Anonym (Wilma)

Äldre 22 Nov 09:08

37 svar

Kommer inte över vuxenmobbning

Jag läste en annan tråd här på FL som berörde en trådstartare och hur hon/han hade påverkats av sin mammas självmord, även 10 år efter självmordet..

Själv är jag den där mamman som lever med pockande självmordstankar, dagligen..

Jag har det mesta jag kan önska mig: en fin man, underbara barn och ett fåtal goda vänner.

Men ångest och nedstämdhet har varit min ständige följeslagare genom livet.

(Och jag har testat det mesta.... men ingenting hjälper... KBT, antidepressiva, ångestdämpande, mindfulness..)

Det började när jag som barn flyttade till en mindre ort och där stämningen bland tjejerna i klassen periodvis var ganska tuff; inte minst gentemot oss nyinflyttade i byn.

Bästa vänner ena dagen - totalt utfryst andra dagen.

Sedan dess har jag upplevt många svek, inte minst från andra kvinnor genom livet.

Ofta i arbetslivet. Tjejer har betett sig helt hänsynslöst emellanåt och helt from nowhere..

Skvallrat på mig för att jag ska förlora jobb som jag har haft, fixat och trixat med jobb jag har sökt, kommit med bitchiga utlåtanden och kommentarer om mig och mitt arbete, osv osv..

Ett tydligt exempel var när jag som ung sökte jobb på en mataffär. Jag kontaktades direkt av den dåvarande personalchefen; en ung tjej, bara några år äldre än mig.

?Asså du får gärna börja hos oss, men kanske inte på heltid och på den avdelning du har sökt. Det är en hel del tunga lyft o så.... men jag har en mindre kassatjänst som du skulle kunna få, på 20h/vecka?

Snäll och naiv, så tackade jag ja.

Jädrar, vilken skit som drog igång.

Det anmärktes på precis allt och alltid från 2-3 tongivande, tuffa tjejer. Schemat kunde plötsligt tömmas och bli blankt eller så fick jag riktigt dåliga arbetstider och man jävlades så gott man kunde..

Nu i vuxen ålder är jag utbildad och jag sökte jobb inom det jag verkligen brann för. De första åren gick bra: En helt fantastisk arbetsmiljö.

...Sedan fick jag barn och då började utfrysningen sakta men säkert: blev fråntagen arbetsuppgifter, undanhållen info, man hälsade inte när jag kom till jobbet om morgnarna osv osv...

Sökte mig vidare internt och då fortsatte mobbningen och en kvinnlig chef såg till att trycka till mig ordentligt. Det hela gick så långt att hon t o m anklagade mig för att medvetet ha fuskat med tidsredovisning, sjukfrånvaro och VAB. Det sjukaste jag har upplevt på mycket länge.

Vidare så hade hon, enligt en kollega, samlat info om mig i arbetsgruppen i syfte att misskreditera mig... mm mm

Sedan dess litar jag inte på arbetslivet.

Självkänslan är i botten och jag vet inte hur jag kan glömma det här.

Är rädd att jag inte kommer att orka leva med detta mer..

Anonym (Wilma) Trådstartaren

Äldre 22 Nov 11:06

#16

Anonym (Näeee!) skrev 2018-11-22 10:54:09 följande:

Jag förstår dig precis ts. Och det är inte konstigt det är mobbning bland barn, när vuxna, som skall vara förebilder, mobbar!? Människor funkar tyvärr så. Jättesjukt. Men om dom ser en svag individ, går dom ihop och mobbar den, och skyller sedan problemet på offret. Att ta sitt ansvar som mobbare, tänker dom inte göra. Tyvärr måste du själv tuffa till dig lite. Och lita inte på människor! I första mötet med folk måste du vara hård och väldigt väldigt bestämd.

Så sant! Håller helt med dig i allt du skriver.

Inte så konstigt att barn mobbar varandra, när man ser sånt här..

Jag kan vara ganska naiv när det kommer till människor: har nästan alltid tänkt gott om alla, innerst inne och uppskattar olika människor.. så detta har blivit en rejäl lärdom

Anonym (va?)

Äldre 22 Nov 11:10

#17

Anonym (Wilma) skrev 2018-11-22 11:02:51 följande:

Bra tips!!

Tanken har slagit mig! Dvs att ha någon sido-verksamhet i någon helt annan bransch. Det tror jag kan sporra en i ens huvudsakliga sysselsättning också.

Jättebra tips som jag verkligen tar till mig :)

Nej, facket hjälpte tyvärr ingenting.

