Sambons ex har anmält oss till soc

Hej!

Kort bakgrund : har i två år deltagit i en soc utredning gällande sambons barn. Exet är anmält x flera pga misstänkt missbruk.

Jag har gått på möten, deltagit i familjebehandling, haft hembesök osv osv. Det har varit kaos. Vi har haft barnen större delen av tiden.

Jag har också barn sedan ett tidigare förhållande. Mina barn har berättat att pappan är våldsam, vilket inte är något nytt för mig men nu valde jag att göra något åt det.

Barnen berättade för en kurator på skolan vilket resulterade i en anmälan mot som pappa.

Jag välkomnade en utredning då det måste få ett slut. Dessutom vet jag att pappan varit orolig för att våra barn inte skulle ha det bra hos mig pga kaos med min sambos ex.

Sedan ett år tillbaka pågår en vårdnadstvist hos sambon och hans ex. Familjerätten har gjort en utredning där de kom fram till att barnen bör bo mest hos oss och att min sambo ska ja senan vårdnad.

Nu har hans ex anmält mig till soc. Sagt att jag är alkis, bara ligger på soffan hela dagarna, är deprimerad och låter deras barn passa mina.

Jag fick prata med soc på telefon om detta men ska också in på extra möte.

Hon skapat så mycket ångest i mig att jag funderar på att bara lämna allt

Jag har fått blockera henne överallt då hon trakasserat mig i två år med bilder från deras liv ihop, från hennes operationer och meddelanden om hur dålig jag är för hennes barn.

Hon är sjukpensionär.

Jag jobbar 100 % och har mina barn varannan vecka. När inte mina barn är här tar jag igen städ och tvätt och orkar inte vara uppe länre än till 9 på vardagarna.

Jag är behandlad för en utmattning. Jag äter antidepp men det är väl många som gör det?

Alkohol dricker jag. Men bara på helgen och oftast inte när vi har barnen. Och för jag det så handlar det om en öl, en drink eller ett glas vin.

Alltså jag orkar inte mer...

Mitt råd är: sätt gränser. Ta avstånd från deras drama. Jag har varit i en likande situation och fick till slut inse att mitt liv med mina barn blev lidande för att min sambo hade konflikter runt barnen med sitt ex.

När jag väl tog avstånd från alltihop, slutade ha en åsikt om allt sjukt exet företog sig, slutade ha koll på socbesök och skolkuratorer så kunde jag faktiskt återgå till ett mer normalt liv. Och sambon började ta mer ansvar för situationen som ju faktiskt var HANS. Jag tycker inte alla beslut han tar är bra och jag kan gnissla tänder över hur vek han är mot sitt ex men jag säger inte något om det. Det är hans bekymmer nu och jag och mina barn har det mycket bättre.

Jag lyckas inte bena ut inlägget. Är din sambos ex anmäld flera gånger för sitt misstänkta missbruk? Vilken pappa är det som enligt barnen är våldsam?

Att du är deprimerad och utmattad verkar ju stämma, för det skriver du ju själv att du är men ligger det något i att barnen passar varandra? 

Du kanske vill förtydliga inlägget?

Jag lyckas inte bena ut inlägget. Är din sambos ex anmäld flera gånger för sitt misstänkta missbruk? Vilken pappa är det som enligt barnen är våldsam?

Att du är deprimerad och utmattad verkar ju stämma, för det skriver du ju själv att du är men ligger det något i att barnen passar varandra? 

Du kanske vill förtydliga inlägget?

Ditt inlägg är snurrigt så det är svårt att få någon klarhet i det. 

Dina barn har talat med skolkuratorn och sagt att deras pappa är våldsam? Men barnen är ändå där varannan vecka? Denna pappa är också orolig för att barnen far illa hos dig, pga allt strul med din sambo och hans ex? 

Din sambos ex har anmält dig till soc efter att en längre tid trakasserat dig via sociala medier? Ta med allt hon har trakasserat dig med och visa upp. Förklara lugnt och sansat att du tror att anmälan uppkommit pga att du har blockerat hennes möjligheter att trakassera dig på annat vis. 

När du har dina barn. ägnar du din tid åt dem, men när ni har bara hans barn så använder du tiden till att städa etc?

Vad gör din sambo i det hela? Sköter han sin del av hushållet och ägnar han tid till sina barn?

Har han ensam vårdnad om sina barn och mamman endast umgängesrätt? 

Ang din utbrändhet, jag är själv utbränd och vet att det i många fall kräver att man är egoistisk. Sätt dig ner och fundera på vad du vill ta tag i och vad du orkar med. Lämna resten. Ta inte åt dig av mammans idiotier även om det är svårt, hon får ju makten över dig om du tillåter henne. 

Ignorera. Anmäler hon dig fler gånger till soc, anmäl henne i din tur för trakasserier. 

Din sambo måste ta fullt ansvar för röran. Han måste se till att kunna ta hand om sina barn när de är hos er. Han måste ta alla turer med myndigheter osv. Om de ber att du är med på ett möte, var med, Om mamman inte är trevlig mot dig när ni är där så ser de ju det. Om du i din tur alltid är vänlig så är det bara bra. 

