Till er som hackar på föräldrar som skriver om soc

Man skulle kunna hoppas på det, men otaliga utredningar kommer till samma slutsats "Barn i samhällsvård får en sämre utveckling när det gäller hälsa och utveckling"

Så det bästa för barnen är med stor sannolikhet att sätta in resurser och hjälpa barnen i den egna familjen inte att ta barnen och placera dessa i samhällsvård.

Beror ju alldeles på vilket problem det var som gjorde att din mamma inte bedömdes som lämplig och om det fanns någon hjälp som hon kunde tagit till sig och ville gå med på. Man ska inte missa att mängder med erbjudande om frivillig hjälp inte tas emot av familjer eftersom de inte anser att de behöver detta först när det blir frågan om tvång säger de sig vilja ha de frivilliga insatserna dock är det då försent för dessa insatser eftersom det inte är trovärdigt

Med tanke på resonemanget skulle jag inte vara förvånad om hen är en socionom eller möjligtvis en politiker.

Vem skulle komma på tanken att vända sig till en Trafikskolan för att ta körkort där körskolläraren saknar körkort, inte många men precis så är det inom socialtjänsten.

Det finns ingen barnkunskap i socionomutbildningen och ändå så kommer socionomerna att fatta livsavgörande beslut rörande barn och deras familjer.

Till och med så sitter 25 åriga nyexade socionomer och bestämmer över de som är 35 och äldre. De har i stort NOLL i livserfarenhet 

Jag är socionom sen många, många år men har valt att inte arbeta på socialtjänsten pga att utbildningen i sig inte ger tillräckligt med färdigheter och kompetens för att utreda och ta juridiska beslut om människors livssituationer. Sen tänker jag att om det är en bra arbetsplats så får man den yrkespraktik man behöver i samarbete och stöd från sin ledning och sina kollegor.

Men jag arbetar som skolkurator och anmäler en del till socialtjänsten. Och i ganska många fall har vi från skolan, ibland i flera månader, försökt få till ett samarbete med vårdnadshavare när vi har en oro för ett barn. Men att föräldrar dels inte velat eller inte dykt upp på flera möten som erbjudits. Inte svarat på samtal el mail. Barnet är utåtagerande, ledset, klarar inte skolan, oroligt, smutsiga kläder mm. Detta är ex på vad som kan vara.

Så för oss har föräldrar många gånger chansen att ge sin bild och version. Har möjlighet i samverkan med skolan hitta lösningar för att få stöd och hjälp i sitt föräldraskap. Bara vid misstanke om våld så får vi inte kontakta föräldrar innan.

Att en person som troligtvis inte varit utanför skolvärlden, inte stått inför de prövningar som livet innebär är redo att fatta livsavgörande beslut gällande andra människor är inte på något sätt rimligt.

Jag tror nog att även du anser att du med din livserfarenhet har en helt annan möjlighet att bedöma livet än ex. din dotter som kanske inte ens genomgått frigörelse från föräldrar, skapat sig ett eget liv med allt vad det innebär.

På samma sätt som det ställs stora krav på dig som individ om du vill bli ex. polis så borde det ställas motsvarande krav på socionomerna men av diverse olika anledningar ställs inga sådana krav och effekten av det ser vi varje dag.

Absolut! Jag både presenterar mig i klasser i början av terminen samt i början av samtal med att jag har tystnadsplikt. Men att jag både kan behöva kontakta föräldrar eller socialtjänsten om eleven berättar något som kan vara skadligt för denne.

Varför skulle någon med välartade tonårsbarn som har A i alla ämnen vara mer lämpad att vara handläggare för familj som har tonårsbarn som har hög frånvaro och låga betyg än någon som inte har barn eller bara småbarn?
Vad gör någon med barn som aldrig haft några som helst problem med sin förmåga bättre lämpad än någon som inte har barn. Det är ju knappast så att handläggare använder sitt familjeliv som måttstock när de gör utredningar.

Akademiker får sina barn sent vilket skulle innebära att handläggarna är betydligt äldre än de familjer de utreder eftersom det är mer förekommande att unga föräldrar med lågutbildningsnivå blir utredda av socialtjänsten.