jag har ett bra jobb och inte haft så mycket utlägg. Alla var emot vårt förhållande då de tyckte jag kunde få någon bättre som också hade god ekonomi och som inte hade några barn. Men jag ville ha honom. Tyckte bra om hans barn och de verkade gilla mig. Jag köpte nya kläder till dem och gav dem saker de ville ha. Skjutsade runt på dem och gjorde utflykter, de hade aldrig haft bil. För mig var det självklart med bil och att ha pengar, men det var det inte för dem. Jag ville ge dem möjligheter de inte haft. Uppskattade vårt umgänge och kände det som att vi var en familj.

En dag upptäckte jag att två av barnen hjälpts åt att fotografera av mina kontouppgifter, kollat i min dator och telefon och öppnat mina brev. De hade även tagit fram massa andra personuppgifter på mig och skickat till sin biomamma och till en okänd, kriminell person som senare skadade mina relationer med mina nära och kära genom förtal. Deras far hade också blivit utsatt för detta och annat en längre tid, men inte märkt något/brytt sig. Biomamman hade uppmanat dem till detta och sagt att de skulle låtsas vara min vän för att lyckas lura mig. De hade skilt sig 15 år tidigare. Jag blev helt chockad över detta. Kanske naivt, men jag trodde det var så bra som det såg ut.

Jag förstår att allt detta kommer från biomamman och att barnen inte hittat på det, men relationen mellan oss är svårt skadad. Ingen av oss vill ses och det blir att spela teater när vi träffas. Jag får gärna betala och skjutsa, men inget mer. De poängterar att jag har ingen plats i deras familj som består av dem och deras föräldrar. Deras far hjälper inte till utan säger bara att ni behöver ju inte ses så mycket - alla är över 18 och har flyttat ut nu. Men han har inte tagit konflikten med dem och vågade inte prata med biomamman. Utöver detta har mycket annat hänt som jag inte trodde kunde hända, det är så mycket sjuka händelser. Blev även hotad på jobbet och annat märkligt. Min sambo vill dock inte prata om detta och blir arg på mig när jag är rädd.

Han tänker att det löser sig, du får låtsas som det inte hänt och bara lita på dem igen. De lär ju inte göra om det. Han tror inte så illa om dem och han skyddar biomamman. Han tycker jag borde skärpa till mig och inte vara så känslig. Blev inte bättre av att han gick bakom ryggen på mig vid flera tillfällen efter detta och träffade dem i smyg, hjälpte dem med diverse papper och annat. Jag hade sagt att det var klart att han får träffa dem och uppmanade honom att göra det - ändå valde han att ljuga. Jag frågade honom om detta, men han förnekade tills jag råkade få bevisen när han skickade sms fel. Han sa att han ljög för att han trodde jag skulle bli arg...

Nu känner jag mig väldigt ensam och vet inte vem jag ska lita på. Har ingen att prata med. Älskar min sambo djupt och hade velat ha en god relation med barnen. Bryr mig ännu om dem och tycker om dem. De har inte haft det lätt.

Vad tycker ni jag ska göra nu? Jag är så ledsen över det som hänt och förstår att jag gjort fel som gett dem en massa. De påpekade det som att deras upplevelse är att jag försökt köpa dem.

Vill vara mer än den som betalar och skjutsar, men resten av mig tycker de inte om... Har även haft funderingar på att skaffa ett barn som jag är biomamma till, men det är sent för mig då jag satsat på karriären och inte träffat rätt man. Min sambo skaffade sina barn väldigt tidigt i livet. Nu känns det inte helt rätt att skaffa barn med honom efter allt som hänt, fastän jag älskar honom och han säger att han älskar mig oavsett. Men snart är det för sent för mig...

Jag har bytt alla mina uppgifter och uppmanat honom att göra likaså. Han säger att han gjort det, men jag vet inte säkert.

Han är extremt konflikträdd förutom mot mig och vågar inte gå emot barnen eller deras mor. Hon har ju ändå gett honom alla barnen. Tidigare har han varit en kompisfarsa och de har fått härja fritt, skolka, röka och supa. De har ingen respekt för honom. Jag har sagt ifrån till barnen, men det hjälper inte helt då jag blir den elaka och den enda som ställer krav.

Biomamman är elak mot barnen och säger till barnen att hon ser syner om att jag och barnen ska råka illa ut och dö då vi förstört hennes liv. Obehagligt tycker jag, men min sambo säger inget mer än att hon är sån, fick en förlossningsdepression. I övrigt berättar han om att hon var fantastisk, extremt snygg, bra på allt även om hon aldrig orkat arbeta sedan hon kom till Sverige då det inte fanns något jobb hon ville ha. Hon var aldrig ute. Han försörjde henne, vilket män förväntas göra enligt hennes uppfattning. Hon lämnade honom men ville ha fortsatt försörjning, trots att han hade barnen. Han vågade inget annat och betalade. Detta slutade dock när jag upptäckte vad som pågick. Hon blev arg och ville få bort mig och få honom fortsätta att betala. Barnen hade gjort en dum sak, skickat foton på mig och sagt att pappas tjej är snygg och lyckad och hon är som en riktig mamma ska vara. Då blev hon riktigt förbannad. Inte bra, men de gjorde det troligen för att få henne att reta upp sig.

Min sambo brukar även säga att tänk om du också får en förlossningsdepression om vi skaffar barn och att du blir som hon? Din kropp kanske blir förstörd som hennes blev? Jag tycker inte om att höra detta och blir orolig för vad som kan gå snett vid graviditet/förlossning. Han säger att han också är orolig och att vi kanske borde strunta i barn och ägna oss åt varandra istället.

Om vi inte separerar - förslag på hur vi kan arbeta oss igenom detta på lång sikt? Någon med erfarenhet?