Det ironiska var att jag t o m hade kontaktat en av de fackliga ombuden redan INNAN anställningen för att höra mig för om stämningen på just den arbetsplatsen, eftersom min magkänsla för denna chef var dålig. Ombudet gav mig då svaret (med ett skratt) att: ?Haha, ja... chefen är lite impulsiv av sig. Men kan du bortse från det och från lönen så kan jag åtminstone garantera att du kommer till ett mycket trevligt gäng med en trevlig gemenskap?

Väl på plats insåg jag att arbetsmiljön var under all kritik: en stor omorganisation var nära förestående, många var oroliga och chefen.. Phu....oj oj oj....

Sitta på kontor och va städat i kostym är en sak..

Men det är jävligt skönt att då komma och jobba med folk som både kan säga kuk och fitta (förstå mig rätt nu) utan att någon höjer på ögonbrynet

Byt arbetsplats och skaffa dig ett kul extrajobb som du ser fram emot varje (helg) att gå till för all den positiva känsla man får..

Lycka till

Anonym (E)

Äldre 22 Nov 11:24

#18

Det verkar som om du lägger väldigt mycket energi på det som har varit.
Det är så onödigt, du kan inte ändra det förflutna, men du kan påverka det som ska komma.
Du mår som du tänker om du ägnar dig åt att grubbla och fundera över sånt som gör ont att tänka på så kommer du må dåligt.
Släpp det istället, du har bytt jobb, jag hoppas du trivs bättre där.
Du har en bra relation med din man, du har två barn, du har tak över huvudet och mat för dagen.
Väldigt många människor har inte en sån lyx, jag är glad för dins skull.
Men du behöver fokusera på det positiva och släppa det negativa nu.
För dins skull och för dina barns skull.
Du mår som du tänker och om det känns omöjligt just nu.
Fake it until you make it.

När du får negativa tankar var lite sträng mot dig själv och stäng av dom omedelbart och fokusera om till något positivt.
Då skickar du budskap till din hjärna och din hjärna kommer belöna dig med att skicka motsvarande glada budskap tillbaka.
Jag vet för jag har själv varit nere på botten, jag har stått vid tågrälsen och väntat på tåget, det hade varit så enkelt att bara ta två steg rakt ut när tåget kommer så är all smärtan borta.
Men något stoppade mig, kanske ren livslust,
Idag kan jag känna livskvalitet igen och kan jag så kan du.
Jag förlorade ett av mina barn som dog i sjukdom.
Du har kvar dina barn, jag skulle göra vad som helst för att få ha det du har.

sextiotalist

Äldre 22 Nov 11:29

#19

Anonym (va?) skrev 2018-11-22 10:57:48 följande:

Lite att om man inte kan bete sig i möblerade rum får man sitta i källaren.

Jag har haft kollegor som fått sitta på sjukt tråkiga jobb som ingen vill ha för att ingen vill jobba med dem, för de beter sig illa och de andra inte vill förknippas med den personen. Mobbning? Nej inte i mina ögon, ville arbetsgivaren bli av med personen, JA men det måste finnas grund för det, även kollegorna ville det och samlade bevis.

Nu säger jag inte att det är så med TS, men att utfrysning och mobbning inte alltid är mobbning bara för att någon anser det, när det i själva verket är en ren konsekvens av personens eget handlande

Jo, det är mobbing/utfrysning och fegt av arbetsgivaren att inte ta tag i situationen. Om en anställd beter sig illa, så pratar man med den anställda, tar hjälp av HR om det inte fungerar.

Anonym (Wilma) Trådstartaren

Äldre 22 Nov 11:31

#20

Anonym (E) skrev 2018-11-22 11:24:31 följande:

Det verkar som om du lägger väldigt mycket energi på det som har varit.

Det är så onödigt, du kan inte ändra det förflutna, men du kan påverka det som ska komma.

Du mår som du tänker om du ägnar dig åt att grubbla och fundera över sånt som gör ont att tänka på så kommer du må dåligt.

Släpp det istället, du har bytt jobb, jag hoppas du trivs bättre där.

Du har en bra relation med din man, du har två barn, du har tak över huvudet och mat för dagen.

Väldigt många människor har inte en sån lyx, jag är glad för dins skull.

Men du behöver fokusera på det positiva och släppa det negativa nu.

För dins skull och för dina barns skull.

Du mår som du tänker och om det känns omöjligt just nu.

Fake it until you make it.

När du får negativa tankar var lite sträng mot dig själv och stäng av dom omedelbart och fokusera om till något positivt.

Då skickar du budskap till din hjärna och din hjärna kommer belöna dig med att skicka motsvarande glada budskap tillbaka.

Jag vet för jag har själv varit nere på botten, jag har stått vid tågrälsen och väntat på tåget, det hade varit så enkelt att bara ta två steg rakt ut när tåget kommer så är all smärtan borta.