Men kliv utanför. Ägna dig åt ditt. Bäst är så klart om ni kan göra saker som en familj, även om ni bara har hans barn där. Spela brädspel ihop tex. Bra också om ni även gör det med dina barn, men se även till att få egentid med bara dina barn så de får ha sin mamma för sig själva. 

Hej!

Jag har satt de gränserna redan. Jag har verkligen tagit avstånd och blockat henne men hon slutar inte att förvåna mig på vilka sätt hon kontaktar mig eller ser till att nå mig. Tex via sina barn.

Jag funderar på om man kan få till något slags kontaktförbud

Jag menar att du ska sätta upp de gränserna mot din man. Han ska hädanefter inte upplysa dig om någonting rörande deras vårdnadstvist. Han ska prata med sina barn och säga att meddelanden från mamman till dig ska gå till honom. Kontakterna med soc löser han själv - du har ingen som helst skyldighet att närvara och blir det hembesök är du inte hemma de timmarna.

Att ansöka om kontaktförbud kommer inte leda till något och det kommer dessutom späda på dramat. Jag kan tänka mig att exet är en person som hela tiden söker drama och ju mer motstånd hon får desto mer går hon igång. Ge henne inget tillbaka och kräv av din man att han tar fullt ansvar för situationen. Vet du vad som fick mig att släppa allt när jag var i samma situation? Tanken på att om det varit mitt ex som hållit på så så hade jag skämts ögonen ur mig och försökt skydda min sambo så mycket jag kunde. Och det sa jag till honom. Jag frågade om han inte kände sig det minsta dum över att ha dragit in mig i deras dysfunktionella familj utan att ha ens förvarnat mig. Jag frågade hur mycket han faktiskt själv hade analyserat situationen innan vi flyttade ihop och om han ens ägnat en tanke på vilket liv jag skulle få. Det hade han inte - han hade bara stoppat huvudet i sanden och mesat med exet och så fort en annan vuxen med normala krav på ett normalt familjeliv (dvs jag) kom in i bilden så sprack bubblan.

Så: din man är den som måste reda upp situationen, ta konflikten, gå till soc, prata med exet, förklara för barnen, fundera på kontaktförbud osv. Du har redan dina barn att tänka på och ditt liv ska inte behöva begränsas pga att de inte kan hantera sin separation.

Du får polisanmäla om det är saker som verkligen går över gränsen.

Sen håller jag med tidigare inlägg om att du måste sluta åta dig så mycket ansvar. Eftersom Soc känner till er behöver du nog inte oroa dig så mycket över den nya anmälan. 

Tycker du ska fokusera på dina barn och vad som sker kring deras pappa och din partner får hantera sin egen vårdnadstvist. Ni kan givetvis stötta varann därhemma och prata om det osv men du ska inte alls ha kontakt med hans ex. Finns absolut ingen anledning alls. Har en liknande sits här med en vårdnadstvist som pågått ett år nu och jag befattar mig inget alls med den, mer än att vi pratar om det hemma och att jag stöttar min man när hans ex kommer med galna sms och liknande. Det enda jag gör i fråga om henne är att jag säger hej ungefär var 14:e dag när hon träffat barnen varanann helg, och kör tillbaka dem hit. 

Jag och maken är uppe i 4 år nu ????, man lär sig att inte ta åt sig.

Försök att inte få det till en pajkastning, kommer ni med anklagelser så se till att dom anklagelserna har kraftig bevisning.

Jag hade aldrig velat sjunka till samma nivå som min makes ex som kommer med helt grundlösa anklagelser och tar på sig offerkoftan så fort hon blir ifrågasatt.

Känn efter om du orkar och gör du det så är det bara kriga vidare, har man inget att dölja så är det väl bara bra att bli utredd?

Inte alla som har ett papper på att man inte är alkis och ligger på soffan och latar sig!

Ja det här med pajkastning är jag förbi.

Vi är inne på tredje året tillsammans, men jag tycker inte det har blivit lättare.

2 av åren bestod i soc utredning mot henne. Jag och sambon har haft hand om barnen och gått hos familjebehandlare för att kunna hantera henne, som beskrivs som manipulativ och inte kan hålla en röd tråd.

Jag tycker att soc har valt väldigt behjälpliga med både stöd till oss och att vi verkligen förstod att man var orolig för hur barnen hade det hos henne.

Hon har ju anklagat mig för att vara dålig för sina barn under den här tiden. Och förra veckan ville hon "ta en fika och reda ut vår relation".

Jag är verkligen inte där. Vill inte ha kontakt med henne. Skrev ett sms till henne att jag inte har tid att träffa henne inom det närmsta då det är så mycket med jobbet, födelsedagar, skola och snart jul. Hinner helt enkelt inte. Kanske längre fram i tiden.

Två dagar senare ringde soc och berättar om anmälan.

Jag älskar min sambo och vill så gärna få det att funka men jag är nog på väg ur det här förhållandet. Vet inte hur mycket mer jag orkar. Och det är nog mina känslor det beror på just nu.

På torsdag ska jag iaf till soc pga hennes anmälan. Jag missar ett viktigt möte på jobb och en halv dags inkomst.... Hon kan ligga och pilla i naveln hela dagarna. Pengarna kommer rulla in ändå.