Vi funderar på ett långt namn med fem stavelser till kommande bebis. Vi har också ett smeknamn/förkortning som vi tänker att vi kommer använda och som vi kommer försöka se till att folk runtomkring också använder. Tror ni att det är hållbart? Vi tycker alltså att det långa namnet är fint mem det blir lite opraktiskt så vi kommer använda oss av ett smeknamn.
Varför ska ni välja det om ni inte ens tänker använda det?
Som vuxen förutsätts man presentera sig med sitt riktiga namn, vissa smeknamn är så etablerade så de fungerar som namn även på vuxna som Kalle och Bosse t.ex. Med andra namn blir det inte lika bra, du heter Sebastian men kallas för Sebbe. Det blir kanske inte alltid lika bra att presentera sig som Sebbe i professionella sammanhang som vuxen. Det beror helt på vilket smeknamn det blir, föreställ er hur det kommer att fungera på en då. Det blir kanske också lite svårt att börja använda sitt riktiga namn när ingen, inte ens föräldrarna, brukat använda det. Kommer barnet att uppleva det om sin identitet om det aldrig/sällan används?
Då bör det fungera. Ni vill styra lite vilket smeknamn det blir. Finns det risk att det lätt blir ett smeknamn som inte låter så bra? Enligt min erfarenhet så är det rätt svårt att styra sånt när det gäller kamrater. Det kan i alla fall bli något annat än ni tänkt er. Men man kan ju inte alltid styra allt. Lycka till och grattis till den kommande familjemedlemmen.
Jag håller med om att det är bättre att använda det långa namnet som andranamn. När jag var gift med barnens pappa så hade jag ett jättelångt efternamn (som barnen fortfarande heter), och det var hopplöst att få plats med hela namnet när man skulle fylla i blanketter och liknande. På samma sätt var det jobbigt med mailadressen till jobbet, den användes även som användarnamn i vissa jobbsystem, massor av bokstäver att skriva varje gång. Nu har jag totalt nio bokstäver i för- och efternamn tillsammans, så skönt! Men tycker synd om mina barn.