Men något stoppade mig, kanske ren livslust,

Idag kan jag känna livskvalitet igen och kan jag så kan du.

Jag förlorade ett av mina barn som dog i sjukdom.

Du har kvar dina barn, jag skulle göra vad som helst för att få ha det du har.

Tack!

Du har så rätt. Jag lever för mycket i det förflutna och som något citat sa: ?..då pissar man ju på framtiden?

Vilket är så sant..

Det är som att tankarna inte går att stänga av och jag har blivit så rädd för att göra fel. Att vara fel.

Beklagar din förlust. Du är otroligt stark..

Stödjer och följer många familjer som har förlorat sina barn. Jag kan knappt föreställa mig..

Tänker ofta på att det hade kunnat varit värre och är tacksam för varje dag med mina barn, därför vill jag inte må dåligt.

sextiotalist

Äldre 22 Nov 11:34

#21

Anonym (va?) skrev 2018-11-22 11:10:42 följande:

Sitta på kontor och va städat i kostym är en sak..

Men det är jävligt skönt att då komma och jobba med folk som både kan säga kuk och fitta (förstå mig rätt nu) utan att någon höjer på ögonbrynet

Byt arbetsplats och skaffa dig ett kul extrajobb som du ser fram emot varje (helg) att gå till för all den positiva känsla man får..

Lycka till

Men nu arbetar troligen ts på ett kontor, hon har en utbildning, så den typen av arbetsplats som du nämner är troligen irrelevant för ts.

Jag har arbetet mycket med kollektivare inom mitt arbete och inte ens där säger man kuk/fitta utan att höja ögonbrynet, snarare tvärtom, det hade blivit direkt en korrigering av närmsta chef/ansvarig

Anonym (va?)

Äldre 22 Nov 11:40

#22

sextiotalist skrev 2018-11-22 11:29:44 följande:

Jo, det är mobbing/utfrysning och fegt av arbetsgivaren att inte ta tag i situationen. Om en anställd beter sig illa, så pratar man med den anställda, tar hjälp av HR om det inte fungerar.

Japp men det funkar inte alltid d heller, man kan ju inte bara säga upp någon idag. Och nej det är inte mobbning om ingen vill arbeta med en för att man beter sig som en skit

sextiotalist

Äldre 22 Nov 12:01

#23

Anonym (va?) skrev 2018-11-22 11:40:36 följande:

Japp men det funkar inte alltid d heller, man kan ju inte bara säga upp någon idag. Och nej det är inte mobbning om ingen vill arbeta med en för att man beter sig som en skit

Jag är väl medveten om att det finns personer som inte förstår att de beter sig illa, jag har själv mött dessa personer (som faktiskt mobbade en annan anställd). Men likväl, det är än viktigare att det är tydlighet och relevanta åtgärder. Att undanhålla information, hitta på lögner om felaktigheter i tidrapporter och beviljad ledighet är inte relevanta åtgärder. Inte heller att ta bort arbetsuppgifter som den anställda sköter.
Men det finns många fega chefer och ledare inom arbetslivet, som helt enkelt inte klarar den typen av problem

Anonym (va?)

Äldre 22 Nov 12:06

#24

sextiotalist skrev 2018-11-22 11:34:03 följande:

Men nu arbetar troligen ts på ett kontor, hon har en utbildning, så den typen av arbetsplats som du nämner är troligen irrelevant för ts.

Jag har arbetet mycket med kollektivare inom mitt arbete och inte ens där säger man kuk/fitta utan att höja ögonbrynet, snarare tvärtom, det hade blivit direkt en korrigering av närmsta chef/ansvarig

????

Tror du missade poängen

Jag antog att hon jobbade på kontor, men vi prata om ett extrajobb helt utanför vad hon vanligtvis jobbade med..

MsFry

Äldre 22 Nov 12:35

#25

Ts: du behöver hjälp att bearbeta det som varit. Samtalsterapi eller liknande för så här kan du ju inte ha det.

Till diskussionen om mobbing/utfrysning: jag har varit på några arbetsplatser där uppenbar mobbing förekommit och där lite mer subtil mobbing förekommit. Gemensamt för alla har varit en vek ledning eller en väldigt auktoritär ledning där det var lite dog eat dog-kultur bland undersåtarna (annars överlevde man inte). Omorganisationer är ju en klassisk situation där allt ställs på sin spets.

Sen finns det de personer som är svåra att umgås och jobba med, så är det bara, men har man en stadig och trygg grund så funkar de också i en grupp även om man kanske inte väljer att luncha med dem....

Kommer inte över vuxenmobbning

INNEHÅLL