Nya BIM januari 2019

Egentligen inte så länge... Jag vet ju att det kan ta tid! Det var vårt sjunde försök så jag borde inte vara så otålig som jag är. Men lättare sagt än gjort. Jag blir smått knäpp av att pendla mellan hopp och besvikelse på det här sättet. Vill ju bara få vårt efterlängtade plus och önskar att vi inte hade skjutit på de påbörjade försöken så som vi gjort i ett par år. 

Såg att du plussade den här månaden! Grattis! :D Har ni försökt länge?

Nej jag och min sambo har inte haft problem sen innan, däremot har jag många missfall i rad från ett tidigare förhållande.

Okej tack för dina svar! Jag ska begära en grundlig undersökning på måndag

Ja alltså vår fertilitetsläkare har ju typ försökt hamra in i huvudet på oss att upp till 10 försök på ägglossningar är helt normalt. Dom Flesta lyckas på 6-8 stycken. 

Men man är ju otoålig. Jag har ju också lite känslan av fan skulle börjat tidigare..Jag pendlade ju typ bara i ren förvivlan i 7 månader. Vi fick ju inte ens ett enda positivt ÄL på 7 månader...

Jag har en bråkig historia, fick mens när jag var 11, har alltid haft extremt lång och kraftig mens. Så kraftig att jag som tonåring fick blodtransfusion för jag fick anemi. Och då ansåg läkarna att det är ju inte hållbart så jag fick p-spruta utskrivet som läkemedel som 12 åring. Så jag har stått på p-spruta i nästan 20 år...

Nu när jag slutade med p-sprutan så var det ju som att ingenting hade hänt på dom här 20 åren. 2 veckor efter att den tog slut var dom extremt kraftiga och långa blödningarna tillbaka..

Så vi sökte hjälp redan efter 5 månader. Fick göra en utredning som tog ungefär 2. Där man fastslog att jag har på gränsen till oregelbudna cykler men oftast med utebliven ägglosning. 

Så nu i januari cykeln fick jag Letrozole och fick ÄL. Typ grät när jag fick positivt där. Och nu fick vi vårt pluss på första försöket. 

Så vi har både försökt länge, men ändå inte ftersom under året vi har försökt har vi inte haft en enda chans..

Visst var det någon här som tempar och fått en dipp i tempen vid bim som sedan ökat och det visat sig bli plus sen? Jag har för mig att jag har sett bilder på kurvor, men kan inte hitta dem nu ^^

Ja men precis. Att det tar ett år är ju inte konstigt. Önskar att jag var lite mer chill bara och inte stressade upp mig så. 

Oj, vilken resa ni och du har fått gå igenom! Kan inte ens föreställa mig den känslan att vilja försöka men inte kunna pga utebliven ÄL. Det låter riktigt tufft! Men vad fantastiskt härligt att ni äntligen fått hjälp och att ÄL har kommit igång och att det tog sig på "första" försöket! :D Jättestort grattis! 

Det är ändå skönt att kunna skriva av sig här på FL och få höra om andra som är i samma sits. Kan kännas så enormt ensamt när nära och kära runtomkring en inte vet vad man går igenom. Tack för att du delade din upplevelse! 

Ja men verkligen! :( Får ju pulshöjning varje gång och är sååååå redo för det där extra strecket men så finns det inte där oavsett hur mycket man vill. 

Vi har ju egentligen inte försökt så länge utan den här månaden var sjunde försöket. Men det här med is i magen verkar inte jag ha när det kommer till det här. Såg att ni också försökt ungefär lika länge i ditt tidigare inlägg. Men håller verkligen tummarna för dig, eftersom du fortfarande är på bim-3! Man ska ju inte ge upp i förtid även om det är lätt när testen är blankare än de var innan typ. :P 

Har bim imorgon 27/1 (skrev 28/1 i bim-listan innan jag hade tagit ägglossningstestet) så för min del med ett testa tidigt-test väljer jag och lita på det. Får bli nya tag till nästa månad! 

Har ni några barn sen innan? 

Rosenrot ger mig jättetydliga ägglossningar :)

Man stressar ju lätt upp sig..Jag vet själv hur stressad jag blev när typ alla på jobbet ploppade upp med gravid magar en efter en. Även om dom var något/några år äldre och vissa inne på andra barnet så var det ändå shiiit måste bli gravid nuuu!!

 

Hoppet är ju verkligen det sista som överger en :P Vi har ju försökt ändå trots negativa ÄL tester för man hoppas. Man hoppas att man bara ska vara annorlunda och det är fel på testerna :P 

Ja vi har ju valt att inte gå ut till familjen eller arbetskamrater. Det är några få vänner som vet. För just familjen skulle det bara bli ännu mer press ifrån..

Om det är nån tröst var jag i din situation förra månaden. 7e försöket, ingenting. Tänkte också att det snart skulle bli utredning. Men denna månad blev det plus, och i all rättvisa var det bara 3e månaden som jag verkligen visste när äl var (började tempa). Så håll ut, plötsligt sker ett mirakel!

Ja men exakt! Det är helt sjukt. Sen vi började försöka har i princip alla i vår närhet (vänner, familj, kollegor) gått och blivit gravida bara sådär. Jättekul för dem men det är ändå tungt att se deras växande magar när min inte gör det (möjligtvis att den blivit lite större av tröstäten choklad men inte riktigt den storleksökning jag önskat haha). 

Ja, det är ju ändå fantastiskt att hur besviken man än är varje gång den där jävla mensen kommer så rycker man upp sig och taggar om inför nästa ÄL. 

Jag känner igen det där. Kan dessutom få pikar från min pappa som titt som tätt frågar om de blir några barnbarn. Försöker säga ifrån på ett snällt sätt och han menar ju inget illa såklart men känns ändå jobbigt. Går vi över ett år tror jag vi kommer berätta ändå. Då blir det nog för jobbigt att gå och bära på hemligheten. 

Sen tänker jag på de där hemliga 12 veckorna i början borde vara otroligt svåra också. Hur tänker ni kring dem? Kommer ni hålla på det eller berätta tidigare?