Ge upp kärleken?

I mina ögon ser det ut som om du haft en bild av hur det "ska" vara i en relation och i denna relation var det flera olika saker som inte var så. Trots det har du haft din idealbild och kanske man kan säga, lurat dig själv att det var ungefär det ni hade. Låter det vettigt? 

Tjejen kanske har haft en mer realistisk bild, säkert utifrån sin känslighet, som du nämner. Hon har lärt sig efter vägen hur hon måste hantera saker för egen del, medan du verkar mer vara en person som inte har behövt tänka på sånt (rätt eller fel?). 

Du beskriver att kärlek växte fram men inte fanns från början. Visst kan det gå till så men jag tror de flesta ändå startar med en förälskelse och att det sedan växer fram en kärlek. Personligen har jag aldrig stannat länge med en person där det "bara" kändes bra. Fanns inte pirret och de himlastormande känslorna där efter en kort tid så insåg jag att det inte var rätt utan kanske mer som kompisar. Säger inte att alla måste resonera så men jag tror det är ganska naturligt. 

Ni har haft olika syn på saker, och det har funnits dippar och detta redan under första året. Jag tror att ni helt enkelt aldrig var riktigt rätt för varann men att du haft den här bilden/drömmen/idealet - kalla det var du vill - som har gjort att du till varje pris velat försöka igen och igen. 

När du säger att hon "bara kastar in handduken" så håller jag inte alls med dig. Ni har ju kämpat i ett helt år! Ni har haft dippar och kommit ur osv. Det är inte alls att "bara kasta in handduken". Hade hon dragit direkt efter första lilla grälet eller dippen - då hade du kunnat säga så. Och kanske är det just detta som är svaret på alla dina funderingar. Du tänker att hon gett upp, medan hon troligen tycker att hon verkligen försökt och under en längre tid. Därför står du nu i någon slags krishantering där du har blivit lämnad och det ingick inte heller i din bild av vad som skulle ske. 

Vad tycker du om min lilla analys? 

Precis det jag menar också. TS hade en bild som vad byggd på drömmarna (helt naturligt självklart) men man måste samtidigt vara lite realistisk. 

Du ska i vart fall låta henne vara ifred. Om hon vill ha kontakt med dig så vet hon ju var du finns 
Sen måste du inse att detta med att hon var tydlig med att hon inte vill ge dig förhoppningar ofta är ett artigt sätt att säga att det verkligen, verkligen inte finns någon chans. 

Du måste ta ett beslut för egen del att du SKA gå vidare. Skulle ni av någon anledning stöta på varann säg om 5 år, ja då sker det, men nu måste du släppa för att gå vidare. Genom att hänga kvar och längta, sakna och kanske hoppas så stänger du dörren för dig själv. Du kanske missar ditt livs kärlek för att du bara navelskådar och krisar. 

Det här fick mig faktiskt att tänka tillbaka på min allra första pojkvän i tonåren (läääänge sen  ). Vi gjorde slut, gemensamt beslut. Sen gick det ett tag, jag hittade en annan kille. Då hörde han av sig och var helt paff. Sa "jag trodde vi skulle bli ihop igen". Jag helt paff av det: "men vi var ju överens om att det var slut?". Det kunde han inte riktigt förklara men uppenbarligen hade han hoppats. Mötte honom sedan 3 år senare, han hade haft ett antal kortare relationer och han berättade för mig att han jämfört alla med mig! Ingen brädade mig (eller minnet av mig) så jag blev där paff igen men jag gjorde honom en tjänst. Jag skällde ut honom, sa att det var taskigt mot andra tjejer om han höll på så, vi skulle aldrig ses igen och nu måste han ta sig i kragen! Det hjälpte fick jag veta senare för det hade skakat om honom och fått honom att släppa sin nostagi kring mig.
Inte vill du vill få det som den här killen? Spara in de där åren nu direkt genom att lyssna på mig  . 

Jag är otroligt romantisk och har en otroligt romantisk man! Men det du beskriver är inte romantik - ja, kanske i dina drömmar men du måste ju förstå att romantiken fungerar inte i verkliga livet om man inte har en äkta kärlek där båda verkligen tycker och vil samma saker, så att ma ndär kan låta romantiken blomstra och ge näring åt kärleken. Du kan så att säga inte ersätta bristen på kärlek från tjejens sida med dina romantiska drömmar. Förstår du? 

Det är som att bygga ett hus. Du kan inte ha en husgrund med håligheter eller byggd av dålig cement för då rasar huset när du försöker bygga upp väggar och tak. 

Nu har du fått många bra tankar från oss "gamlingar" med lite mer erfarenheter i bagaget. take it from us - du mår dåligt nu men det kommer bli bättre, men bara om du kommer loss ur din självömkan och inser att man inte kan tvinga fram kärlek hos en annan, hur mycket man än gärna skulle vilja. 

Jag tror heller inte att du i längden skulle vilja vara ihop med henne om du visste att hon var med dig bara för att hon "tycker om dig" eller för att vara snäll. Du vill ha en fantastisk, underbar, romantisk partner som älskar dig och vill vara med dig lika mycket som du vill vara med henne, eller hur? 

Nu kan du samla ihop alla klokheter ur denna tråd, skriva upp dem på en lista/tavla och så sätter du upp den inne på toaletten! Då kan du läsa varje gång du är därinne (finns inget så bra ställe som toaletten att sitta och fundera och man är ju där varje dag  ), så att du inte hamnar i samma spår nästa gång.