Ge upp kärleken?

Ja det är en bra analys, jag ville så gärna att detta skulle fungera och jag ville så gärna nå det romantiska mål jag hade för ögonen (leva tillsammans, familj osv).

Dock så fanns förälskelsen där ifrån min sida väldigt snabbt och jag uppfattade att det var så för henne också, i efterhand undrar jag dock om jag var riktigt ett för henne....

Jag blev också snabbt kär i henne, något som fortfarande sitter kvar i mig.

Det var kärlek vid andra ögonkastet ????

Jag tror det jag menar med att kasta in handduken är att jag förväntade mig att hon skulle kämpa för oss och att våran kärlek och att jag var värd att kämpa för.

Jag vet väll att jag inte ska ha sånna förväntningar på någon annan men någonstans tror man ju att man är lika och är beredd att ge samma.

Jag menar att man tar sig igenom dom olikheter/svårigheter man har för att bevara den kärlek man har och också pga. av kärleken som finns från båda parter.

Finns kärleken där så anser jag att man ska ha bra grunder för att ge upp, man tar inte den enkla vägen ut.

Du ska i vart fall låta henne vara ifred. Om hon vill ha kontakt med dig så vet hon ju var du finns 
Sen måste du inse att detta med att hon var tydlig med att hon inte vill ge dig förhoppningar ofta är ett artigt sätt att säga att det verkligen, verkligen inte finns någon chans. 

Du måste ta ett beslut för egen del att du SKA gå vidare. Skulle ni av någon anledning stöta på varann säg om 5 år, ja då sker det, men nu måste du släppa för att gå vidare. Genom att hänga kvar och längta, sakna och kanske hoppas så stänger du dörren för dig själv. Du kanske missar ditt livs kärlek för att du bara navelskådar och krisar. 

Det här fick mig faktiskt att tänka tillbaka på min allra första pojkvän i tonåren (läääänge sen  ). Vi gjorde slut, gemensamt beslut. Sen gick det ett tag, jag hittade en annan kille. Då hörde han av sig och var helt paff. Sa "jag trodde vi skulle bli ihop igen". Jag helt paff av det: "men vi var ju överens om att det var slut?". Det kunde han inte riktigt förklara men uppenbarligen hade han hoppats. Mötte honom sedan 3 år senare, han hade haft ett antal kortare relationer och han berättade för mig att han jämfört alla med mig! Ingen brädade mig (eller minnet av mig) så jag blev där paff igen men jag gjorde honom en tjänst. Jag skällde ut honom, sa att det var taskigt mot andra tjejer om han höll på så, vi skulle aldrig ses igen och nu måste han ta sig i kragen! Det hjälpte fick jag veta senare för det hade skakat om honom och fått honom att släppa sin nostagi kring mig.
Inte vill du vill få det som den här killen? Spara in de där åren nu direkt genom att lyssna på mig  . 

Det är alltid svårare att släppa när man är den som blir dumpad. Då har man inte själv hunnit processa ännu vad man själv vill och behöver, utan det är någon annans beslut att det tar slut.

I alla fall där jag har blivit dumpad så har jag senare insett att det var det bästa som kunde ha hänt med 100% säkerhet. Ibland behövs det bara lite perspektiv.

Även om du har svårt att se det just nu så låter din beskrivning av er relation inte som en harmonisk kärleksfull relation utan snarare låter det som att den har varit kantad av tvivel och problem redan från start.

När du träffar en person där det stämmer till 100% så kommer ni båda vara helt säkra och du kommer tänka tillbaka på den tiden som är nu och undra varför du hängde upp dig så mycket på den här tjejen.